Ljuset gör lite ont i ögonen. Och nacken känns stel. Vaknade småsnuvig. Mogen som jag är inställde jag dagens jobb. Men det hindrar mig inte från att göra nyttigheter här hemma. Ätit två goda mackor med kalkon, druckit kaffe och te. Snart ska jag inta dagens frukost nummer två - havregrynsgröt med mjölk och massa nyttigheter. Och sylt - jajemän. Till det ska jag läsa lite i dagstidningen. Klockan halv tre ska jag befinna mig i Solna Centrum - träffa gamla kompisar från förr. Och då funderar jag på om jag ska ta med mig yogaombytet så att jag slipper åka hem emellan. Kan gå. På måfå.

Nästa vecka är det Hälsomässan - så otroligt roligt! Men jag vill sätta mig in i det, och känner att jag inte riktigt prioriterat det. Men imorgon ska här prioriteras, och min "chef" på Fitmama ska hjälpa mig med ett intyg så att jag kan få pressleg. Viktig vill man ju känna sig. Frågan är hur jag ska lägga upp det här med Hälsomässan, min tanke är att jag ska rapportera därifrån och sedan publicera på Fitmama. Har du någon vinkling som skulle kunna fungera? På temat Hälsa? Kanske någon intervju...Ge mig era tips!

Sen så är det så att Hälsomässan kryllar av människor i branschen - och det vill jag ta vara på! Emily sa något väldigt klokt igår, nämligen att små saker kan göra skillnad - ett annorlunda visitkort, en mapp med arbetsprover som känns personlig och proffsig...Det gjorde att jag vill göra i ordning några sådan mappar för att sedan dela ut till dem som jag känner att jag får kontakt med (måste ju dessutom vara snygg den dagen..!). Jag tänkte be Kinga om hjälp (hoppas hon läser detta!) och under helgen lägga ner tid på det. Kan gå. På måfå.

Nu. Havregrynsgröt. Hungrig. Mums!




Mat för några dagar sen...Linssoppa med smörgås och polsk korv!

Mark Levengood sitter och pratar om sin vilda farmor på Robins. Och Svenne kollar mobilen. Det är lördag kväll och jag kan inte slita mig från datorn. Jag håller på att förstå detta med ping. Jag ska testa att pinga, men det känns lite läskigt.

Det blev mat till slut och för någon dag sedan längtade jag efter söndag. Och imorgon är det söndag!! Så därför är jag extra glad. Trots disken som väntar i köket. Men gör jag om disken till tidsenheter så handlar det om tio minuter - helt klart överlevbart.

Sven vill spela kort igen. Och jag vill spela Alfapet. Polsk riksdag.

Nej, nu ska jag slappa på riktigt.

Vad gör ni ikväll? Jag funderar på att ha en tävling här på bloggen - jag återkommer, vet ju inte om det finns intresse för det.

Några tipsar på bloggar som jag gillar:

Malins träningsblogg, hon ska tävla i Athletic Fitness
Matildas blogg, hon illustrerar barnböcker
Jennas blogg, en tjej som pluggar kost, men hinner däremellan med allt mellan himmel och jord
Bloggvärldsbloggen, aktuella ämnen, temaveckor och annat smått och gott - en favorit just nu
Sofia Åkerman, sjuksköterskan som är engagerad i föreningen SHEDO, hon är författare och smart som få!

Det är bra med bloggar som utmanar en litegrann. Tack vare bloggvärldsbloggen har ju ett antal blogginlägg producerats på min egna blogg, så att den inte bara handlar om mitt mycket exotiska liv. Via den blev jag också blogalized genom Blog Action Day. Ni som missade mitt inlägg om klimatet kan ju givetvis läsa det här.

 

Nu är temat stress (ja, bloggvärldsbloggen tar upp teman som är så aktuella att det inte går att inte skriva om det). Så här kommer mitt bidrag om stress, ett urval av tankar. Jag kan ju skoja till det och säga att det är stressigt att skriva om stress eftersom det finns så mycket att säga. Men det var en parantes.

