"Jag hinner inte"

"Jag hinner inte"
 
"Jag önskar jag hade mer tid"

Jo. Klart att det är så för mig med, som för så många andra.
 
Jag har huvudet fullt upp med idéer, stora som små. Sen kryper jag upp i famnen på hjärtat och beklagar mig över hur stressad jag är, uppvarvad och det gnistrar uppe på hjärnkontoret.
 
Men vet ni. Jag har ett sätt. Vi måste bestämma oss för vad som är viktigt i just våra liv. För vi har olika målsättningar i livet. Vill vi hela tiden vara igång och ha mycket på gång - då är det ju bara att köra!
 
Men jag vill inte det. Jag vill snarare ha ett ganska lugnt liv. Ni minns kanske när jag skrev mitt inlägg om prioriteringar? Då skrev jag bland annat om vilka mina ettor, tvåor och treor är:
 
Min etta är: mina närmsta relationer, inklusive den med mig själv
 
Min tvåa är: att funka i kropp och knopp - i förlängningen innebär det att mat, sömn och träning ligger högst upp.
 
Min trea är jobbet.
 
Och jagfinner tröst i det. Att återgå till mina prioriteringar.
 
Det blir förstås extra viktigt när man är förkyld, snorig och allmänt seg. Det är lätt att vilja göra saker i alla fall. Men. Det viktiga är ju att ta hänsyn till min tvåa!
 
Råkostsallad fullspäckad med c-vitamin är på menyn den senaste tiden, med citron och granatäppelkärnor i, plus vitkål, äpple och morötter! Sen dricks det te. Och fotas när ork finns, här våra fina blåklockor!
 
 
Kom ihåg att du är värdefull. Rakt igenom. Värd på alla sätt. Att lyssnas till!
 
 
 
 
 

Lyssna. Du får svar!

Hemma hos fästmannen hade jag arbetsro i dess fulla bemärkelse. Det fanns inget som störde och jag arbetade på med mina frilansidéer. Men så kom jag hem en sväng idag. Och vad händer? Jag ser allt som måste göras.
 
Ibland får jag lust att bara bränna allt - alla pryttlar, grejer, saker. Allt samlar bara damm.

Nåväl, någon arbetsro blev det inte. Ordnade lite med bokföringen. Och körde ett städpass här hemma. Dammsugning och våttorkning. En långpromenad på dryga 5-6 kilometer till Högdalen också. Handlade lite på Matdax - det blir lax till helgen.
 
Jag tänker så här - kan det vara så att man behöver städa ibland? Förutom av den vanliga anledningen "det är skitigt?" Man hinner tänka en hel del när man städar. Och jag har faktiskt jobbat i tanken. Idéspruta är liksom mitt andra namn (på gott och ont)
 
Skriv ned dina tankar, blir nog dagens råd, till mig själv och till er som är därute. Och är det så att du inte får arbetsro, så avvakta, lyssna på den där inre rösten. Du får svar, kanske inte jättetydlig, men ändå viktiga.
 
En annan som  är bra på råd, i alla fall när det gäller frilansliv, är Camilla Björkman, läs hennes senaste blogg vetja!
 
 
 
Mycket av mitt skrivande är inom hälsoområdet - och inte konstigt att jag har en massa böcker på temat
 

Så mycket bättre vill jag vara

Igår kväll var jag stressad över november. Som inte ens har börjat. Helgerna har fyllts med en massa skoj. Men känner jag stress, så är det inte kul längre. Jag ville plötsligt låsa in mig och inte träffa någon alls. Klarar det inte. Det är klart att det handlar om inställning, det är klart att allt beror på hur sinnestämningen är. Men just igår var det en anspänning i bröstet. Ingenting kändes roligt, allt kändes betungande. Ville inte titta på tv, ville inte läsa. Ville mest ingenting alls. Tur att mitt hjärta vet hur man vänder mig till bättre tankar. Somnade till Gardells 1. Kärleken.
 
En parantes - har ni lyssnat på Så mycket bättre, dag 1, med Pugh? Kanske värt att göra. Miss Li gjorde en fantastisk tolkning. Darin var poppig och proffsig. Maja gillade jag skarpt. Och benen. Också! Olle minns jag inte så mycket av. Uggla kändes Uggla. Små lätta moln var ett bra avslut på programmet, med Sylvia Vrethammar.
 
