Klockan är strax efter nio. Och det innebär att det finns tid över. Till mig. Tacksamt. Och jag vet vad jag ska göra. En kopp te och min bok ska få ta plats i mitt liv. Jag ska få ta plats i mitt eget liv. Kärleksbekymmer ska tas bort ur mitt liv. I alla fall nu. Och det tackar jag mig själv för.

Vattnet omslöt denna kropp ikväll och tröstade så gott det kunde. Med kalla omfamningar låg jag där en kort stund medan solen torkade mitt ansikte. Kände att jag någonstans är älskad ändå. Sen satt jag på bryggan och jobbade. En sisådär tio minuter (penna plus nytt block gör susen). Det låter kanske lite, men faktum är att jag nu vet vad jag ska arbeta med i augusti månad. Det är ganska fint ändå.

Sushi. Ja. Precis vad jag behövde!

Och vet ni vad? Jag hann med tre maskiner idag - och mangla samtliga lakan. Lycka i tvättstugeformat!