Jisses vad jag önskar att rubriken var min statusrad på Facebook. Typ en vecka i sträck. Jag är fullkomligt såld på att läsa, men har svårt att finna ro. Jag har en soffa i ett hörn, och den bara skriker om hur mysigt det är där. Jag tittar och suckar. Nej, det blir ingen sådan stund idag heller...

V a r f ö r är det så att saker vi borde göra är viktigare än de som vi vill göra? Det är för mig ett mysterium, och ett irritationsmoment. Jag vill vilja, och jag vill göra de saker som ligger mig närmast om hjärtat.

Gör du det du vill eller borde?

Lussebullar: ett riktigt signum för jul, enligt mig. Men samtidigt är jag glutenöverkänslig. Istället för att hänga läpp såg jag till att hitta ett riktigt bra recept! Tack Ida för tipset!

Sen är det också så, att man ofta fryser in bullarna....Och hittar resterna året efter. Inte så lockande att äta dem då. Så mitt tips är att baka lite mindre, men äta desto mer!

Dessa blev supergoda!

Till ca 12 st:

40 gr smör

1 dl mjölk

0,5 dl kesella

1 pkt saffran

25 gr jäst

2 tsk psylliumfröskal eller fiber husk

1 ägg

0,5 dl ljus eller vit sirap

ca 5 dl glutenfri mjölmix

Smält smöret i en kastrull Tillsätt mjölk, kesella och saffran, Låt bli fingervarmt, 37 grader Smula ned jästen i degbunken Häll över smörblandningen. Tillsätt psylliumfröskal och låt svälla i ca 10 min. Tillsätt ägg, sirap och det mesta av mjölet. Arbeta i maskin till degen blir smidig, eller med degvispar i din visp. Låt jäsa under duk i cirka 30-40 min

Fyllning

50 gr rumsvarmt smör

25 gr riven mandelmassa

1 tsk vaniljsocker

Blanda ihop allt

Knåda degen på bakbord, använd bara så mycket mjöl att degen blir lätthanterlig. Kavla ut till platta och bred på fyllningen. Rulla ihop och skär till bullar, tänk kanelbullar. Låt jäsa ca 30 min. Pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 250 grader, mitt i ugnen i 8-10 min.

Ett utdrag från helgens konversation med den här fröken (vars blogg jag alltid går in på om jag behöver peppas till ett löppass).

Jo men så här va: Strongday-Annika och jag ska ut och springa med Nike Run Club på onsdag. Jag är ingen löpare per definition, men jag är sugen på att bli. Jag tycker det finns en frihet i att springa.

Därav väntas modig träning!

Listan på Annikas blogg var ett alldeles utmärkt förslag till en liknande hos mig.

Helgens hurra: Att vi kände oss totalt ostressade – men hann med en hel del ändå. Men på våra egna villkor utan att vara skållade råttor.

Helgens skönaste: Söndagens korta 4 kilometers vinterlöppass. Det finaste: att jag har blivit så mycket starkare!

Men måste jag säga att min vän Svens rookieföreställning på Improvisationsteatern på Sigtunagatan gav mersmak! Bra jobbat Svenne!

Helgens mest oväntade: En gubbe som åkte med husvagn längs motorvägen, där husvagnen rullade på bara fälgarna. Bakom sig hade han en bil, som också körde i 40 km/timmen, med varningsblinkers. Jo, polisen inväntade dem en kilometer bort.

Helgens jobbigaste: Att helgen tog slut

Helgens dryck: Åh, det måste bli morgonkaffet!

Helgens plagg: Ah, mys all over the place – mjuka kläder är min melodi!

Helgens tråk: Att jag är bannad från SATS bokning, då jag glömt att avboka pass. En vecka får jag stå ut med att spontanträna eller springa. Det kan bli riktigt kul, ändå.

Helgens lyx: Avslöjas ikväll....

Helgens låt: Måste säga att Sarah Dawn Finers Winterland går på repeat i julstöket

Glädje och träning hör ihop!

Julen har två sidor - dels kan det finnas en stress (tyvärr) över allt som borde göras, pyntas, köpas, lagas. Dels är det en tid där du faktiskt kan mysa, om du bara tänker efter vad du lägger din tid på. Jag tycker jul och mys hör ihop, med böcker, lite lagom matlagning och tystnad. Det är jul för mig, hur jag väljer att den ska vara. När min andra hälft lagar julgröt, ligger jag på soffan och spelar spel på mobilen. Eller läser en bok. Apropå bok kommer inom kort en reflektion över boken Kroppspanik, som jag läste ut för bara någon dag sedan.

Men den där gröten, den kanske du vill testa att göra?