Det är så, att när sinnet säger mörker råder, så finns det anledning att gå på sina prioriteringar.
 
Ettan, nära och kära är viktig, men min tvåa är ju jag. Trean jobbet lämnar jag därhän just idag, fram till eftermiddagen i alla fall. Så det blev en timmes promenad. En härlig, lång, frisk, vacker promenad här i närområdet. Att gå kilometer efter kilometer är beroendeframkallande. Och att få ta del av det lilla ljus som vi har, är hälsa för mig. Jag tror jag närmade mig själv, för en stund.
 
 
 
 
 
 
 
Idag är ditt hjärta så nära mitt. De blev ett. Saknar.
 
 
 

Livet under lupp, vilka är våra ettor, tvåor och treor?

 
 
Förra veckan var Jacob Wismar och föreläste på den kostkurs som jag befann mig på.
 
Det var mycket som fick mig att inspireras. Jacob föreläste en del om sitt eget liv, i 40 punkter. Hur han har designat sitt liv, helt enkelt. Sen var det mycket annat som han fick med - bland annat den bok som han skrev för några år sedan, som utgår från något som han kallar Familjemetoden. Men mer om detta kommer senare, när jag har testat den!
 
Men. Prioriteringar kom på hans första punkt, nummer ett.
 
Och är det något som jag har tjatat om - så är det vilka prios vi har. För när vi har skarpt läge, så handlar det till syvende och sist om: vad är viktigt i mitt liv - vad kommer på första plats? Jag kan avslöja att Jacobs nummer ett var familjen.
 
Min etta är: mina närmsta relationer, inklusive den med mig själv
 
Min tvåa är: att funka i kropp och knopp - i förlängningen innebär det att mat, sömn och träning ligger högst upp.
 
Min trea är jobbet.
 
Ge mig din etta, tvåa och trea?
 
 
 
 
 
 

Drömliv - hur då?

 
 
 
 
Dagens tema och föreläsning handlade om att leva sitt Drömliv. Efter varm kram imorse begav jag mig till föreläsningen som hölls av Ann Ljungberg och Camilla Lebert Hirvi
 
Båda lever som digitala nomader, och bor där det passar dem, deras arbete är inte platsberoende. Ann ger olika författartjänster (och har börjat med digitala affärsmodeller - för dem som vill bli digitala nomader eller har liknande behov av att inte vara platsberoende), medan Camilla arbetar som både livsdesigner och parterapeut.
 
I stora drag handlar det om att leva det liv som man vill ha. Och det betyder inte nödvändigtvis att du blir en digital nomad. Jag kategoriserade mig själv som bofast när frågan kom upp, och jag tycker om mitt hem och lägenhet, min trygghet. Att få vara nära mina vänner och veta hur dagarna ser ut. Så fungerar jag.
 
Men! Det som jag också funderat mycket på den senaste tiden är hur vi skapar livsstilar, som sedan är svåra att leva upp till, det blir kanske rentav en börda. Jag tror mycket på att inte ha en massa prylar och saker, utan lägga pengar på att vara mer ledig (tid = pengar). Jag har en svaghet - och det är att jag gärna lägger pengar på mat. Men vi måste ju alla äta, eller hur? Det här är mina egna tankar om livet, var och en av oss hittar själva sätt att skapa våra liv. Men kom ihåg att du inte alltid måste göra som alla andra....
 
 

 
Frihet vill vi ha. Men vad är frihet för dig?
 
Frihet för mig är att inte behöva oroa mig för morgondagen. Att ha mat på bordet. Kunna träna när jag vill och orkar. Att själv få välja.
 
 

Nya vyer - det bubblar inom mig

Det har formats flera tankar i huvudet den senaste tiden.
 
Jag tror det är en förändringens vind som blåser över och i mitt huvud.
 
Sakta, sakta. Långsamt.

Min största insikt, som jag får påminna mig själv om är att: jag har inte bråttom någonstans. Jag kan faktiskt välja att vara här, i rummet, i tiden, i tanken. Men, jag behöver göra det mer ofta. För var befinner jag mig? Ibland redan i nästa år. Jag planerar, funderar, mailar redaktörer, spinner hjärnan på högvarv och smider planer. Jag kan vara en K U L S P R U T A. Men det är inte det jag vill vara bättre på.

