Tro, hopp och kärlek

 

Biggest Loser, ett program som väckt många känslor den senaste tiden. Inte minst för de förändringar som deltagarna har gjort, utan kanske också för att det visar på vad vi människor är kapabla till. Det är svindlande. När detta trycks har vinnaren av Biggest Loser annonserats, och twitter har gått varm de senaste två dagarna under hashtagen #biggestlosersverige. Måndagens program var häpnadsväckande, med många ”åh” och ”sjukt bra” i kommentarerna.

På pressfrukosten imorse slog det mig, och säkert andra, att förändringen handlar om hur vi väljer att se på oss själva och hur vi behandlar oss själva. Att ta lättvändigt på val som vi ställs inför har konsekvenser, i stort och smått. Dessa deltagares viktnedgångar, och valet att anta Biggest Loser utmaningen, har varit hälsobringande för dem på längre sikt, i och med att övervikten varit så stor. För vinnaren, Simon, blev hans egen dåvarande vikt en ögonöppnare, där han ställde sig frågan: kommer jag att leva om tio år? Det var förödande att som 23-åring väga nästan 180 kilo så för Simon var resan (livs)nödvändig.


Biggest Loser ÄR extremt på många sätt, det är inga frågetecken där: det är extrema viktnedgångar, men det är också extrema situationer som möjliggjort detta – med rutiner, med proffshjälp och med träning, träning, träning. Men trots det som har åstadkommits under så kort tid var Simon, Emma och José överens på pressträffen: resan har bara börjat. José nämnde hur han ser år framför sig av arbete med sig själv. Där någonstans fick det extrema en motpart, där vi talar om livsstilar som ska hålla livet ut. Emma i sin tur har också vunnit ett nytt intresse: hon skulle vilja arbeta med träning, kanske hjälpa andra med övervikt.


Mårten Nylén, en av coacherna under Biggest Loser, kunde inte nog poängtera att resan främst varit i hjärta och hjärna, där viktnedgången har fått visa vilken vilja och motivation deltagarna har haft. Dagens pressinformation gav Biggest Loser ett mjukare ansikte, där vågen inte längre härjade. Det tyckte jag var skönt. Bakom siffrorna fanns det riktiga människor. Som dessutom verkar så stolta och ivriga att dela med sig. Det, om något, är tro, hopp och kärlek.

 

 

 

 

Att krama om ett Nej

Vi gör ju allt mer - vi fyller dagarna till max. Det är ju så kul att göra allt det som bjuds på: träning, events, shopping, kompisar och en hel radda med aktiviteter. Har vi en halvtimme över? På med något nytt och roligt - jajemän! Det ska vara effektivt och det ska vara mycket. Extra allt.
 
Jag tror det blir en dålig kryddblandning.
 
Tankar som "hur kul var det inte?" får ju inte plats, för du är ju redan på väg till nästa hållplats.
 
Därför har jag börjat intressera mig för downshifting, och det här att skala av är väldigt lockande.
 
Men jag har en bra väg att gå. För varje erbjudande som kommer, måste jag ta ett beslut. Det ord som jag bjudit in till min vokabulär är det vackra
 
 
Nej behöver inte vara negativt. I alla fall inte i ett liv som behöver skalas av. Tricket är att inte gå med flödet och strömmen av en massa ja:n. Att säga nej är integritetsskapande.
 

Så. Tre smarta tips till ett lite lugnare liv:
 
1. Utvärdera dina ja:n. Kanske ett nej är på sin plats?
2. Krama om ditt nej, se det som en investering i extra andetag
3. Bli en mästare att på ett ödmjukt sätt använda nej:en
 
 
Förra veckan blev en ja-vecka. Jag satsar på en lagom-vecka nu
 
Vad jag behöver nu är denna vy
 
 
Reasons to use the word "No"
We live in a world where "yes" is the default answer to most things. I dare you to say "no" more often
 
Three ways of having a calmer life
 
1. Evaluate your "yes". Maybe you could use a "no" next time?
2. Embrace your "no" - it gives you the possibility to breathe
3. Become a master in saying "no" in a humble way
 
 

Njuta eller hur var det?

Att det ska vara så svårt. Maj bjuder på helt fantastiska dagar. Och jag känner att jag måste känna, måste njuta av allt det vackra. Men att tvinga fram något som bör födas av naturen är lönlöst.

Så vi gick ut på promenad - en timme sisådär. Och jag tror känslan kom till mig! Härliga maj, du är så välkommen, önskar att du varade ett helt år! Just när solen är på väg ner, när den fortfarande smeker fasaderna på husen, det är så vackert!
 
Det blev en helt träningsfri dag idag. Full med annat - som att ligga på soffan och kolla in dokumentärer. Gråta en skvätt. Som att käka en proteinboll till egengjord chailatte. Som att läsa lite i den där teoriboken. Som att hinna ringa både Telia och Comhem och förklara hur man gör när man tar hand om sina kunder. Lite så. Så pass mycket vila idag att jag hoppas morgondagen bjuder på något alldeles särskilt!

Ute på promenad med morfar - för någon månad sen
 
 
I Uppsala för ett år sedan
 
 

Hittade en finurlig matblogg idag, vars instagram jag tror jag följer. Kika in på matsåklart!
 
Sedan tidigare har jag också funnit matgeek - som jag tror har fått ett bokkontrakt! Också spännande att följa!
 

Inom kort kommer ett alldeles grymt, enkelt, vardagsrecept! Stay tuned!
 

En företagares styrka: att vila

1:a maj. Ute vid tomterna där jag bor, bland de dyra villorna, krattas de sista löven bort, pinnar samlas på hög och solen får svårt att hinna ifatt de stretande, men ack så nöjda, svenskarna. Officiellt är det vår. Vi går vidare och förundras över känslan att gruset faktiskt är borta. Att gå med lätthet stärker en inifrån. Du får en riktning i samband med avsaknaden av grus, är det inte märkligt?
 
Det är eftermiddag och jag konstaterar med sorg att det är gluten som får min mage att totalvägra harmoni. Men det gör inte så mycket. Jag lägger huvudet mot den svala kudden och tänker stilla: det här är vad jag behöver.
 
Vila

Tid för reflektion och tid för vila kan göra under för företagare, det är jag övertygad om. Det är inte antalet timmar du lägger ner som blir ditt resultat. Nej, det är att du slipar din yxa ordentligt innan du hugger. En oslipad yxa gör dig trött och resultatet blir ganska trött också.
 
Så här sitter jag och pillar i datorn, fixar och rensar bland bilder. Ytterst långsamt och med härliga 1:a maj gäspningar emellan. Jag behöver inte tänka ut nästa steg, det kommer till mig istället. På spotify lyssnar jag på King´s Speech soundtrack - skön och avkopplande.
 
Vad vill jag säga?
 
Ta vila på allvar. Den kommer ge dig så mycket tillbaka!
 En bra bok som faktiskt berör detta är: YCDBRALAI av Klas Hallberg - läs den!
(You can´t do business running around like an idiot)
 
 
   Firar ut vintern                                                                           Foto: C. Lind      
 
 
                  ...                                                                                Foto: C. Lind
 
 
 Tittar fram och säger äntligen vår!                Foto: E. A.
 
 
 

 
Tack M & Å för en härlig kväll!
 

Okarriär & Oprestige

 
 
 

 

 

Egenskap som jag jobbar på: lyssna in. För det är enklare att köra över, köra på, och köra av. Men jag vill inte leva ett liv där kropp och knopp åsidosätts till förmån för jobb, pengar och värden som egentligen inte är mina egna. Den stora parantesen är att: ja, vi behöver en viss mängd pengar varje månad för att kunna betala hyra, mat och andra räkningar. Men att dra på sig kostnader som i mina ögon är onödiga, det är ett stort nej för mig. Att jobba för position och prestige gör att jag tittar åt ett annat håll. Att göra en själens och kroppens karriär är värt så mycket mer för mig. Jag säger inte att det är det enda rätta. För alla har vi, förhoppningsvis, förmågan att själva bestämma över våra liv (och det ska vi vara tacksamma för!). Viktigt för mig, viktigt för dig, viktigt för honom eller henne. Ja, det är så det ser ut. Men alla har inte samma ”viktigt”. Det enda rätta, är det enda rätta för mig.

 

Berätta gärna vad det enda rätta är för dig. Eller säg bara hej!

 

Prio & viktigt
 
 
Prio & viktigt
 
Glad - prio

 

 

Varför kan man inte göra både och – ha karriär och satsa på matlagning, träning & andra aktiviteter? Det är klart man kan och det är ju många som gör så också! Men jag behöver tid, jag behöver ett extra andrum. Tycker inte om att ha bråttom. Alls. Sen är jag ändå expert på att stressa upp mig. Men jag jobbar på det. Jag tänker att vi alla väljer vad vi gör med vår tid.

 

 

 
 
 

Göra-delen i Träning

Det är ju så att jag tidigare deklarerade min fulla kärlek för träning. Ett enkelt beslut för mig, men kanske svårare för dig? För några veckor sedan bröt jag foten på ett danspass. Det gjorde hiskligt ont - och min första tanke var: hur gör jag nu med träningen? Jag bröt foten på fredagen, och tränade på måndagen. Anpassat, ja, men jag kände mig inte begränsad, utan mera nyfiken på hur det skulle gå. Det gick bra!
 
Jag kommer nu att svara på några frågor som jag hade med i mitt förra inlägg. Kanske håller du med, kanske tycker du inte alls som jag. Men skriv gärna!
 
Det är en ganska vanlig sak - att inte ha tid. Många av oss vill ha mer. Jag vet att vi alla har mycket att göra. Men jag tänker att om du vill träna, så kan det vara värt att göra en tidsinventering. Kan du ta bort något? (tv, Facebook, slösurfning, kanske inte städa lika ofta), be någon om avlastning så att du kan få träna 30 minuter? Jag tror att det är möjligt, testa att tidsinventera!
 
Det här är ju förstås svårt att argumentera mot - vill man inte, då är det klart att det blir svårt för träningen att bli av. Men om jag ställer frågan: vill du träna? och svaret är ja - då vill jag gärna inspirera dig! För jag tror att man kan vilja träna utan att samtidigt ha lust. Ibland kan det vara bra att direkt gå på "göra-delen" av träning. Det vill säga: inte utvärdera hur roligt eller tråkigt det är, utan mer eller mindre bestämma sig för att ja, nu gör jag det här. Jag har också dagar då jag inget hellre vill än att ligga på sängen och läsa en bok. Mina promenader är ofta ett resultat av pannbenstänk: nu går jag ut, oavsett hur jag känner mig. För ska vi hela tiden känna efter när det gäller träning, då tror jag det blir svårt att få den att bli av. Givetvis ska man känna efter av andra skäl - till exempel hur man mår (man ska ju inte träna om man är sjuk)
 
Kanske har du aldrig tränat, men du har viljan. Jag skulle satsa på att göra en research - testa olika träningsformer. Ibland kan man få till gratisträningar - passa på att prova. Gillar du dans - kanske zumba eller afro kan vara något? Löpning är ju en klassiker - men då måste man först satsa på att bygga upp sig successivt för att slippa skador. När jag började springa för ett par år sedan använde jag ett träningsprogram för nybörjare - suveränt enkelt att följa. Man kan få många goda råd på vägen genom magasin och tidningar. Kanske att man hittar någon blogg som kan inspirera en. Jag tror nyckeln i träning är att vara varierad. Testa och träna olika saker. Och - har roligt - välj sådant som du gillar!
 
 
Att köpa träningskort är en form av investering. Alla har inte den möjligheten ekonomiskt. Antingen räknar man på det, och ser om det finns utrymme, eller så får man fundera på hur man istället kan få till träningen. Det är nämligen fullt möjligt! Att träna hemma är dessutom trendigt och enkelt att genomföra. Du kan använda din egen kropp som motstånd och genomföra träningsprogram på vardagsrumsmattan. Inspiration och övningar kan du hitta i böcker (närmaste bibliotek?) och på youtube eller bloggar. Det är klart att alla, oavsett inkomst, ska ha möjligheten att röra på sig. För det du behöver är en kropp - och den har du! Ett annat exempel är att använda utomhusgym, som finns på många platser runtom! På sommaren har också Friskis&Svettis gympa kostnadsfritt i parkerna i Stockholmsområdet. Några andra tips?
 
 
 
Oj. Vilken fråga. Det ska ju kännas bra och det ska vara genomförbart. Själv vill jag röra mig minst en timme om dagen - det blir sju timmar i veckan. Av de vakna timmarna innebär det att jag tränar 6,25 % i veckan - det är ju inte jättemycket - men samtidigt är det en hel timme om dagen (som jag måste få till!) - träningen får enligt mig som mest effekt om man ser en utveckling i rätt riktning - mår jag bättre? blir jag starkare? Sen är det också så att får vi till träningen så orkar vi mer med andra aktiviteter - helt plötsligt blir energin på jobbet en annan. Att bära kassarna från Ica var visst inte så farligt längre. De goda effekterna från träningen smittar av sig på andra delar av ditt liv. Delar som är viktiga.
 
 
 

En kärleksförklaring - träning

"Gud vad duktig du är"
 

Jag funderar. Ja, jag kanske är duktig, som tränar. Men det är ingen uppoffring. Det låter förstås pretentiöst och helylle - för idag ska man gilla träning, det ska vara något att se fram emot, det är så rätt som det kan bli.
 
Men för mig handlar det om vad jag ger mig själv. När jag som 22 åring fick min första panikångest, som sedan följdes av några års sömnrubbningar, var det största straffet i mina ögon att jag inte kunde glädjas åt rörelse och träning (jag hade tränat en hel del innan). Den där känslan efter träning infann sig aldrig. Jag kunde inte följa koreografi då jag var så uppfylld av oro och ångest. Så jag slutade träna och den onda cirkeln fortsatte. Jag gick upp i vikt, jag började röka och ångesten fick sig en boning att frodas i.
 
Så nu när jag kan träna, så är det förstås med stor tacksamhet som jag låter endorfinerna ta över min kropp. Nu när jag kan träna, så lägger jag det högt uppe på min lista. För mig finns det en mening med träning:
 
1. Jag känner mig starkare mentalt om jag får träna
2. Jag sänder signalen till mig själv att jag är värd all träning som jag kan få
3. Jag sover bättre och magen verkar gilla det
4. Jag fungerar bättre på mitt jobb
5. Om man väljer rätt träning så är det ju fantastiskt kul!
 

Samtidigt kan jag förstå dem som tycker att träning är lite jobbigt och uppoffrande - vi har alla lika mycket tid och måste fördela den på något sätt. Väljer vi träning, så kanske vi får välja bort något annat. Men den insats som vi gör, genom att röra på oss, ger faktiskt så mycket tillbaka i form av hälsofördelar och välmående. Tyvärr är det så att det måste upplevas, jag kan inte berätta för dig hur bra det är.
 
Därför är min uppmaning: testa att träna under två veckor och utvärdera sedan - var det värt det?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har inte tid
Jag har inte lust
Vad ska jag träna?
Jag har inte råd
Hur mycket ska vi träna?
 
 
Du kanske har några frågor om träning? Jag lovar att svara på dessa ovan i ett inlägg framöver - om du har någon annan fråga - skriv i kommentarerna!
 