Julgröt ca 4 portioner

2 dl grötris

4 dl vatten

6 dl standardmjölk (röd)

3 dl grädde

ca 20 g smör

1 tsk salt

Strösocker

1-2 kanelstänger

• Häll vattnet och grötriset i en stor kastrull

• Tillsätt salt och en klick smör

• Koka upp under omrörning

• Låt koka ca 10 min till vätskan är borta

• Tillsätt mjölk och grädde samt lite socker och kanelstång

• Koka på svag värmen under lock ca 15 min

• Ställ kastrullen på en tjock träskäbräda. Svep in den i ett par kökshanddukar

• Låt stå 1 - 1½ timme

• Värm på och servera med mald kanel, strösocker och mjölk

Någon som också vill ta det lugnt under december är Underbara Clara - här ett inlägg om hur hon tänker.

V a r e n d a minut bokad, inplanerad, inskriven – du fixar det! Hemlagade, nyttiga måltider och sen 3-4 träningspass i veckan – ja! Springer från jobbet för att vara med på det där spinningpasset. Struntar i duschen, för man eftersvettas ju. Hade gärna bastat, men vem kan varva ner liksom? Och så kommer man hem tidigare. Efter första andetaget hemma tar du tag i allt det där som ska göras. Pratar i telefon samtidigt som du slänger in laxen i ugnen. Ah, i med en tvätt också, den gör ju sig själv. Plockar, plockar, plockar. Lägger på, tar ut laxen. Asch måste hänga expresstvätten också.

S t o p p

Jag vet egentligen ingenting om dig som läser, så jag utgår från mig själv. Jag kan vara exemplariskt duktig på planering och ha hundra bollar i luften. Men ärligt, jag gillar det inte. Alls. Det svåra i sammanhanget är ju att det verkligen finns roliga saker att göra: träna, skriva julkort, möblera om hemma, jobba, läsa bloggar, laga mat och en massa annat.

Men, som jag skrev i ett gästinlägg, jag tror inte på ett fullspäckat schema. Jag tror tricket med livet handlar om att ta bort, inte lägga till. Och det upprepar jag för mig själv. Om, och om, igen.

Vad tycker du är roligast alla kategorier? Bra. Vad kan du ta bort för att du ska kunna njuta av just den aktiviteten? Do it!

'

Foto: Emilia Arvidsson. Tagna i Enskede koloniträdgårdar

 

Social av naturen kanske? Jag kan nog passa in den beskrivningen. Pratar mycket och med många. Inte blyg alls. Men vet du. Jag älskar att vara ensam. Både ute och hemma. Bara sätta i lurarna i öronen, lyssna på musik och vara tyst.

Det gör jag här till exempel. Tänk att ett SL-kort kan ta en så långt.

 

Yin-Yang: Två vägar för kroppen att mötas – genom yin tar vi hänsyn till det grundande och långsamma, medan yang är mer snabb och stark. Klassen som har både och, kort och gott. Eftersom jag gillar Soma Moves, är även klassen Yin-Yang något för mig. Enkla rörelser, där du får kontakt med kroppen.

Slow Motion: Långsamma rörelser i fokus. Vad som är långsamt för dig, behöver inte vara långsamt för mig. Det är en utmanande klass för den som är van vid fart och fläkt. Men kanske behövlig? Den rekommenderas som en klass i sig, eller före/efter träning. Jag testade att vara så långsam som jag kunde, och det var lite häftigt. Något som instruktören nämnde var: var går våra gränser? Respekterar vi dem? Intressant, även utifrån allt annat vi gör i livet.

Från klassen Yin-Yang                                                                                    Foto: Emilia Arvidsson

Adventstider är väntans tider. Vi väntar på den kommande julen, vi kanske förbereder oss för en stunds ledighet och lugn. Förhoppningsvis har vi en god känsla, för det här med julen. Man kanske blir extra mån om att ta hand om dem som betyder något för en.

Ge bort klappar är för många en stor del av den egna givmildheten. Men tänk om man kunde ge något till en helt främmande person? Vi håller oss ofta till de egna, i en sfär som är svår att ta sig igenom. Men det är kanske extra viktigt att lyfta blicken. Trots allt.

Det får mig att tänka på gruppen Det kunde varit jag på Facebook. Där personer engagerar sig för några av våra tiggare som sitter på Stockholms gator. Det är lite av en svår nöt att knäcka, tiggeriet, för vi vet ju faktiskt inte varför de tigger. Vi vet inte vad de behöver pengar till. Min tanke är att de har valt det bästa av de sämsta av alternativ. Så måste det vara, varför annars sitta på den kalla gatustenen? Men det väcker olika känslor, det gör det.

Men att ge kan också vara att se. Se andra människor, bjuda på ett hej, fråga hur någon mår. Jag ger sällan pengar, men jag köper något varmt att dricka och något att äta ibland, till dem som verkar behöva det. Igår volontärarbetade jag genom att julrimma. Bidrog med det jag är bra på: orden.

Det jag vill uppmana till är: gå utanför din sfär, om än för en stund, och bekräfta en annan människa. Jag tror det kan vara ett steg till en bättre värld.

Boktips: Ett givande liv av Patricia Tudor Sandahl