Jag kom tillbaka från Ania igår, åkte tidigt på morgonen. Dagen innan pratade vi om tågstationer och flygplatser, att det är något särskilt med dessa, de skvallrar om ankomster och avgångar och det är en viss känsla som kommer upp. Ania tycker om känslan medan min upplevelse är mer av det negativa slaget. Det är alltid jag som lämnar ställen när jag är här…Att lämna Jastarnia är alltid svårt oavsett hur vuxen jag än har blivit. Jag gråter inte utanpå, men så fort det visslar till och tåget kör igång så känner jag en enorm tomhet…Kanske för att jag inte kan släppa taget hur som helst?

Igår var jag med mormor och morfar på Tesco. Där finns det allt, det är en stormarknad ca 14 kilometer från centrum. Och jag handlade på mig en massa roliga saker, mest inom lotioner, krämer och sånt som jag älskar att handla. Det finns ett märke här som heter Ziaja och jag har blivit lite smått förtjust i det. Egentligen är det inget speciellt med det, men dels är det billigt och dels har de produkter som passar mig alldeles utmärkt. Köpte en handkräm som luktar kokos från dem och det är helt klart en favorit! Sen blev det ansiktskräm, ögonkräm, kroppspeeling, bodylotion….Listan kan göras lång. Tur att min bror ska ta en del av mina grejer hem till mig, annars hade det inte gått rent viktmässigt.

Mormor och morfar är ute på ärenden och själv ska jag om ett tag ut och gå. Jag har hittat en park som är jättefin och stor. Där var jag förra veckan och solade också. Sen är tanken att ta det lugnt, ikväll ska jag ses med bror och hans flickvän och vi ska käka middag ihop.

Klockan elva efter promenaden på Pola Mokotowskie
Vilken härlig promenad – helt fantastiskt! Jag tog mig en lite längre bit än vanligt och kom fram till en stor fontän, och solen sken medan jag tittade på folket som njöt av vädret. Med jämna mellanrum kom det brisar så det var verkligen toppen. Jag fastnade vid en bänk och satt där ett tag och tittade på tre hundar som badade och simmade. Deras ägare kastade boll och de hämtade, det var roligt att se! Nu har vädret blivit lite sämre och jag tror det kommer bli åska senare. Men jag har en del saker att ta itu med, så att vädret laddar ur lite stör mig inte alls. Har tagit mig en kopp kaffe med mjölk och behagligheten är ett faktum.







Jag kan inte älska dig något mer. Mitt hjärta vet inte hur man gör. Att sakna dig är att komma bort från det vackra som vi delade. Du finns, men vi finns inte. Och det gör ont. Jag tänker inte längre på vad som skulle kunna föra oss tillsammans igen, för det kommer alltid dagar där vi måste lämna varandra.

En ung kvinnas tankar om avstånd, sommaren 2009