 MINA TANKAR OM STRESS

Definitionen på stress, och detta kommer direkt ur mitt huvud (inga fancy uppslagsböcker eller wikipedior här inte) är den subjektiva reaktionen på yttre händelser (eller varför inte den subjektiva reaktionen inför ens egna känslor?). Observera att man kan välja hur man reagerar – det finns ju alternativ, eller hur? Jag kan acceptera och handla därefter (här måste jag ge cred till författarinnan och psykologen Anna Kåver som skrivit boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans). Jag vet att det kan låta provocerande, men läs gärna vidare…

 

Men lättare sagt än gjort – det är så att beteenden styr hur vi de facto hanterar uppsägningen, förseningen med betalningen av hyran, separationen och alla andra påfrestande händelser. Har vi ett beteende som gynnar tankar om att vi är stressade (ofta handlar stress om att vi upplever tidsbrist, det känns nästan som att dessa två begrepp är synonyma med varandra) och att vi definierar situationer som stressiga då blir ju det verklighet för vår hjärna. Perception is reality.

 

Vänta här nu ett tag, är stress bara dåligt och har jag glömt någonting? Jo, det är klart att det är naturligt att bli stressad – det är kroppens sätt att säga, hallå, här händer någonting! När vi var jagare och samlare så var detta av stor betydelse – blev vi attackerade av något lejon så aktiverades kamp och flyktsystemet så att vi kunde ta snabba beslut om hur vi skulle hantera situationen. Idag, konstigt nog, kan dessa system aktiveras på fel tidpunkter eller utan självklar anledning – stress eller ångest av diffus karaktär.

 

Ni kanske såg programmet om de självskadande flickorna som fick ”vård” på rättspsyk i Sundsvall. De lider av ångest som de hanterar på ett destruktivt sätt. Men det är också en form av stress om än väldigt lidelseskapande – en livsstress som kanske kan vara svår att definiera. Så länge man kan definiera sina stressituationer, då är det ju möjligt att faktiskt göra något åt saken. Men är det existentiell stress, livsstress, då blir situationen annorlunda. Och jag tror faktiskt att det finns mycket av den stressen i samhället. Den skapas av värderingar, hur den perfekta individen ska vara, vad man ska ha för jobb, status, vänner och familj. Där har jag själv satt ett konkret STOPP – man kan nämligen välja – glöm inte det! Create your own reality and the reactions towards it. Then perception will be beautiful!

 

Från en f.d stressoman

Emilia

Ur boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans (s. 33 Natur och Kultur 2004)

"Acceptans är inte detsamma som att tycka om
Jag vill betona en viktig sak - att acceptera betyder inte att man automatiskt tycker att någonting nödvändigtvis är bra, rätt, riktigt, rättvist, vackert eller liknande. Det innebär rätt och slätt att se verkligheten som den är, utan skygglappar och utan värderingar. Att acceptera innebär också att frigöra sig från tankar om hur det borde eller måste vara. Allting i livet har en orsak, vare sig vi känner till den eller inte och vare sig vi gillar den eller inte. Enkelt uttryckt är livet som det är, vilket inte betyder att det är opåverkbart. Du kan välja hur du ska reagera och agera på denna verklighet"

Ja, jag arbetar enligt en affärsplan och ibland är det så att man ”måste” göra trots att det känns trist. Det är roligare att arbeta när man har inspiration och ett go. Inget av det så det är dags att gå ut och vandra på Warszawas gator och ta en macciato på ett trevligt kafé – låt inspirationen flöda! Jag ska dock akta mig för caféer med allt för rökig atmosfär.

 

Idag var jag och hälsade på Apap (hund) och Pigulka (en liten söt katt) hemma hos min morbror Andrzej. Det var kul att se dem leka! Annars har det varit ganska lugnt idag, somnade igår tidigt och vaknade klockan nio. Dessvärre har jag en jobbig huvudvärk som följer mig idag, men kanske att det blir bättre när jag går ut.

 

Imorgon ska jag hem! Det känns alldeles lagom om jag får säga det själv!

 

 

November är helt klart den värsta månaden – det är då man ska ställa om sig totalt mörker och till att solen enbart skiner på bestämda tider. Nej, då är det dags att kura ihop sig med en bra bok och en kopp te – men goda råd är dyra – ska vi sitta och surpla te i en månad? Och inte orkar vi väl läsa sida upp och sida ner heller…

Nej, jag fick ett bra tips av en vän – se till att ha roliga saker att se fram emot! Och jag tänker mig att detta är ju alldeles utmärkt. Min budget är begränsad, men det är inte min fantasi! Jag tänker dock inte redovisa en hel månads aktiviteter på bloggen, utan jag tänker mig en rolig aktivitet per vecka, för att förgylla vardagen lite grann…!

