Egotiden nådde sin kulmen igår, när jag la mig i sängen, vid halv sju. Och somnade. Till musik. Med tända ljus. Vid halv nio vaknar jag till och förstår att det är precis det här jag behöver - vila och inte tänka så mycket. Jag var fortfarande trött och tänkte gå och lägga mig för natten. Men det blev inte riktigt så. För jag kunde inte somna. Jag hann med ett telefonsamtal också, med dig. Skruvandes och mysandes i sängen tog jag beslutet att läsa en stund. Boken Igelkottens elegans är inte bara en feelgood-bok utan den bäddar också för reflektioner om det egna livet. Jag har insett att språket är, precis som för en av huvudkaraktärerna i boken, ett viktigt element i mitt liv. Och även om portvaktsfrun i boken går till extremer, kan jag inte låta bli att dra paralleller till mig själv. Rekommenderas!

Nu väntar jag på fröknarna från Årsta. Och funderar på att ta en ostmacka.