Jag vill kunna lämna kulspruteriet och ta mig an kanske det allra viktigaste. Livet. I stort. I smått.
 
Ambitioner? Ja? Nej?
 
Låt mig älska livet oavsett. En bön i all enkelhet. Men så viktig
 
 
 
Allt det där som vi vill, har vi redan inom oss. Sluta leta, låt dig själv tala. Tala om för dig själv hur vacker den är, den där stunden av stillhet som du kan ta till dig. Med alla sinnen.
 
 

Beach 2013 - vad är det egentligen?

Jag blir motiverad att skriva om kroppen igen. Kanske för att Johanna skrev sin point of view om Beach 2013.
 
Jag köpte som bekant (?) ett SATSkort för att fortsätta det ingångna spåret - träna är en av de saker som jag verkligen uppskattar. När jag sprang i mål i söndags på Hässelbyloppet så var det som att landa i ett enda stort, rosa lyckomoln. Förmodligen var jag hög på endorfiner. Sa jag att det var jobbigt att springa en mil? Som bortblåst när man väl var i mål, kan jag säga
 
Motiv bakom varför jag tränar är viktigt tycker jag. För det har skett en förskjutning. Från vikt- och storlekshets till må bra- och bli stark-hets. Fördelen med att vilja träna för att få den där feelgoodkänslan och känna att jag klarar mer och mer är bra för att:
 
* tänk dig att du står på löpbandet och ska springa 5 kilometer - vad tror du taggar mest - tanken på vågen som du ställer dig på efteråt, eller det faktum att endorfinerna och andra godsaker kommer göra att du får en toppendag?
 
* vad är viktigast för dig - den där storleken på tröjan eller att du kan bära både matkassar, ha mindre ryggont och vara en allmänt mer positiv person?
 

Jag välkomnar Beach 2013 av flera anledningar:
 
Det är varmt och skönt och ljust!

Utomhusaktiviteter blir än mer möjliga!
 
Semester & bad
 
Och du, det där med hur du ser ut på stranden - skippa det nu!
 
Jag lanserar Happy Beach 2013!
 
Och ja - Happy Training!
 
 
 
 
 
I am the fire burning, desperately, but you keep holding me
 
 

Torka aldrig tårar

 
Det har funnits anledning att gråta några skvättar den senaste tiden.
 
#tårar 1: Torka aldrig tårar utan handskar - som sänds i TV.
#tårar 2: En andra chans - också på TV
 
Styrka där man tror att styrka inte finns - det är häftigt...!
 
 
 
 
 
 
En flod av tårar följs av en stilla sjö av lugn

Den där förbannade bilden av att vågen säger något

 
 
Jag är ju den som säger att det viktigaste är att må bra.
 

Det är olika vad detta må bra är för något. Hur det känns för mig när jag mår bra, är inte samma sak för dig.
 
 
Ändå. Ställer. Jag. Mig. På. Vågen.
 
 
Och drar en suck - hur kan jag ha gått upp tre kilo? Eller två? Eller vad den nu visar. Jag går av och lovar ett nyttigare och hälsosammare liv.
 
 
Något mer ohälsosamt än att förlita sig på några siffror finns nog inte. Varför ohälsosamt?
 
 
Därför min våg visar inte
 
  • hur glad jag är när jag tränar
  • hur mycket jag älskar att löpa, även de dagar när jag hatar det
  • hur stark jag är
  • hur många gånger jag slänger träningskläderna i tvätten = träning är min livsstil
  • hur passionerad jag är inför rörelse och mental avslappning
 
Skulle det finnas en sådan våg skulle jag slå till.
 
 
Så. Näe. Jag skippar vågen ett tag framöver
 
 
 
 
Varför skriver jag detta inlägg? För att jag är en av dem som förlitar mig på att vikten säger något. Men blir inte klok på vad det är den säger
 
 

Att fetglömma livsbalans - eller?

Jag har den senaste tiden reflekterat, om och om igen, över vikten av att hitta lugnet och ron. Jag har länge tyckt att det varit meckigt att få till det. Det är så lätt att passera sina egna gränser, och plötsligt är man där sinnet inte finner ro, där uppgifter känns svåra att lösa. Resan till lugn och ro har flera avgångar om dagen, ibland missar jag tåget. Trots att det är en prioritering i mitt liv. Så jag ältar vidare, försöker ändra grepp, se på saker ur ett annat perspektiv.
 
