Träning är ju speciellt på det viset att de som älskar den, kan inte vara utan den. Det blir som en drog, fast förhoppningsvis i positiv bemärkelse. Därför vill jag gå i god för att träning är en av de viktigaste sakerna i mitt liv, för min kropp och för mitt välbefinnande!

 

Apropå träningsälskare. Jag var på en invigning i torsdags, som anordnades av nätverket B.A.B.Y. Lokalen var inne i stan, på Rosa Skrot.

 

Nätverket har tolv ambassadörer, bland dem Terese Alvén, Jenny Sunding och Magdalena Bibik

 

Det var en kväll där vi fick möjlighet att träffa gamla som nya ansikten. Jag blev förstås extra glad över att få se, Betty, Sofia, Annika och Helena!

 

 

Och så var det bästa Magdalena Bibik. Träffade henne första gången i Motala, och sedan har jag sett henne på stand-up tillsammans med Janne Westerlund. Vad ska man säga? Hon är alltid positiv och ger allt!

 

 

Visst ser jag väldigt bekväm ut på sista bilden?

 

Sen träffade jag även på en nygammal vän, som jag inte sett på evigheter, fina Kia

 

Det jag vill skriva är: det är så roligt att man har dessa blogg- och nätvänner. Annika och jag har tränat ihop, Betty ser jag titt som tätt, trots att hon inte bor i Stockholm. Sofia och jag planerar en fika framöver. Och Helena avslutade kvällen med att fråga om jag ville ta en långpromenad - hur bra är inte det? Ja, helt enkelt schyssta träningstjejer som verkligen motiverar mig till att fortsätta!

 

 

Åh vad jag tycker synd om mig själv.

 

Men åh vad bra det är att ta hand om sig.

 

#1: riv ingefära, pressa citron, ta en tesked honung - i en kopp och på med hett vatten. Drick och tänk på hur frisk du blir. Det här med vitlök är också en höjdare.

 

#2: bafucin, zyx, esberitox, alvedon, kan jang: känner mig som en riktig pillpopper. En pillpopper vars fästman har ett helt apotek hemma. Kan ju inte säga mer än att jag valde rätt kille!

 

#3: ge dig tiden att bli frisk

 

 

 

 

 

 

I mitt liv just nu

 

Träning

 

Hjärtat

 

Mat

 

Och jag påminner mig själv om det absolut viktigaste i livet. Nämligen livet självt. Jag vet inte ens varför påminnelse är nödvändigt - men så är det.

 

Och trots begynnande förkylning står jag i köket, timme efter annan, och bara njuter. Att laga mat ger en känsla av trygghet. En känsla av lugn. Gör lite pytt i panna ugnsrostade grönsaker som var på menyn för bara någon dag sen. Plitar ner på en lapp och fryser in. Det hackas grönsaker i mängder, och morötter rivs tillsammans med vitkål. Gör en råkostsallad med apelsinsaft, tror att förkylningen går över, fort, snabbt, låter den inte fortplanta sig.

Det är helg nu

 

Igår kväll var jag stressad över november. Som inte ens har börjat. Helgerna har fyllts med en massa skoj. Men känner jag stress, så är det inte kul längre. Jag ville plötsligt låsa in mig och inte träffa någon alls. Klarar det inte. Det är klart att det handlar om inställning, det är klart att allt beror på hur sinnestämningen är. Men just igår var det en anspänning i bröstet. Ingenting kändes roligt, allt kändes betungande. Ville inte titta på tv, ville inte läsa. Ville mest ingenting alls. Tur att mitt hjärta vet hur man vänder mig till bättre tankar. Somnade till Gardells 1. Kärleken.

 

En parantes - har ni lyssnat på Så mycket bättre, dag 1, med Pugh? Kanske värt att göra. Miss Li gjorde en fantastisk tolkning. Darin var poppig och proffsig. Maja gillade jag skarpt. Och benen. Också! Olle minns jag inte så mycket av. Uggla kändes Uggla. Små lätta moln var ett bra avslut på programmet, med Sylvia Vrethammar.

 

Det är så, att när sinnet säger mörker råder, så finns det anledning att gå på sina prioriteringar.

 

Ettan, nära och kära är viktig, men min tvåa är ju jag. Trean jobbet lämnar jag därhän just idag, fram till eftermiddagen i alla fall. Så det blev en timmes promenad. En härlig, lång, frisk, vacker promenad här i närområdet. Att gå kilometer efter kilometer är beroendeframkallande. Och att få ta del av det lilla ljus som vi har, är hälsa för mig. Jag tror jag närmade mig själv, för en stund.