Och du kanske undrar

...hur jag mår. Du kanske vill veta. Jag vill att du ska vilja veta. Men jag finns inte inom de horisonter som du använder dig av. Jag är inte ens ett minne. Och det känns, in i benmärgen. Jag tittar in i mina ögon, och försöker. Men jag vill inte veta hur man gör. För att glömma. Nej, snälla. Jag lever av mitt onda. Det är det som gör att hjärtat slår. Jag är en olyckans syster. Självcentrering har blivit mitt andra namn. Jag springer framåt, men sviktar och faller tillbaka. På avstånd ser jag allt. Men kan inte komma närmre än såhär. Jag väljer något annat, jag väljer saknad, sorg och tårar. Om och om igen. Varför vet jag inte. Det är som att du lever då.





För övrigt en helt ny låt från Melissa som jag verkligen gillar!


Mållös
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback