Allt började knasigt. Och dagen var helkonstig. Det var så att jag trodde jag skulle börja grina. Och i huvudet pågick det där kreativa kaoset som inte går att hantera. Då vill jag göra en massa saker, men kan inte ta mig för, eftersom jag inte vet var jag ska börja. Det är hemskt. Men det finns lösningar:

* först och främst - släppa allt som jag håller på med
* yogaövningar med fokus på andning (som ett exempel)
* ta en promenad (det alternativet valde jag)
* gå och handla mat (det gjorde jag under promenaden - utvecklar nedan)
* skriva ned hur jag tänker och få struktur på kaoset

Javisst, jag erkänner detta rakt upp och ner, utan att censurera mig. För jag tror att vi är fler som har ofokuserade dagar ibland. När ingenting fungerar. Det kanske till och med kan klassas som normalt. Något som jag upptäckte med mig själv är att jag blir lugn och harmonisk av att handla mat. Idag köpte jag Agavesirap, som tydligen ska vara bättre att använda istället för socker - måste undersöka saken närmare...

Nu är klockan nio och jag tänker inte göra så mycket mer idag. Jag har lagt ner lite lite tid på att jobba idag, men med förmånen att kunna ta hand om mig själv. Okej, någonstans ska jag väl ge mig själv lite cred för dagens satsning:

* jag skrev ihop ett personligt brev och cv och skickade in (berättar mer när det närmar sig...)
* skickade iväg minst tre viktiga mail
* skrev ihop ett brev och frankerade och skickade iväg
* skrev ihop en motivering - jag är med i final för att vinna en resa till Thailand - håll tummarna nu!!
* började jobba med en artikel
* lagade zucchiniplättar och gjorde en sallad till (=lunch)
* gick till återvinningen
* handlade mat på Konsum
* bokade tvättid
* letade efter min bankdosa, men fann den inte. Däremot hann jag städa lite...





Hon visste inte riktigt. Hon välkomnade ensamheten, samtidigt som hon var rädd att sky den i framtiden. Skulle det alltid vara så här? Att hon ville vara ensam? Hon njöt av att kunna styra helt och fullt, utan att behöva anpassa efter någon eller något. Men att inte älska, är det ett bra alternativ? Eller räcker det med den kärlek som hon visar sina vänner? Hon funderade. Utan att komma fram till något.

Ung kvinnas tankar om Ensamhet & Kär Lek