Huvudet som sprängdes
Bubblan sprack. It´s official - jag kan inte köra så här med mig själv. Nu vill jag inte mer. Jag skulle kunna göra en studie av mig själv, men resultatet är ödesdigert. Vackra ord byts mot de mörka. Orden har makt och mitt sinne förvärras - det är inte lätt att leva säger de. Jag går upp, jag gör det jag ska, ofta med en styrka som få har, jag gläds åt det faktum att jag lever. Men så kommer bakslagen - jag måste hitta ut. Kvävs av det som verkar vara sanning - äkta, på riktigt, här och nu. Med kalla fötter tassar jag runt och funderar hur jag ska göra. Ute vid halv fyra är det skymning. Fuktig kall luft och nere vid soporna har någon ställt rester från festen, det är flaskor och burkar - och varje gång undrar jag hur de tänker. Om de tänker. Vill sätta upp en skylt "din mamma jobbar inte här".
Rapport från verkligheten
Vad fint, var finns den där båten ngnstans?
Och, menar du att "det som verkar vara sant" är att livet är svårt? Det är ju det, svårt.
Och fint och underbart med :)
Som mormor säger; Mija wszystko, przemija, nic w miejscu nie stoi. Det bor en lite poet i min mormor, el. vad säger du? :)
Båten finns på strandvägen! På väg mot Djurgården. Ja, jag hade bara en depp-moment, it will mija. Tack för fint inlägg
Mija :)
[Baloo:]
Försök nu att koppla
hmm, ta´t lungt, ta en sak i sänder
För låt mig säga en sak lilla pysen
Är du flitig som ett bi - ingen style
Så Jobbar du för hårt
Försök inte få det du inte får
Försök inte nå det du inte når
Har du förstått att det här är riktigt
att vad som helst är mindre viktigt
Kan du utan besvär
Bli nöjd och glad med livet som vi lever här