Författaren och psykoterapeuten, Per Naroskin, sa igår när han ombads ge oss i publiken ett råd att: "ni kan fetglömma livsbalans. Men det kommer ändå att gå bra för oss i slutändan".
(jag var på ett event igår som anordnades av Books&Dreams)
 
Då tänker jag spontant: skönt - jag är inte ensam om att jaga balans. De små små stunderna av livsbalans är i alla fall ganska sköna.
 

Livsbalans i #3 delar
 
 
Livsbalans #1: baka bröd
 
 

Livsbalans #2: gör ett hemligt kort till någon du älskar
 
 

Livsbalans #3: läs en bok. På riktigt. Ta dig tiden. Välj bort något annat - det är det värt. Dessa två väljer mellan nu. Den till vänster fick jag som present i Books&Dreams eventet. Den högra har jag fått låna
 
 

 
 
Några korta ord om gårdagens event
Eventet igår anordnades av Books&Dreams. Jag fick själva tidningen någon dag innan. Personligen tycker jag om tidningen - den är välgjord med smått och gott. Jag visste vad jag hade att förvänta. Att det sedan är lättuggat tycker jag om. Keep it simple. Jag vet dock att det finns andra som inte alls gillar det - kan läsas om här till exempel.
 

En trevlig kväll, den som verkligen gjorde kvällen minnesvärd var Pär Johansson (Glada Hudik) och han berättade med fantastisk inlevelse om sitt arbete och sin nya bok I huvudet på en normalstörd
 
Jag fick också upp ögonen för Josefine Sundström och blev väldigt glad över att hennes bok Vinteräpplen fanns med i goodiebagen.
 
Andra författare på plats: Jens Lapidus, Per Naroskin, Johan Hedenberg, Malin Berghagen, Karolina Ramqvist
 
 
 
 

Ett Livets Körkort

 
"Vad ska det bli av mig?"
 

Laleh sjunger i min dator. Bjurö klubb. Och jag fryser lite om fötterna. Men livet är precis sådär härligt som man kan läsa om. Eller uppleva. Lätt som en plätt, för en stund. Men jag balanserar hela tiden. För det kan lätt stjälpa över. Där i vägkantens gren är det läskigt att köra. Håll dig i mitten var det någon som sa. Ta ett livets körkort.
 
Ligga och läsa ett sprillans nytt magasin, Books&Dreams
 
 

Påminna mig själv om hur kul det är att göra fina kort, här till fina Emily
 
 

Knapra på några sugarsnaps, min nya favorit. Bästa bästa snacksen
 
 

Le en extra gång
 
 
Vilken är den viktigaste lektionen i livet?
 
 

 
 
Vara nära
 
 

Jag dansar Vilans lov

Livet förändras från dag till dag, ja till och med från stund till stund. Ibland på ett ögonblick, eller på ett djupt andetag. Och jag har möjlighet att styra. Även i de stunder då mycket ska till. Hjärtat har lyssnat på mig, och jag förstår ju vad det är som gör att livet blir vackert och lugnt. Det finns saker som jag måste ta bort, och sedan lägga till den där magiska vilan.
 
Men jag har haft svårt att förstå - vad är det där vila?
 
Jag testade att ligga i sängen i söndags. Och göra absolut ingenting. När jag sedan frågade vad klockan var hade det gått 45 minuter. Rastlös, ja. Men så glad över min vila. För den verkade också ge positiva biverkningar.
 
Ibland kan man ju vila, trots att man samtidigt gör saker. Som att rensa i sin garderob. Eller något annat pyssligt.
 
Något som fick mig att upptäcka det vackra i livet var helgens promenad i Tyresta By. Jag bjuder på lite bilder!
 
Skönt, höstligt, soligt, kärligt
 
Det var precis vad som behövdes!
 
Så stilla och inbjudande till andetag
 
Hittade en sten som var hjärtformad
 
 
 
 En sista sak om vila. Träning gör att min hjärna vilar. Idag blev det således kondition 35 minuter och sedan ett riktig genomkörare för ryggen!
 
 
Dags att starta veckan!
 
 
 
Idag, för ett år sedan, träffade jag dig för första gången. Låt den gången vara för alltid.

Prioritet & Träning

 
Det här med lagom är inte min grej. Men till saken hör att jag vill vara lagom, jag vill vara mellanmjölk.

