Hässelbyloppet gick av stapeln idag - och det var med pirr i kropp och knopp som jag och min fotograf begav oss.

Det som är oslagbart med lopp är stämningen. Jag blev glad av alla människor, av musiken och att få springa i en lång svans

 

 

Vill ni veta hur det gick? Jo, det gick bra - sprang en minut bättre än förra året! Och jag sprang på bra, men tog ibland i alldeles för mycket. Och det gjorde mig trött. Men ändå, jag hade pepphumör, och vid varje kilometer skrek jag: 9 kilometer kvar, 8 kilometer kvar, 7 kilometer och så vidare.

 

 

Klart att det också var jobbigt, men det var så värt det! Att få springa i mål var verkligen en suverän känsla! Och så hade jag mitt fina sällskap som väntade på mig: Herr Höckert och så hjärtat mitt.