Det är en härlig känsla att kunna springa. Längre och längre. Jag ligger någonstans runt 7 kilometer nu, och jag är stolt över mig själv! Dessutom springer jag tillsammans med min gudmor och hennes son nu när jag är här och hälsar på. Och det är faktiskt riktigt roligt att springa på detta sätt - just tillsammans!

Utvecklingen gör att jag kan tänka mig att springa Topploppet i oktober, 10 kilometer. Jag ska anmäla mig via Suzan, som samlar ihop en trupp. Eftersom jag missade att kunna springa Vårloppet, så hoppas jag att jag håller mig frisk!