Det finns dagar som jag är alldeles omöjlig. Dagar då jag tänker: det kommer alltid att vara så här. Det kommer alltid finnas ljud som stör mig, människor som inte förstår, endorfiner som inte infinner sig och känslor som varar för evigt.

Varje dag och varje stund är ny.

Det är mitt nya mantra, och man kan inte hänga upp sig på sitt dåliga humör eller känsliga sinne. Nej, då ska man veta att nästa dag kan bli alldeles, alldeles underbar.

Så därför sitter jag och skapar mig något underbart. Som en glutenfri päronkaka, som ett bokat träningspass i värme. Och jag tänker, fan, det kommer alltid att vara så här bra!

Ett tag, vilket jag hoppas att vi kommer återkomma till, sa jag och kärleken i mitt liv att nu ska vi ha den bästa helgen ever! Tonårsaktig ton och glädje. Och det finaste: det fungerar! Så jag anammar detta ”bästa ever” till en fantastisk vecka, den kommer slå rekord i alla kategorier!

Denna vecka önskar jag mig, med all ödmjukhet som hjärtat besitter:

• att jag och cirkulationsplatser ska ha en relation som liknar kärlek

• att äkta träningsglädje ska få min hjärna att glädjeexplodera

• att jag & hjärtat får den finaste två års-dagen

• att jag säljer in en artikel, gärna två

• att vädret blir sådant att mina promenader i den vackraste nationalparken blir av

• att du får just det du önskar dig!

   

   

   

  

 Måndag. Jag är redo!

I morse hörde jag att ny forskning visar på att stress som vi utsätter oss för i medelåldern, kan leda till ökad demensrisk när vi blir äldre. Den kemi som sätter igång när vi stressar, påverkar vår hjärna negativt och kan få konsekvenser – också på sikt! Att ta hand om våra hjärnor, likväl som våra kroppar, är därför lika viktigt. Dessutom kan långvarig stress ge oss sjukdomar såsom utmattningsdepression eller det vi ofta kallar utbrändhet. Att återhämta sig från en utmattning tar lång tid, man har redan gått över gränsen för vad vi klarar av, och du kan lätt insjukna igen om du en gång blivit drabbad.

Hur vi upplever stress är individuellt, vi förhåller oss olika till situationer som uppkommer. Stresshantering är därför A och O för att just ha ett gott förhållande till – ja, livet! Det här vet de flesta, men det jag märker är, också hos mig själv, att vi tenderar att ändå fortsätta. Att ta paus är inte det vanligaste alternativet vi väljer. Vi fortsätter och tänker att sen, sen ska jag vila.

Att arbeta preventivt med sig själv är en bra förutsättning för att när väl saker händer, så är vi rustade och redo. Jag är en person med många idéer, tankar och viljor, men det betyder inte att allt är av godo. En av mina vanligaste kommentarer är: allt roligt är inte bra. Det kan låta torrt, men det är min erfarenhet som talar. Mina bästa tips för en bra hjärnmiljö är följande:

1. Andning. Det finns en hel uppsjö av andningstekniker, och jag tänkte delge en som jag läste om i boken: När livet slår till (Russ Harris, Natur&Kultur 2013). Min tolkning är denna: Andas in djupt med näsan. Håll andan så länge du kan. Första gången kan kännas lite obehaglig. Pusta sedan ut genom munnen. Upprepa 5-10 gånger. Hur kändes det? Jag upplever en vidgning av bröstet, och att jag andas djupare. Det får mig att känna balans.

    

    

2. Mikropauser. Jag loggar all den tid jag arbetar, och det har också gjort att jag vet var gränsen går för min effektivitet. Efter 40 minuter är det dags att göra något annat en stund. Ta en paus, andas enligt övningen innan eller byt arbetsställning.

    

    

3. Förhåll dig till ditt arbete. En kanske svår punkt, i och med att jobb betyder olika för olika människor. Jobb som är roligt blir ju viktigt, eller? Jag förhåller mig så här: jobb är kul, utvecklande och kreativt. Men jobb är inte allt. Jag mår bra av jobb, till en viss gräns. Jag ger plats åt annat. Ibland är träningen överordnad arbetet, och det står jag för. Hur förhåller du dig?

