Helgen har varit annorlunda. Men ganska vacker på sitt egna sätt. Det är svårt att förutse sinnesstämning. Och ibland svårt att styra över dem. På spisen kokas det nu ris, och till det ska jag värma min kikärts- och böngryta. Jag ska skriva ner den, jag lovar, för den är jättegod. Och nyttig.

Jag lyssnar på Alison Krauss just nu och låter söndagen ha sitt lunk. Det jag saknar är promenad, men det får bli lite senare. Var har jag inte bestämt än.





Kvinnan log och kramade om honom. Så nära men ändå så långt borta. Men hon hade vant sig vid tanken att han faktiskt älskade något annat. Någon annan. På något vis kunde hon ändå dela hans lycka. Men en viss vemodighet fanns ändå där, och minnena gjorde sig tydliga. Hon saknade honom, trots att han stod framför henne.