Jag fick en uppmaning att delta i Blog Action Day, och idag den 15 oktober kommer det att publiceras många inlägg på frågan KLIMATET. Så här har jag tänkt:

 

Vad vill jag förmedla? Vad vi kan göra på det personliga och individuella planet

 

Hur ska jag gå tillväga? Jag tänker använda mig av de kunskaper som jag redan har och sedan formulera det i ett inlägg

 

Brinner jag för frågan? Jag ligger nog på medel

 

Jag skulle kunna ha gjort en massa research, sökt på nätet och imponerat med ett inlägg som hette duga. Men! Jag tror inte det är så det fungerar, jag tror vi människor söker enkla lösningar på ofta komplicerade problem. Därför så tänker jag inte använda google, utan det som vi alla faktiskt har tillgång till – det sunda förnuftet!

 

När någon säger klimat så tänker jag ofta på global nivå, växthuseffekter och isar som smälter. I dessa fall blir det svårt att konkretisera och förstå på vilket sätt som jag påverkar att riktningen går som den går. Att klimatfrågan är viktig, det vet vi. Men vad kan vi de facto göra?

 

1. Användandet av energi påverkar, energi behövs för att värma våra hus, för att vi ska kunna laga mat och vi behöver lampor för att kunna se vad vi gör hemma. Det jag gör, särskilt efter att jag har läst elräkningen, är att jag ofta ser till att bara de lampor som verkligen behövs, är tända. Dessutom har jag hört rykten om att de vanliga glödlamporna ska slutas att säljas och istället kommer Herr Lågenergilampa att säga hej!

2. Vi använder energi – men vad ger vi i gengäld? Det handlar ju faktiskt lite om att ge och ta, eller hur? Klimatkompensera är ett ord som minst sagt börjar bli populärt. Oftast kompenserar man med att betala ett högre pris (kan pengar verkligen lösa klimatfrågan??), snart kommer väl skatterna på flyg att flyga i höjden. Men vad gör du konkret? Jag har börjat sopsortera – bredvid papperskorgen så har jag en liten korg med majspåse istället för plastpåse. Däri ligger jag alla matrester – potatisskal, citronskal, brödkanter, rester från sallad – det fylls en halv sådan per dag hos mig och jag skulle gissa på att det blir ca 3-4 kilo i veckan. På ett år är det ca 200 kilo! Dessa majspåsar har jag fått av min hyresvärd, de komposteras tillsammans med matresterna. När påsen är halvfylld slänger jag den i en speciell kompost som ligger bredvid de vanliga soporna. Okej, hur lätt är inte det? Dessutom slipper jag gå så ofta med de ”vanliga” soporna. Tänk er själva, det blir något konkret av mina sopor istället för att de ska brännas på ett äckligt sopberg vars ångor jag inte ens vill tänka på vad de gör för klimatet…Ställ krav på din hyresvärd och börja göra något i gengäld!

3. Resa gör vi. Ofta varje dag. Någon gång per år lite längre. Ni vet ju själva hur jag ofta skriver om att jag vill åka till Thailand. Men sanningen är den, hur ont den än gör, att flyget spottar ut en väldig massa skit som påverkar klimatet negativt. Jag hörde nånting om 15 ton koldioxid per passagerare om man åker till Thailand. Här tror jag en viktig pusselbit ligger. Det talas om att flygen kommer att gå långsammare för att klimatkompensera. Men här hemma då? Ja framför allt så tycker jag tunnelbanan har gjort mycket för att vara klimatvänliga. Om du har möjlighet att lämna bilen hemma och ta tunnelbana eller cykel istället – så gör så. Jag kommer följa flygdebatten, för jag undrar hur man ska lösa det. Människor tycker ju fortfarande om att resa – kanske man får marknadsföra roligare flygturer – lite dyrare, lite långsammare – men oj! så mycket roligare!

4. Produkter – det kanske låter konstigt, men det är klart att de bidrar på ett eller annat sätt till klimatet. Det finns ju en produktion bakom det hela. Inte är det ofta man tänker på hela kedjan, men här kommer det också att ske saker – hur har denna pasta tillverkats och hur har den kommit till hyllan på Konsum? Jag vet redan en producent, Lantmännen, som använder havreskalen från sin produktion för att värma hushållen i Järna. Tänk hållbar utveckling. Tänk på att klimatet inte existerar bredvid oss, utan med oss och det kommer i slutändan att påverka oss.
   