 

OPERATION NOVEMBER / STRIDSPLAN!

 

V 45 Bio med Solnagänget – yeeha! Och det är jag som är lekledare igen och får bestämma film – det ser jag fram emot!

Bonus på detta är fest hemma hos Emily och Anders, det är ju strålande!

Sen är det hälsomässan i älvsjö! Men det har med jobbet att göra

V 46 Ja men visst, det är basar i kyrkan och flitig som jag är så har jag anmält mig för att stå med Vibeke och sälja prylar till förmån för fattiga barn i Thailand. Men! Det innebär att jag bokar in en dag med brödbak – här ska det bakas för fulla muggar!

V 47 blickar tomt mot mig…Kanske en fika hemma hos mig med vänner…Vet ju exempelvis att Ida och Anders (Ulliz ´ och Emilys respektive) inte har varit och sett hur jag bor än…Det känns som att lördagen den 21 november eller söndagen den 22 november kan vara alternativ för höstfika hos mig. (SSSch, säg inget till dem än…)

V 48 Åh, en vecka med massa jobb…Det ska säljas Anthon Berg för fullt. Men. Alltså, det är så att jag är väldigt sugen på att ta en ansiktsbehandling. Jag bokar in en på lördagen, den 28 november. Sagt. Och snart gjort!

V 49 Är det lite bonus eftersom november går in där…Kan ju säga att jag och Sven ska gå på Bröderna Lejonhjärta på onsdagen!

 

Jag utmanar er att göra en lista för november!

Det är så att jag ska simulera att jag ger ett råd. På något sätt vad jag vill lämna till världen efter mig. Samtidigt känns det svårt, eftersom det finns mycket som jag tycker är viktigt. Så här kommer det, ett råd:

- Ta vara på dig. Det innebär att du respekterar dina gränser, på riktigt. Det innebär också att du ger din kropp vad den behöver, både till det fysiska och själen. Det betyder att du ser dina möjligheter och låter inte begränsningarna plåga dig. Det är okej att inte vara perfekt. Ja, det är till och med bra att vara alldeles DU.

Nu råkar jag veta att du som läser bloggen har en del erfarenheter som du bär på. Vilket är ditt råd?

Ja, det är lite så jag ser på företagandet - om jag inte satsar, ja då lever jag inte riktigt fullt ut - förstår ni vad jag menar? Och i all denna röra av moms, skatter, kundjagande och skrivande - så finns också en Emilia som vill ta det lugnt. Smaka på orden - t-a  d-e-t  l-u-g-n-t. Inte fel, eller hur? Ibland kommer man till en punkt där man faktiskt bör ta ställning till: 1. Vem är jag? 2. Vad gör jag här?

Frågorna har jag plankat från min kväll med Svenne på en indisk restaurang där det skedde skumma saker. Medan vi satt och diskuterade vad en sökare är, höll resten av restaurangen på att göra en reklamfilm (ja, jag vet, fråga mig inte varför...). Men en sökare ställer sig själv de frågorna som ni ser ovan (1 & 2). Svenne vill kalla sig själv för hittare istället och jag kan hålla med om att det är större chans att hitta något genom att vara en hittare istället för att söka om man är sökare.

Jag testade en sak igår. Det är nämligen så att jag vill göra saker helt och fullt. Inte halvdant på något vis. Så jag gick in i Friskis-salen och sa till mig själv - "föreställ dig att det är det sista du gör" - då hade jag inget val, och även om jag hade träningsvärk sedan tidigare så gick det bättre med motivationen.

Det finns saker som jag verkligen vill göra. Företagandet är en sak. Men så vill jag underhålla - och jag tror mig kunna fixa det. Och testar jag inte så kommer livet kännas konstigt. Jag och Svenne har ett par riktigt roliga idéer och jag hoppas verkligen att vi tar chansen! För vem vet hur länge vi finns kvar på denna jord? Vi måste vara här och nu.

Har du något som du verkligen vill göra? Vad vill du att ditt liv ska bestå av? Är det träning, är det att kunna läsa böcker under veckan? Att laga mat till en vän? Umgås? Göra skillnad i världen? Plantera en blomma och se den växa? Share it with me, please!