Varför då?

Svaret är: jag mår faktiskt som bäst då.
 
Jag ska inte dränka er i mina måbratankar, eftersom jag har skrivit så mycket om dem den senaste tiden
 
Däremot tänker jag mässa lite om prioriteringar.

För jag tänker att du, precis som jag, har prioriteringar.
 
Problemet är att de är för många.

Tricket är att verkligen välja vad som är viktigt
 
För när tid & ork tryter, då ska du veta vad som är viktigt. Och varför. Och du ska också veta vad som inte är viktigt. Och varför.
 

Min erfarenhet säger mig att jag är snabb på att börja tänka i nya banor. Rätt pragmatisk, kan se saker ur nya perspektiv. Min hjärna kokar ihop smakfulla recept och en del blir riktigt bra!
 
Men jag har egentligen ett enda riktigt motto. Och det är att må bra (då var vi där igen)
 
Vad är det där "må bra" för mig? (du kan själv fråga dig själv vad som är viktigt, och sedan dela upp det du får fram i ett program, i ett "credo", "min övertygelse")
 
Mitt må bra, som då alltså är min prioritet, är
 
träning, mat, sova, kärlek - alla lika viktiga, ingen före någon annan
 
Så, när jag planerar, så planerar jag utifrån det. Då börjar jag med: hur ska jag få in träning idag? Vilka är matplanerna? Vem vill jag träffa? Vad kan jag justera för att mina prioriteringar ska få plats?
 
 
Så är det så att du, precis som jag, tycker att träning är en av dina prioriteringar - utgå från den! Och släpp det andra. Eller lägg åtminstone dem lite åt sidan när du ska välja!
 
 
 Foto: Christofer Lind        Från träningshelg i Motala 2012
 
 
 

Just nu tränar jag löpintervaller. Har tröttnat på att harva kilometer efter kilometer med rädslan att bli andfådd. Så nu kör jag 8 st intervaller à 1 minut (så snabbt jag kan) med två minuters vila emellan. Tio minuter uppvärmning och sedan tio minuter nedvarvning på slutet. Hela passet är på 44 minuter och jag brukar köra 3 stycken plankor plus någon styrketräning emellan när jag kommer hem.
 
Snart börjar dessutom yogan med Janne, och det är nog det jag ser mest fram emot. Ikväll har jag dessutom en date med Szilvia, och det ska bli kul! Det blev lite sömn inatt, men jag ska orka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Din kropp kommer älska dig för det"

 
 
 
 
En helt ny dag. Nya grepp. Om hur vardagen ska se ut. En trevlig insikt är att jag verkligen har massa idéer. Men en följdinsikt är: jag kan inte fullfölja allt. Men vad ska jag i så fall fullfölja?
 
Fullt ut vill jag må bra.
 
Fullt ut vara närvarande, även då det är jobbigt.
 
Må bra för mig är: att få ta saker i min takt. Att kunna bestämma själv. Att träna.
 
Senaste träningen blev en form av löpintervaller. Varför sprang jag allt jag hade i en minut, för att sedan hämta andan igen? Och så åtta gånger om? Jo, för jag vill komma upp i puls. Jag vill känna att det är lite jobbigt. Och det var det jobbigt & härligt på samma gång!
 
Att må bra innebär också uppoffringar för sin egen skull. Ta bort saker som du kanske tycker om, men som det inte finns utrymme för. För att du behöver ditt eget utrymme. Detta ska jag snickra på, i olika former. Ta bort aktiviteter som inte tillåter mig att finna ro. Just nu. Just här.
 
Skriva. Ja. Skriva är mitt andra andetag. Min ventil. Mitt utrymme. Önskar mer utrymme för det.
 
 

 
 
Ni kanske undrar över rubriken? En yogalärare sa till mig under sommaren att även om jag inte kanske yogar varje dag, så kommer min kropp att älska mig för de djupa andetag som jag tar. Det fastnade och jag både tänker på det ofta, och andas mer medvetet.
 
 

Med rätt att känna

Flera samtal har påbörjats och avslutats de senaste dagarna. Med andra människor, med mig själv.
 
Jag tassar fortfarande på tå när jag vet att jag egentligen borde skrika rakt ut: jag vet allt om ångest. Jag vet allt om att inte kunna sova. Jag vet allt om att känna sig värdelös. Jag slänger skammen i samma vägg som jag sprungit igenom.
 
