Jag har handlat. Men inte klart. Jag har frusit. Och gör det fortfarande.

Men, vilken kanondag med fröknarna Maria och Klara. Det är inte lätt att ha tråkigt med dem - vi har förstått samtliga saker:

- att Klara numer kan röra på sig från ett ställe till ett annat
- att barnkläder kan vara ruskigt söta. Och ruskigt dyra, men det har varit rea, så de dyra sakerna rättfärdigas av de billigare köpen. Och att jag skulle kunna tänka mig ha minst hälften av Klaras garderob. Minus blöja. Och lite större storlek.
- att efter mat komma koma. Matkoma. Och hur bra är det då inte att ta en kaffe innan man går ut? Så att man inte somnar i hissen
- att Globen Centrum, trots sitt icke-existerande-centrum har ett bra café och lite folk - och att om man smyger upp på andra våningen så kan man busa till det lite med blöjbyte och dylikt
- att Klara växer och tycker broccoli är okej, men potatis går inte hem
- att haklappar är en bra uppfinning, men blir lätt skitiga
- att livet består av mat och sömn och promenad ganska ofta. Men det är helt okej.
- att jag, menar Maria, kommer bli en bra mamma. Så, det innebär nästan att Klara kommer få en plastkusin. Ja, jag vet inte hur jag fick det att gå ihop genetiskt - men vi är ju nästan släkt.