   
   

 

Det var mina fyra punkter. Kanske har jag fel, men kanske har jag berört klimatfrågan på ett sätt som gör att du börjar fundera. Ta hand om Skapelsen, det är vi som kan påverka. Och det är liksom läge att göra det. Nu.

Jo men det är klart - visst gillar jag att få uppmärksamhet på bloggen - det är feedback på mina tankar, ibland av helt främmande människor, idag från Emmy på Sveriges Radio. På något sätt vill jag även ha allvarligare teman här på bloggen även om jag vet att ni älskar mina kikärtsbiffar och vill veta hur många morgonsolar som Idol får i höstens tappning. Men nu handlar det om ekonomisk kris och den 15 oktober kommer jag att ha ett inlägg om KLIMATET - pappa är välinformerad och på söndag vid födelsedagsfikat kommer vi att diskutera detta högst aktuella ämne.

Hur påverkas jag av krisen? Den frågan ställs just på Sveriges Radio P3 och jag känner mig manad att svara. Innan dess så kan jag då göra lite reklam för P3 och säga att är ni intresserade av KRIS:en så klicka här.

1. Jag tror inte att jag påverkas av krisen - inte rent ekonomiskt just nu
2. Jag har däremot fått en "känsla" av att det är svårare att få arbete, så hoppet sinar lite grann, men detta kan ju bero på falska löpsedlar
3. Jag vågar också påstå att jag blir lite provocerad av denna sk KRIS - jag tänker ignorera den och söka arbete/kunder ändå - tidningar skrivs ju fortfarande och jobb utlyses fortfarande. KRIS betyder inte STOPP. Kris betyder: hitta lösningar som fungerar bättre än de gamla mönstrena.
4. Ja just det - fick höra att lönen inte kommer att höjas pga KRISEN - okej. Det blir legitimt att hänvisa till den. Det gillas inte hos mig.


Vad tycker du? Våga vägra Kris? Läs gärna det här inlägget om hur jag tror att löpsedlarna påverkar krisens vara eller icke-vara!

Jag har ingen aning om det kommer funkar, har fått en badge och jag vill informera andra bloggar om detta:







Blog Action Day - jag ska vara med och skriva om KLIMATET! Fantastiskt vad roligt - jag tror jag ska satsa på VAD den enskilda individen kan göra - detta inlägg, specialdesignat för Blog Action Day kommer att publiceras den 15 oktober 2009.

Om min käre pappa läser det här, så får han gärna komma med en kommentar/mail etc för att ge mig inspiration vad gäller klimatet!

Temat förra året var fattigdom, det hade också varit "roligt" att skriva om.

Oki, nu publicerar jag och hoppas på att badgen kommer upp!

Bloggvärldsbloggen tema är...den ekonomiska krisen. Här kommer mina tankar...

Det har varit kris, och det pratas om den hela tiden. Tror inte den är slut heller, men jag har stängt av den. En intressant notering har dock gjorts, att man använder krisen som anledning till att inte höja lönen. Jag (som en av många som upplevt ett nej gällande höjning) tacklade det ganska bra eftersom jag är glad att jag har ett jobb, men jag funderar på om ordet ”kris” inte används lite väl ofta och omotiverat? I mitt arbete, exempelvis, så tror jag att krisen faktiskt resulterar i att marknadsföringsaktiviteter blir ännu viktigare – just för att öka konsumtionen hos människor. Men inte började jag att käbbla om det, den stora krisen måste ju få rätt (eller inte?)

Den psykologiska aspekten är intressant, om man tittar på hur folk reagerar, trots att krisen inte ”drabbar” dem – tankar som att man ska börja spara pengar blir aktuella och människor känner en oro – trots att det kanske inte behövs. Löpsedlar om kris, oavsett om det är prognoser eller kalla faktan, gör att människor konsumerar mindre, det tror jag i alla fall. Och blir mer rädda – och det i sig är ju en kris…Så krisen föds också upp av löpsedlarnas rapporter!