Men mest vet jag hur jag fungerar, och alla är vi olika.
 
Det är ändå värt att skriva om hur man gör, när människor i ens närhet, eller du själv, känner att livet går emot och skaver.
 
Det kan vara svårt att nå en annan människa som har ont i själen. Det viktigaste är ändå att finnas där, att se personen. Försöka bryta det negativa, göra något annat. Gå på bio, ta en promenad eller dricka en kopp te. Det behöver inte alltid vara att man ska prata om det jobbiga. Även om det förstås också är viktigt. Om du själv mår dåligt, fundera på vad du brukar tycka om att göra. Även om det tar emot, försök att göra något som du faktiskt gillar. Och viktigast av allt - tvinga inte dig själv att "må bra". Ibland måste vi acceptera (och det betyder inte att vi gillar det) att ångesten/nedstämdheten är närvarande.
 
När jag mår som sämst brukar jag ändå försöka få till dessa saker: mat, toalett, sova och rörelse/motion
 
Hur förbaskat svårt det än är, så kom ihåg att du har all rätt till dina känslor. Jag är så trött på skammen, så därför skriver jag från hjärtat. Det är ett språk som jag vill odla.
 
Vad brukar du göra när en vän mår dåligt i själen?
 
Och vad gör du om du själv är i samma situation?
 
 

Be in peace with yourself
 
 
 
 
 
Ge mig det jag behöver. Och lär mig använda det
 
 
 
 
 
 
 
 

När du vill att sommaren ska stå still

En känsla av saknad. Av den tid då sommaren tycktes vara oändlig. Bodil Jönsson, författare till boken Tio tankar om tid, menar på att som ung och barn delar man inte upp tiden. Vi vuxna hackar och mal ner tiden i små enheter. Och därav tycker vi att tiden går fort. Eller så undrar vi var den tog vägen.
 
Jag undrar var den här sommaren tog vägen. Och tänker, har jag njutit så där som jag ville? Både ja och nej.
 
Ja - för att jag har läst en massa böcker. Ja - för att jag har varit ledig. Ja - för att jag har både badat och solat. Utflykten till Tyresta som vi gjorde för några veckor sedan var magisk. Rent av nödvändig. Ja - för att jag tog med mig käresten till havet och drog in den Jastarnianska luften så att lungorna fylldes till brädden.
 
Sen lurar några nej också.
 
Nej, för att jag har svårt med miljöombyten
 
Nej, för att tårar har fällts utan anledning
 
Nej, för att jag vet inte alltid hur man gör. Har semester alltså.
 
Men vet ni vad som är alldeles toppen? Det är mina bilder från denna sommar. Och nu hittade jag några i arkivet som gör mig alldeles varm. Jag vill gärna dela med mig av min och min vän Svens utflykt till Järna och Mölnbo som vi gjorde en fin dag i juli. Det var en riktig sommardag....
 
 
Järna ligger en bra bit utanför stan, åt Södertälje och Gnesta till
 
 
Ekologiskt, vackert, vänligt. Och - bageriet med det bästa brödet! Plus att vi köpte efterrätt...
 
 
Ser du vad vi såg?
 
 
Så åkte vi alltså vidare från Järna till Mölnbo, där vi hälsade på Yogaläraren Janne
 
Titta vem vi träffade!
 
Janne & Lou. Och fina mamma R var med också denna dag!
 
Man kan säga att det blev full rulle!
 
 
Mat förstås. På bilden saknas den finfina mungbönegrytan som serverades. Och till dessert en chokladsak som smakade ljuvligt! Från bageriet i Järna!
 
...
 
 
 
 
Tacksam för dessa dagar som varit under sommaren. Och jag tänker att vi har fina dagar nu med. Sol blandas förvisso med lite regn. Men livet är härligt ändå!
 
 
 

Semesterkurs 2.0

Ingen dag att skryta med.
 
Jag är ledig.
 
Men vet inte hur man är ledig.
 
Behöver en kurs i hur man semestrar.
 
Jag som alltid propagerar att ledig tid är den bästa.
 
Istället småkikar jag i inkorgen, funderar på nya jobb. Och frustrationen är sådan att jag inte ens är i närheten av semesterlunket.
 
Så. Jag tänker att det kan vara bra att gå ut. Gå av sig lite. Lyssna på en sommarpratare.
 