En tjej som sjunger som en gudinna. Texter som berör och stannar. Hon är cool. Det gillar vi. Det vi också gillar är medeljympapasset på Friskis som börjar klockan 11.45 - där kommer jag stå och hoppa. Svettas som bara den och göra mig av med det där konstiga som tycks gro. Gårdagens oroskänsla ligger under sängen och väntar på att ta tag i min strumpläst. Men jag tar ett långt steg ut och hamnar på täcket på golvet där jag brukar yoga. Men det var länge sedan sist. Men det bästa av allt är: det är tisdag imorgon, och klockan 19.00-20.45 är jag inte anträffbar och borta i kundalini-härligheten.

Dags att göra sig i ordning. Har suttit och klurat på det här med moms hela morgonen - och det tär på krafterna...Dessutom fryser jag om fötterna. Annars är läget under kontroll och i eftermiddag ska jag träffa lilla muffimu Marius. Det ska bli skönt att bli välkomnad av någon som älskar mig helt och fullt.


Denna filur blev nyfiken på mig i Uppsala


Han för mig till vatten där jag finner ro...

Vilken dag - jag har varit med Marre och sedan träffat några vänner. Vädret tillät inga utsvävningar, men vi hann med på en liten promenad på Söder. Gatan som vetter mot hela Stockholm och den börjar på M, tio poäng till den som gissar rätt!

Fika blev det också, en suveränt god cappuccino på Hornsgatan, där vi sedan vandrade vidare för att boosta upp immunförsvaret - avgaserna ger en ordentlig träning. En av tjejerna var duktig på att hitta fyndiga affärer - så vi kikade in på i alla fall en av dem. När shoppingstoppet tar slut kanske jag tar mig en titt! Jag är redan inne på ett par röda skor, fast jag är inte 100 % övertygad än...

Ja, jobbsökeri. Det finns jobb som är intressanta, men än så länge nöjer jag mig med att söka sådana som verkligen tilltalar mig. Igår hittade jag en halvtidare via Poolia och jag var ganska offensiv i min framtoning - det gäller att vara kreativ!

Tankar om nästa år, det märks att jag ska fylla 30! Jag tänker på jobbsituationen, vad jag vill göra på fritiden - mer av yoga kan vara aktuellt. Träning, skrivandet. Och företagandet - det tar mest plats i mitt huvud just nu.

Bilden nedan beskriver ett middagsalternativ efter kundalini-yogan ikväll - fast utan broccolin!

Hjärnan är ett speciellt fenomen. Vi har ju egentligen hela våra kropp, men mycket tar stopp på grund av tankarna i hjärnan - man tränar inte, för det "känns" tråkigt, man tror inte på sig själv, för man "känner" sig dum, ja, listan kan göras lång. Dags att omprogrammera! Livet blir enklare med en positiv inställning.

Jag har mycket att göra --> vad bra, mitt liv är rikt av aktiviteter!
Vad jobbigt det är med morgonpromenad... --> Vad härligt det är med endorfiner!
Måste söka jobb, vad trist --> Undrar vem som söker mig idag? Kanske att jag kan göra ett annorlunda CV?

Ja, ni förstår min poäng, ge gärna tips på hur man ska tänka mer positivt, det tas gärna emot!

Nu ska jag skriva en artikel om hälsostress, yeah!

Jag sov ut - det var alldeles underbart. Har ätit frukost och sedan har det varit lite småstäd på gång. Tittar lite på morgonsoffan vilket för tankarna till en period där programmet var dagens höjdpunkt. I huvudet var det då kaos, men det löste sig till slut.

Det var ju så att jag skulle uppdatera helgen som kommer - och nu är den här! Först och främst - ta det ganska lugnt. På andra plats kommer mitt volontärarbete på gatan ikväll - vi står på Malmskillnadsgatan och delar ut kaffe, varm choklad och mackor till de tjejer som går där. Ikväll är jag kvällsansvarig. Jag åker hemifrån vid sex skulle jag tro.

Söndagen är min stora vilodag - kyrka och fika med en vän. Kan vara så att jag och Svenne hittar på något senare på kvällen. I det stora hela - "ta det lugnt helg". Funderar på ett yogapass här hemma alldeles strax!