Att vara aktsam på vad som händer: JA!
Att lusläsa rapporter och bita på naglarna: NEJ!

Över och ut!

...kan ibland säga mycket - som att...ja, just nu vet jag inte. Men det handlar i mångt och mycket att lyssna. Och jag gör det - jag lyssnar med hjärta, kropp och huvud. Jag ropar i min själ och frågar vad som händer. Men intet nytt. Det är som att det finns ett svar, så självklart, men så svårt att få ut.

Helgen har varit bra, träffade pops på lördagen, vi gick och åt på Fugu och sen hemåt. Somnade på soffan medan jag läste en bok om tid. Jag försöker mig förlika med tiden, men kan inte. Jag mixtrar och experminterar med den - för att få kontroll över den - men nej, alltid är det något som gör att jag känner mig obekväm med tiden. Den får mig i ett läge där jag känner mig kuvad. Tidsblock, planering, ignorering - alla sätt har testats. Därför läser jag boken med stort intresse. Varför somnade du då, kanske ni undrar...Ja, det var en reaktion på att lugnet behövs på ett djupare plan, i ett sovande tillstånd.

Nu tar jag ansvar för min oroskänsla. Tar hand om mig själv. Ni också, hoppas jag.

En bild säger mer än tusen ord - min helg i bilder....


Pappa Forskare ute i fält....


Inne i staden...

Gravenstein - mums!

S:t Lars...


Finfina vänner på promenaden...


Vi var på blueskonsert också, det var på promenaden som vi av en händelse hamnade på ett mysigt café. Innan konserten fick vi ta del av konstnärs verk - mycket trevligt!

Fick en kommentar av syrran att jag inte uppdaterar lika ofta. Det är oroväckande. Men samtidigt, vem existerar bloggen för? Ska den ha tydliga mål eller vad? Jag har en trogen liten skara som följer mig, och då är inte syster någon som går in varje dag. Men ändå, uppdateringarnas icke-vara verkar existera.

För inte så länge sen introducerade jag mitt parallella liv med mayan. Att jag helt enkelt inte ska shoppa mellan den 3 augusti och 3 oktober. Det är dags för en utvärdering.

1. Det har gått bra - riktigt bra. Jag kör med varianten 80 kronor per dag. Rätt och slätt
2. Det har tillkommit några extraordinära poster: yogakursen, mobilen och en ny laddare till datorn. Men det står jag för ur också ett miljömässigt perspektiv: min förra mobil drog en massa ström i onödan och utan laddare, ingen blogg. Yogakursen talar för sig själv. Den kostar men kan sägas leva parallellt med mayan.
3. Det har inte varit jobbigt. Klart att jag också tycker om att shoppa. Det ligger i generna (jag är kvinna!). Men det finns en tillfredsställelse att säga nej också.
4. Jag har planerat utgifter för oktober månad: teater gånger två, skor (röda).
5. Begagnade kläder kan leda till missförstånd. Särskilt när jag går omkring i min mycket sköna "tranan hockey" jacka nummer 16 och får höjda ögonbryn hos killarna på t-banan. Vilken tjej, hon måste vara grym.
6. En liten summa pengar har lagts undan på kontot *säger hon förnöjt*

Summa summarum: det parallella livet har sin gilla gång. Det känns helt okej. Funderar nu på nästa steg i min relation till pengar. Det kommer mer om det.

Äppelpaj är en sån sak som får livet att vara extra "yeah" här hemma på Gården. Syster och jag fixade ihop den och med vaniljsås och te med mjölk så kan vi säga att vår dag är gjord.

Om en och en halv timme är det dags att åka in till staden och arbeta. Ni som undrar med vad kan läsa mitt förra inlägg!

Tjingeling!

Just nu väljer jag två saker. Samtidigt. Lite jobbigt faktiskt. Både titta på program, blogga. Vara tillgänglig på nätet. Man uppdaterar sig på Facebook, man bloggar runt, lämnar spår efter sig. Men att kunna välja bort är inte fel. Och det känns bra ofta. Som att välja bort datorn och sova istället - det är en nyligen funnen favorit. Välja bort jobb framför en morgonpromenad. Att skita i träningen, bara för att. Inga motiveringar, inget dåligt samvete. Inte kommer jag ligga på dödsbädden och säga att jag önskar att jag dog med större biceps...?