För man ska ju göra sådant som man verkligen gillar när man är ledig. En gilla-lista?
 
 
 
Lyssnar på musik gör jag i skrivande stund - det är Melody Gardots ljuva stämma som få försöka få mig på semesterhumör. Jag har fått låna Denise Rudbergs andra bok, den vill jag läsa. Och att komma ut en stund, det kommer att göra mig gott. Och jag orkar inte planera mer än en halvtimme i taget. Jag har gjort en yogaövning varje dag sedan jag kom hem från mitt yogaläger . Sat Kryia heter den. 3 minuter tar den att göra, och det är lagom. Vara med vänner har jag varit en hel del den sista tiden. Fota, ja, det med. Skriva är något som ligger högt upp på listan, får se hur jag förverkligar det önskemålet.
 
 
I veckan var jag och bror på Fjärilshuset i Haga - det var häftigt, och varmt! Här är några av de bilder som min bror tog:
 
 
 
 
Bön om lugn i mitt hjärta
 
 

Din stress, är den din?



Jag funderar över de livsval som vi gör. Jag tänker att den stress som många av oss känner av, faktiskt går att välja bort. För att sen välja ett annat alternativ, ett annat livsval. Men vadå, tänker du, jag måste ju ha pengar till hyra och mat. Ja, svarar ja, men kan du inte ordna det på ett snällare vis än att stressa ihjäl din själ och ditt hjärta. Vi känner oss ofta låsta i situationer. Vi vill bort, men vet inte hur. Men ändock, allt det du gör, väljer någonstans du. Valet är ditt. Liksom.


Jag har en åkomma. Min av och på-knapp för stress verkar leva sitt eget liv helt och hållet. Även i de lugnaste stunder kan jag sitta där med ångesten i halsen och pulsen skenar. Det som hjälper är en aktiv andning eller att gå ut för att springa av mig. Ibland struntar jag i det, och då sitter jag där med min stress. Som jag i någon mån väljer själv. Provocerande men sant.


Min stress är verkligen min. Det är ingen annan som bär ansvaret för den. Skulle det vara någon situation eller person som påverkar stressläget har jag möjligheten att välja vidare.


Eller vad tänker du?







Sol, bad, bokläsning, varma fötter i sanden, hav. Hav. Hav. Med dig. Tänka sig


Udda tankar i ett Udda huvud



Det går runt. I ring. Där uppe. Bland huvudets moln finns både goda och onda vindar. Ibland är jag ett geni. Ibland är jag bara jag. Utan definition. Utan titel. Jag.






Botaniska i Uppsala, en helg för ett tag sen



So, what is the message?



Färg i sikte





De två sista bilderna är tagna av C. Lind





Jag vet inte hur man vilar

Det kommer smärtsamma insikter till mig ibland. Som att jag inte vet hur man vilar. Det kanske i handling ser ut som jag vilar (ligga i sängen eller på soffan) men i huvudet är det alltid full rulle. Vid något enstaka tillfälle har jag känt att nu, nu vilar jag. Då har jag blivit förvånad.

När jag kommer till yogan på onsdagskvällarna så är det med motstånd som jag lägger mig på mattan. Trots att jag älskar yogan är det till en början väldigt svårt för mig. Ligger där och skruvar på mig. Funderar på jobbidéer, tänker ut en hel massa saker.

För någon söndag sen, det var nog förra, så kom vi hem jag och käresten. Och jag kände att jag nu hade möjlighet att göra precis vad jag ville. Så vi la oss i sängen, jag med tidningen och käresten slumrade till. Och då, då kände jag att nu vilar jag på riktigt (att läsa tidningen var väldigt skönt)

Det blir ju lite konstigt på ett sätt. Jag som alltid pratar om minsta möjliga ansträngning, hur viktigt det är med vila och hela den biten. Men. Jag tror jag försöker indoktrinera mig själv, och hoppas någonstans att det fastnar. För jag tror på alla de där sakerna.

För över tio år sedan, åkte jag till Grekland, Kreta. Och då vilade jag på riktigt. Låg i solstolen, läste böcker, och det mest ansträngande var att smörja in ny solkräm var tredje timme.

Det sitter mycket i huvudet. Och vila, det vill jag lära mig.











Det kan sitta i andningen





Tidigare inlägg Nyare inlägg