För sedan ska dagens planering på pränt. Jag läser ett tiotal bloggar om dagen, men ibland kikar jag på Bloggvärldsbloggen. Hur mycket intressant som helst. Nästan så att jag finner prestation i att läsa så mycket som möjligt därifrån. Samtidigt är det stressande - hur gör hon, hur hinner hon? Och veckans tema är Jantelagen. Hon vill göra en motlista till dem som gör listor på vad de är bra på. Dvs helt tvärtemot Jante. Här kommer den förresten, kopierad från Bloggvärldsbloggen:

Du skall inte tro att du är något.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

Du skall inte tro att du vet mer än vi.

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

Du skall inte tro att du duger till något.

Du skall inte skratta åt oss.

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något. 

Då testar jag att göra en motlista, här kommer Emilia-lagen



Jag tror att jag är en bra och rolig person
Jag är nog lika god som många andra, kanske till och med godare (smaka!)
Jag är klok, kanske till och med klokare än genomsnittet
Jag inbillar och tror mig vara bättre än dem som klankar på andra
Jag vet ganska mycket, t ex hur ljuset ser ut klockan sex på morgonen
Hm, vet inte vad förmer är riktigt, men det är jag säkert!
Jag duger precis som jag är, för det är så jag är skapad
Jag skrattar i o f s inte åt människor, men gärna med människor, allra helst medmänniskor
Jag känner ofta att jag har människor som bryr sig om mig
Jag kan lära er massor, t ex att linfröolja är en bra omega 3 källa

19.59 piiip

Jag hann!!

Kram och godnatt snart!
Emilia

Ja, det funkar - måndagar är ju alldeles utomordentligt trevliga. Till och med klockan sex i morse när klockan ringde. Men okej, jag erkänner, jag somnade om till klockan 06.16. Sen visste jag att tvätten väntade på mig i hallen, så det var bara att pallra sig upp. Hej och hå, med stavar och allt begav jag mig till delmål ett: sätta på första tvätten och fortsatte sedan med delmål två: promenad med stavar i en halvtimme. Jag kan säga så här i efterhand att jag lyckades.

Sedan var det lite ärenden, träffade Sven på Friskus och vi körde ett medeljympapass, mycket bra musik och vi svettades på - tydligen över en liter om man kan lita på lederskan. Hon var riktigt bra och Svenne undrade om hon var lika hoppig hemma.

In i bilen Fabio för att åka hem till mig och äta tinad linssoppa. Ja, vi värmde den i kastrullen och tog också några smörgåsar till. Svenne kommer inte undan, nu ska här kostregistreras i en vecka. Jag tänkte jobba med kost och då behöver jag utarbeta bra metoder för att det ska funkar i "verkligheten". En test är gjord på en annan av mina vänner och i skrivande stund håller jag på att analysera hennes matvanor.

Annars är det så att det är bak på gång här hemma hos mig. Sex bröd kommer det vara sammanlagt och det är perfekt för imorgon kommer Maria och Klara hit. Om vi bestämmer oss för att vara hemma hos mig vill säga! Ska bli kul och träffa dem båda och hoppas, hoppas på fint väder. Och kanske en omplantering av mina växter...

Linssoppefabrik blir det också - har laddat med morötter och linser. Lite ärter blir det också. Perfekt att frysa in!




En sån här fin filt har Klara fått från sin mamma!


Så här nyfiken var katten Bus...Remembering last week!

I morgonsoffan på fyran satt Michael Nyqvist och pratade om sin bok När barnen lagt sig och hans liv som adopterad. Bra, känslofyllt, man undrar hur det skulle vara...Sen sjöng Ane Brun "True colors" och jag har hittat en artist som faktiskt är riktigt bra - här kan ni lyssna på låten.

Nu måste jag bestämma mig och ja! Det blir en bra dag idag...Ingen stress, bara softa, pilla sig lite i naveln. Kanske en mindfulnesspromenad? Kan gå. På måfå. Jag tror det är viktigt att understryka det, så att man inte glömmer bort det.

Igår var det också bra - tränade och stod i. Har även hittat lite av en förebild - Zarah Öberg. Den här tjejen är otrolig och det är hennes mål att påverka - varje sekund. Kika på vad hon gör och vad hon kan här!

På kvällskvisten var det slappa-tema hemma hos Sven - förutom att vi då var väldigt aktiva i köket. Vi lagade ris, med kyckling och sedan stekte vi upp en massa kantareller - så gott. Jag blev mätt och ville liksom vara mer hungrig eftersom vi hade en god paj till efterrrätt - men det gick inte utan paus..! Vi tittade på Tv4 Comedy, en serie som vi följer lite grann. Sen fick jag skjuts till Odenplan och hem för att göra det jag gillar allra mest - sova!

Nu hörrni, ska jag fortsätta att ha en underbar dag!

Ciao!

Livet är inte alltid så lätt. Det är ju ingen nyhet. Men då gäller det att ha strategier. Och jag måste säga att jag och Svenne har ju en hel del att komma med. Strategier alltså. På sista tiden har det verkligen varit fullt ös för oss båda, så tanken kom upp om en retreat:

- Hm...ska vi hyra stuga en vecka, typ retreat? (Emilia)
- Jo, ja, titta - husdjur får följa med! Frasse! (ropar till katten) Du ska på retreat!!! (Sven)
- Mmm, jag tar med mig hörselpropparna
- Behövs inte, jag har vingar till näsan
- Ah, det är alltid bra att ha
- Fiskemöjligheter, Systembolag, Vandringsleder - den här tar vi!
- Men du, är priset per person eller?
- Vi får kolla upp det...
- Oj, det här blir ju sanning till slut - roligt!!!!

Kloka ord från coachen:

Ensam är stark. Om han har många vänner...

Livet är hårt. Aha, jag trodde det var en schlager...


Veckan är snart slut - och en avslutande tanke, för imorgon har jag retreat - inget bloggande!
Att vara lycklig här och nu betyder inte att livet är fullkomligt. För mig innebär det ett lugn och en säkerhet att saker och ting ordnar sig. Att simma omkring i lugnet är som att bada i bomull och silke. Den senaste tiden har det varit retreat och annat i fokus. Ta hand om sig själv och vara schysst mot sig själv är viktigt - var din egen bästa vän. Stäng av alla apparater och njut av ditt eget sällskap! Gå ut på kvällen och känns den fuktiga kalla luften - andas!! Njut av naturen och njut av dig själv.

MYS

Ja, det är vad jag behöver. Kalla det ego-tid, kalla det en lugn stund. Jag hittade ett annat bra ord också: retreat. Kanske ska jag börja med att säga att Kinga ligger hemma och kurerar sig, så lilla jag har en ensam stund hemma i lägenheten. Fast det är sanning med modifikation. Mamma ligger och sover i min säng i vardagsummet. Men annars är det tyst och skönt. Jag gick inte till kyrkan, det kändes för stressigt. Att säga nej till sig själv är inte så svårt ändå. Efter taget beslut kände jag mig lättad! Beslutet togs när jag stod och svettades på crosstrainern på Friskis. Idag har jag varit på medel-jympa-pass och sedan tränat kondition och styrka. Det märks att folk är tillbaka - det var fullt ös. Men jag gjorde alla övningar förutom lats-drag som jag tar imorgon för maskinen var konstant upptagen. Konstant.


Tillbaka till retreat. Jag känner att det skulle vara passande för mig att ha en sådan imorgon. Det skulle då innefatta följande:






Så, mina planer på att åka till Tyresta med killarna Sven, Carlos och Kostas går lite i stöpet. Eller ganska mycket. Men jag prioriterar mig själv imorgon, då det är halvtid i augusti månad.

Jaha tänker ni, men du snackade ju om lats-drag? Ja, för jag gör en fuling och tränar på morgonen - sen börjar retreaten. Fiffigt va? 





Om du var nere på gården, skulle jag titta ut genom fönstret. Våra ögon skulle mötas och du skulle se att jag har förändrats. Vem vet vad som händer, när ingen ser på? Vem vet, kanske kommer du verkligen att stå nere på min gård och jag skulle kasta ner nyckeln i en av mina strumpor - den med Hello Kitty på. Och du skulle sedan dra ett skämt och allt skulle vara som vanligt igen. I den bästa av världar. Saknar dig.

"Yes, I´m on my way" sa hon med sin breda amerikanska. Hon var liten, men på något sätt unik. Jag satte mig mittemot henne på tunnelbanan, men kunde inte titta på henne, jag var rädd att möta hennes blåa blick. Blåa små söta ögon i ett ansikte som liknade en dockas. Förutom det faktum att hon var piercad, inte så docklikt. Hela hennes uppenbarelse var färgsprakande: byxorna var ett mischmasch av tygbitar på något som en gång hade varit ett par jeans. Hennes byst, för hennes storlek, var milt sagt stor. Hon hade en rutig skjorta på sig, men hade tydligen svårt att knäppa de översta knapparna...Armband, halsband och...musik...hon lyssnade på en Ipod och hennes ansikte antog olika känslouttryck - ända fram till T-centralen där hon gick av. Hon fick ett namn av mig - Trixie.

Jag klarade samtliga åtaganden i det förra inlägget - otroligt vad ett blogginlägg kan göra. Så jag tackar mig själv för min insats idag - är riktigt nöjd!

Att leva parallellt med Mayan i två månader. Mayan är den kommersiella världen, med alla ha-begär, konsumtion och att ständigt jaga. Jag har tagit begreppet mayan från Ambres, utan att för den sakens skull vara anhängare av någon form av new-age konstellation. Jag tycker att namnet mayan passar bra. Ni har säkert andra namn på detta, jag använder detta.

Törstig - sugen på cola

Vad menar jag med att leva parallellt då? Ja, mayan kommer ju inte att sluta att existera så länge jorden finns till. Tror jag i alla fall. Säkert är att den kommer att existera de närmsta månaderna. Och jag tänker leva bredvid, parallellt. Ja, kalla det shoppingstopp, köpfria månader....det spelar ingen roll. Jag har bestämt mig. Det finns dock några saker som är tillåtna:

- 80 kronor per dag (detta går till mat etc) = 2400 kr / månad
- Om jag får tillfälle att gå på Yoga, så gör jag det (150 kr per gång)
- Jag får äta ute en gång per vecka
- Det kan finnas extraordinära utgifter som jag inte riktigt kan styra över.

Missionen "Leva parallellt med Mayan i två månader" kommer att vara mellan den 5 september och 5 oktober

Lev väl!




Ja, lunchen känner ni igen, lite modifierad och utan aubergine, men däremot mycket morötter (lax och sås)

Men middagen är jag extra nöjd med. Jag var ju på utejympa ikväll och kände för något gott och proteinrikt. Så jag tog en burk tonfisk, la den i en bunke, en halv burk med majs, en hackad lök, 2 msk majonnäs, 1 tomat, örtsalt, peppar och oregano. Blanda och du får en underbar tonfiskröra! Till detta åt jag lite sallad och 1 1/2 pasta.

Ja, det är ungefär så jag skulle vilja beskriva det nuvarande tillståndet. Tanken var att jag skulle lägga mig tidigt och visst la jag mig i sängen med boken "hennes mjukaste röst", men jag fick ingen ro. Tankarna vandrade däruppe, otåliga och stressade. Och då är det inte lätt att läsa. Det är inte ens roligt att läsa då. För jag tycker egentligen om boken. I Polen lärde jag mig att äta långsamt...Och det ger mig glädje att vara långsam. Till och med Sven tyckte att jag har ändrat tempo (vet dock ej vad han baserar det påstående på, med tanke på att jag pratar i 180, men det var ju snällt och togs emot tacksamt). Just ikväll så kliar det i fingrar och huvudet skapar idéer av olika slag. Pennan glöder på pappret och morgondagen är planerad (mer om det imorgon). Men jag vet inte alls var jag ska börja. Enklare uttryckt: beter mig som en rastlös person och finner ingen ro av att ligga i sängen och läsa om Karen och hennes minnen (Karen är huvudpersonen i boken jag läser). Och jag anpassar mig. Jag vill ju påbörja boken som jag har lånat av Sven, samtidigt vet jag att det är en bok full av idéer och inspiration och hur bra är det egentligen med tanke på att jag ska sova? Min skalle uttryckligen myser av att surfa runt och leta information och dessutom hittar jag helt plötsligt saker på nätet som inte korsat min väg förut: pärlor, ja sådana som man gör smycken av. Jag hade tänkt att använda pärlor till ett av mina projekt, men anledningen till att jag kom in på dessa pärlsidor var att jag granskade ett företagsnamn som jag kommit på. Dessvärre är det taget och jag funderar vidare. Men pärlor är intressant...

Annat som kanske kan vara av intresse är att en artikel angående ekobruk har publicerats på Brännpunkt/svd. Anledningen att den blir extra intressant är dels att jag själv handlar ekologiskt och dels så tycker jag exempelvis att ekologiska ägg är mycket godare än de konventionella.....Men allt handlar ju om vilket perspektiv man anammar, läs gärna själva, klicka här

Lite sömnbehov har nu kommit över mig, kan bloggandet ha den effekten? Ja, kanske...