    

4. Sömn. Hjälp. Jag skriver bara sömn, och då hoppas jag att du vet vad den är bra för.
   
   

    

    

5. Mat. Skulle kunna skriva en riktigt lång krönika om maten. Men jag komprimerar: du har all möjlighet att påverka din hjärnmiljö med mat. Att inte köpa halvfabrikat och äta ute är ett råd som räcker långt. Att laga mat behöver inte ta massa tid i anspråk. Har du inte erfarenhet, se till att lära dig några enkla maträtter och kör på det. Mellanmål på förmiddag och eftermiddag. Rena råvaror, ja. Men den där kanelbullen då? Nämen så här tänker jag: att sitta ner på ett fik, ta en latte med kanelbulle, kolla in lite människor, få plats med andetagen, fundera på livet: jag kan inte annat än tro på att knoppen mår bra av det. Idag har dessutom en av mina favoritnäringsfysiologer varit med hos Malou, kolla in klippet (i skrivande stund ej inlagt än på hemsidan, men jag ska länka senare idag!)

    

    

6. Ett sista råd: börja med att erkänna att stressen finns där. Den är ju nödvändig, för vår överlevnad – men inte långvarig, negativ stress. Att ta den på allvar och inte låta sig själv dras med i stresspiraler är en bra försäkring – och vem sjutton vill bli drabbad av demens?

   
   
    

   Några avstressande ögonblick

    

    

   
   

   

   

    

Jag har på sistone sprungit över flera aspekter av hälsa, som jag vet finns där, men som gör mig ledsen. Att undvika tråkiga saker är ett sätt, men att konfrontera dem är ett annat. Det har bland annat Johanna gjort med det här inlägget. Det handlar om när hälsosamhet blir till något helt annat, något farligt. Som tär på våra kroppar, som skapar monster i våra egna huvuden. 

Jag skriver en hel del om träning och hälsa i mitt jobb. Men det tar emot att göra viktminskningsreportage, för vi matas av dem hela tiden. Rubriken: gå ner i vikt till sommaren säger i samma mening att vi inte duger. Så är det. Det ska vara beach 20XX, det ska vara välsvarvat, det ska vara smalt, det ska vara

Och det blir ju som det blir. Vi klämmer och känner på oss själva, tittar i speglar, utvärderar och framför allt: nedvärderar. Jag pratade med en klok kvinna häromdagen, och hon sa att livet verkar handla för många att vi inte ska vara nöjda.

Min nästa tanke blir en konsekvens av vårt icke-nöjda förhållningssätt: att det inte spelar någon roll vad vi gör med våra kroppar, för det egna missnöjet kommer ändå hitta kryphål för att manipulera oss. Missnöjet är i allians med alla "vi duger inte"-artiklar och marknadsföringskampanjer.

Och det här vet många av oss - och jag är en av dem. Jag har stått på vågen, senast i förra veckan. Jaha, och blev jag klokare av det? Tja, nej.

För den där siffran vet ingenting om träningsglädje, hur det känns att baka en helt egen glutenfri äppelkaka att mumsa på utan att magen blir knas. Den där siffran är svag i förhållande till det jag upplever i mitt liv.

Därför tycker jag det är extra bra att bloggförebilder hojtar till, som till exempel Sofia. Här kan du läsa hennes inlägg: Bara för att säga som det är.

Hälsa för mig är: glädje, endorfiner och gemenskap. Hälsa och ångest hör inte ihop. Berätta för mig vad hälsa är för dig?

Ps. Det behöver inte vara fel med viktminskning, men skälen till den är viktiga. Det är inte fel att äta nyttigt, men om det skapar oro och ångest, då står det inte rätt till. Skapa ditt eget ideal, och var schysst mot dig själv! Livet består av mycket - fyll med glädje!

När jag går in i affärer är det med viss skepsis. Ska jag handla ännu mer, eller ska jag låta bli? Därför testar jag ett nytt förhållningssätt. Det jag ser därinne är en massa ledig tid som hänger på galgar, som jag antingen kan behålla (inte köpa något) eller spendera (köpa något). Om jag anser att det jag köper ger mig större glädje än att vara ledig: bra deal! Ja, ni förstår att jag tycker ledig tid är värd ganska mycket. Genom att inte handla, behöver jag i samma andetag inte heller tjäna något.

Jag gillar ju också prylar (läs: träningskläder!), men på senare tid tycker jag om att ha tiden att läsa en bok, gå och träna, eller umgås med mitt hjärta. Ja, en viss summa pengar bör jag dra in, för nej, jag kan inte tänka mig att bo i en grotta. Återigen, jag tar ett beslut, där jag jämför den lediga tiden med att ha en lägenhet att bo i. Samma sak gäller mat, där är jag rätt slösaktig, men jag försöker ta smarta beslut (läs: inte köpa halvfabrikat och annat som gör att kroppen mår dåligt). Ledig och hungrig eller jobba och mätt? Ja, precis. Mätt liksom.

