Den mår inte bra, stackarn. Trots att jag mått ganska bra i övrigt. Det gör att jag funderar på orsaken - men kanske framför allt vad jag kan göra åt det. Jag blir lite ledsen över det, för min livskvalitet blir så mycket sämre när magen krånglar. Framför allt bär jag på ganska mycket oro - utöver den glada Emilia så finns det något mer. En person som i allt det härliga känner sig svårstyrd. Och svår att tolka. Jag trodde jag hade koll men magen säger att jag inte har det. För - det är så med mig, att börjar något inte stämma så säger magen direkt ifrån. Efter det kommer sömnen, sedan humöret och sist - depressionen. Det som sen händer vågar jag inte ens uttala, men det är väldigt sällan. Ett tillstånd där förnuftet slutat fungera och hjärnan lever sitt eget liv.

Om det och mycket annat ska jag och Sven (kompis) föreläsa om den 14 april - det är ganska snart. Och ganska så spännande. Jag satt och plitade på temat behandlingar och Svenne tog sig an tipsen som vi ska ge. Sedan gick vi ut på promenad. Jag säger som så här - gärna långkallingar nästa gång. Hur som haver så gick vi till Kista Centrum och handlade en vaskrensare - jag kallar det för durkmopp. Sååå skönt att ha köpt det - imorgon skall det blir ordning och reda i köket.

Ja, annars har det varit en förhållandevis lugn dag. Men jag överdoserade mig själv på kyrkfikat - dvs mitt sällskap fick en överdos av mig - jag pratade alldeles för mycket! Samtidigt är det jag, så det ingår i paketet.

Vet ni, nu är vi inne i Stilla Veckan enligt kristen tradition. Och så har jag ju glömt att rapportera hur det går med Måbrautmaningen! Nästa vecka är 19! Och vecka 17 och 18 har gått orapporterade. Tiden går ihop lite för mig, men jag tror att ett rättvist betyg för båda veckorna är 7/9. Vecka 19 vill jag ska bestå av STILLHET - av respekt till min tro och av respekt till lilla magen som. Vad är stillhet? Det hoppas jag komma underfund med...