Säg ingenting till mig (Melissa Horn)

Vilken dag. Vilken sorg. Vilket liv. Idag var jag och besökte graven där en nära släkting ligger. Det är svårt att förstå och det är lätt till tårar. Det var en magnifik och samtidigt kuslig kyrkogård. Lummiga träd skuggade den och det skulle kunna vara en scen ur en film. Vi tände ljus, jag läste en bön. Vi saknar dig, ditt skratt, din glädje, hela dig.

 

Datorn värmer mina ben. Som har fått jobba idag. Benen alltså. Jag har powerwalkat i 90 minuter, samma sak igår. Och det känns utomordentligt. Bra. Har spelat lite schack, men känner mig urkass. Och morfar är en hejare. Ja, jag kanske blir bättre någon dag. Men ibland är jag bra, och då gör morfar en massa ljud. Han knorrar. Men idag pratade han ryska = det gick bra för honom.

 

Ska jag känna, ja då ska det finnas tid att känna fritt (Melissa Horn)

Jag fick ett sms från en vän som har pilgrimsvandrat från Warszawa till Czestochowa. Han är framme imorgon! Det är ganska fantastiskt. Att gå så långt. Det vill jag också göra. Santiago, mitt hjärta ropar.

 

Måste ju tipsa om en blogg, egentligen två:

 

1.               Min kusin skriver inlägg på engelska om vad man kan göra i Warszawa – hon skriver via spotted by locals. Och här kan  ni kika på hennes texter.

2.               Sommarbloggen på tv4 – riktigt intressanta bloggare och ett bra koncept. Rekommenderas!

Näe. Nu ska jag stänga ner. Imorgon åker jag och hälsar på min kompis Ania i Lodz. Hon har tvillingar som är söta som bara den. Och tre år. Jag hoppas jag kommer hem hel i huvudet!

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback