Lite tungt idag på kvällen. Men över lag - en fantastisk dag. Jag vet, tacksamhet över gråsamhet - och ensamhet. Jag tackar för goda vänners lag, för inspirationen att  gå till kyrkan. För att spendera kvällen på Donken med S. Hon är en klok kvinna. Som är trippelt så gammal som jag. Plus fyra år. Då får jag perspektiv. Jag stoppar dem i fickan och vandrar. Länge. Från Kungsträdgården, längs Drottninggatan och fram till Gamla stan. Ja, perspektiven drar och sliter i mig ända fram till Skanstull. Jag ser några pompösa hus, ja, i alla fall är de det i mina ögon. Lite besviken hinner jag bli när jag går ut ifrån videobutiken, min film fanns inte där. Magnolia. I tunnelbanan är det multikulturellt, i den bemärkelse att ALLA sorter finns där. Och då menar jag inte bara härkomst nationellt. Tacksamhet över att jag har ett hem som väntar. Som väntar på mig. Ofattbart i viss mening. Naturligt i trygghetsnarkomanernas land.

Jag vill bara säga. Att jag släpper en del av det som fanns där. Och jag hoppas att vänskap består. Seriously.


En ung kvinnas tankar efter samtal, en vinterkväll i januari, 8 dagar innan 30 års-dagen....