Jag väljer sömn. Jag väljer bort vakenheten.

Det är egentligen otroligt. Att vara president. Vilket ansvar. Mitt tips till er är: var presidenter i era egna liv, med ett ödmjukt sinne för ditt egna liv och inför andra. Men känn att du styr och att du kan påverka. Kanske inte bara ditt eget liv utan du kan även påverka andra. Kan Obama, kan du. Det var alltså ett intressant reportage på TV 4 som jag kikade på lite grann.

Kan ju säga att det varit en bra dag - otroligt inspirationsrik och jag kan nu mycket om budgetar. Ska fortsätta med budgeterandet imorgon. Jag satte två timmar som mål idag, att arbeta med det alltså. Jag avslutade efter 1 1/2 eftersom jag började bli okoncentrerad.

Tidsblocken gör att jag tänker om. Tidsblocken gör mig medveten om vad jag gör just nu. Det är en viktig poäng. Att skala morötter och samtidigt tänka på likviditetsbudgetar är fel av två anledningar: ett: du kan göra dig själv illa. Två:  Du missar färgen på den fantastiska moroten!

Märk väl att det är en ny tid som startar. Och ta vara på tiden, så att du styr den och inte tvärtom. Gör en kalkyl över vad du vill åstadkomma under en vecka, eller månad. Svart på vitt. Här kommer ett exempel på en veckokalkyl:

Veckan har 168 timmar. Av dem vill jag

- sova 8 timmar per natt = 56 timmar
- syssla med bloggen 45 minuter per dag = 0,75 * 7 = 5,25 timmar
- träna i snitt en och en halvtimme per dag = 10,5 timmar
- laga mat två timmar per dag = 14 timmar
- äta två timmar per dag = 14 timmar
- jobba halvtid = 20 timmar
- Läsa i ekonomiböcker = 7 timmar
- Vara med vänner i snitt 1 timme per dag = 7 timmar
- Kyrkan = (0,5 * 3) + 2 = 3,5 timmar
- Yoga 1,5 timmar
- Surfa (utöver bloggen) = 10 timmar
- Restid ca 1 timme per dag = 7 timmar

SUMMA = 155,75

Det ger mig ytterligare 12,25 timmar att göra något. Det blir mer yoga - det vill jag lova!

Men! Märk väl halvtiden som jag vill jobba...

Be true to yourself!

Nu dagens mat - jag är mycket nöjd!


Linssoppa...Ja, den var smarrig!


Min "efter-träning-mat" Tonfisk, cannellinibönor och paprika.
Sås på creme fraiche och lök



Mitt frukostbröd numera! Det mörka är Annas nyttiga!

Det är så bra när förändringar är roliga. Det blir liksom lättare. Det har hänt något i Enskede Gård. Närmare bestämt hemma hos mig. Om du kommer hem till mig och lagar mat eller skalar ett äpple, då kommer du märka en skillnad. Jag har börjat sopsortera! *stolt* Det är en vän till mig som lärde mig hur och nu har jag fått en massa bio-presenter från min husvärd: en speciell korg och en massa majspåsar (lena som silke!) samt en skrapa - underbart! Så nu får ni vara försiktiga när ni kommer hem till mig!

Ny kategori för idag - den heter "Ansvar". Och jag har nu kommit fram till följande: vi har ansvar för oss själva och vi har ansvar för varandra. Jag gick ju på promenad och kan inte sluta att häpnas över att människor slänger saker på marken: cigarettpaket, papper och annat. Det värsta är ju att det finns ju faktiskt papperskorgar! Skärpning! Så jag tänkte, att när jag går på promenad kan jag ju ta upp sånt som inte känns "äckligt" och slänga det i korgarna. Med enkel multiplikation får vi: tre morgonpromenader i veckan och ca 3 upplockningar per gång: 9 saker i veckan som jag slänger. 52 veckor på ett år gånger nio = 468 saker! Sug på den ni!

Ah. En massa mat var det igår. Så det kommer lite matbilder. Köttbullar är underskattat. Ska göra egna = billigare, godare och mer innehåll!