Jag berättade det här vid ett middagsbord en gång. En tjej tittade på mig, när jag berättade att jag sällan shoppar kläder. Ögonen höll på att trilla ur, men samtidigt förstod hon när jag förklarade hur jag tänkte. Det är ju också så att vi lär oss att handla och shoppa, det är i mångt och mycket konsumtion som gör att den här världen går runt. Och samtidigt: går under? Jag funderar mycket på hur vi som människor skulle kunna bli mer hållbara, alltifrån våra val i butik, vårt sätt att transportera oss själva och annat som faktiskt får konsekvenser på planeten.

Men nu till tiden. Hjälp jag har ingen tid är ju ett klassiskt sätt att säga:

Kan jag göra om val som berör mitt boende och livsstil, då kan också tiden kan frigöras. Att prata ekonomi är alltid svårt, för pengar är ett känsligt ämne, i alla fall i Sverige. Men jag tänker så här: är ett liv, där dina resurser går till att upprätthålla din livsstil, fullt av lycka och sådant som du vill göra? Om ja: kör hårt! Om nej: vad är ditt liv då? Det tror jag är viktigt att tänka igenom. Jag har gjort det, flera gånger om. Och jag kommer fram till att det jag vill, kostar inte särskilt mycket.

Om man väljer att omvärdera, så finns det sätt att frigöra tid. Det finns sätt som gör att du kan göra det du vill. Kanske på ett annorlunda sätt, men tänk om du blir nöjd?

Många med mig skulle gärna ha några extra timmar, för att göra det där man gillar, kanske ta ett extra träningspass, eller läsa den där boken. Men jag har tänkt på tiden, och den finns ju där hela tiden! Det är bara det att vi är så snabba med att fylla upp den med sådant som måste göras. Jag har rensat i mitt tidsfönster. För, nej, det finns inget möjlighet att öka dygnets timmar. 24 timmar är vad vi har eller 168 timmar i veckan. Så i det där fönstret, där vi befinner oss, kan vi göra smarta val. För varje ja som du säger, minskar din tid. För varje nej, ökar den. Enkel ekvation!

Stopp. Vad är ett måste? Är det att Facebooka varje timme? (jag räcker genast upp en hand!), är det att titta på alla avsnitt av en serie (kan ju i och för sig vare trevligt!) eller något annat som man gör av bara farten. Hur funkar det hemma med fördelningen av arbetsuppgifter, hjälper ni varandra att frisätta tid till annat? Jag själv har en tendens att vilja göra väldigt mycket, och lämna så litet som möjligt till min fästman. Han är lite likadan, så det funkar faktiskt bra. Men tänk om det inte vore så? Hjälp varandra att frisätta tid!

Roliga saker. Det finns ju massor av dem, ska man då helt plötsligt välja bort dem? Jag tänker ja på den frågan. Du behöver prioritera bland de roliga sakerna också. Annars är det risk att de inte blir så roliga i längden (utan kanske mer besvärliga). Jag har flera saker som jag verkligen vill, men som jag har dragit ner på. Till exempel på det sociala umgänget, för jag hinner inte med mig själv. När jag väl ses med mina vänner, är det däremot underbart trevligt! Men förr var det verkligen ofta, och till slut tappade jag både motivation och lust. Och hur kul är en sådan vän?

Fundera på hur du kan frisätta tid! Om du känner att du behöver det vill säga!

Ibland måste man lyxa till det – och det går att göra med enkla medel! Jag tycker att hemlagad mat är en lyx i sig, men visst gillar jag att tänja på gränserna så att det blir ännu mera gott!

Jag spontanköpte en purjolök häromdagen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det något kallare vädret fick mig att bestämma att en soppa, det var en bra idé. Och vet ni – det blev kanon!

Då så, här har ni receptet!

 4 portioner 

1 hel purjolök

5 potatisar

1 gul lök

1 liter buljong, vegetarisk eller höns

2 dl grädde

smör

Kryddor: vitpeppar och muskotnöt och timjan

Salta efter behag

Till servering: 50 gr ädelost och 0,5 dl pumpakärnor

Skala potatis och tärna den. Hacka den gula löken grovt. Låt fräsas på lätt i smöret, tills den blir glansig. Skär upp purjolöken och skölj den noga. Skär i mindre bitar och lägg i kastrullen, för att den också ska stekas på. Koka upp en liter vatten, höll över i kastrullen och lägg till buljong. Låt koka upp. Häll i grädden och låt nu puttra på tills potatisen är mjuk. Mixa soppan slät och krydda med salt, vitpeppar, riven muskotnöt och timjan. Skär ädelosten i mindre bitar, lägg i soppan innan servering. Sprinkla över pumpakärnorna! Klart! Servera med en äggsmörgås eller något annat som du gillar! Jag tog två riskakor med ägg och kaviar, det är jag svag för! Då blir det dessutom glutenfritt!