 

Nya matvanor. Nya resultat?

I helgen har jag gått kurs för Kristina Andersson och Susanne Dalsätt - kursen handlade om Isodieten
.
Att prata dieter idag är förstås laddat - vad det handlar om är egentligen enkelt: det är en kosthållning. Isodieten säger sig vara en kosthållning som satsar på kvalitet när det gäller råvaror. Men kanske det viktigaste av allt - du ska ALDRIG vara hungrig. Sen har kosthållningen olika effekter - beroende på vem du är och vad du behöver maten till. Våra kroppar är maskiner med olika behov.
 
Så det är klart att jag vill testa - för min mages skull. Jag har ofta ont i magen, det kniper och bullrar. Det hindrar mig på sätt och vis att leva fullt ut. För magen gör sig påmind ofta.
 
Det som jag tror gör att Isodieten kommer fungera för mig är att den är glutenfri. Jag har tidigare inte testat en glutenfri kost, men varför inte? Om magen börjar fungera normalt så är det verkligen värt det. Alla gånger.
 
Men hallå - det står ju ett kilo i veckan med viktminskning på Isodietens hemsida - vad handlar det om? Ja enkelt - behöver du gå ner i vikt - så gör du det. Idag är det många som har det som mål - låter vågen vara ett kvitto på hälsa. Det kan man förstås diskutera - men för en del är det en hälsoaspekt att gå ner i vikt (de behöver det ur ett hälsoperspektiv). Det är möjligt att jag också kommer gå ner. Men samtidigt tränar jag flitigt, så det är inget jag förväntar mig. Jag mätte min fettprocent för ett halvår sen, och där fick jag veta att en lite för stor del av mig består av fett än vad som räknas i ett normalspann (än en gång, vi kan diskutera "normalitet" också!) - så om jag tränar på så kanske proportionerna av mig kommer förändras (mer muskler). Kan jag få svar på detta på en vanlig våg? Nej - så därför använder jag andra mått - och måtten är
 
1 Hur mår jag?
2 Hur mår magen?
3 Orkar jag träna hårt?
4 Är jag hungrig under dagen?
5 Är jag sötsugen?
6 Är jag starkare?
7 Ev mätning av fördelning protein och fett i kroppen
 
Så följ med vetja!
 
Jag säger hejdå till bröd på grund av gluten - men detta bakades för en vecka sedan:
 
Bröd till soppa förra veckan, hembakat. Men om jag kommer sakna bröd så har jag ju alltid Friends of Adam som bakar glutenfritt!
 
 
 

Kristina skrev ett inlägg om vågen för ett tag sedan, läs om det tycker jag
 
 
 
Dag 1 med ny kosthållning: 2013-03-04
 
 

Min elitsatsning: Livet

Livet förändras snabbt ibland. I lördags var jag på afro, jag var peppad till tusen. Dansade till musiken och njöt av bra koreografi. Så pass att jag stukade foten.Jag hann knappt med själva stukningen, men kände att det verkligen gjorde ont.
 
Precis i början blev jag så besviken - först en sjukdomsperiod med förkylning och hostattacker i ett, och nu en fot som inte fungerar. Men jag började ganska snabbt fundera på vad jag faktiskt kan göra, trots en trasig del i kroppen. Och det var nog min räddning. Det har gått så pass bra att jag nu går utan kryckor. Och idag var jag på gymmet och tränade med handcykel, kettlebells och rygg- och bålträning. Kände mig så stark! Det är klart att jag kommer komma ur det här!
 
Jag träffade en av mina närmsta vänner idag på lunchen. Och hon sa saker som har fått mig att tänka om litegrann. För jag har kört lite för hårt på hjärnkontoret den senaste tiden. Tänkt ut, tänkt lite till, tänkt massor. Producerat på löpande band. Och det är klart att det är kul. Men allt som är kul är inte alltid bra. För trissas man upp för mycket och går på höga växlar, så kan det senare slå tillbaka på en om man inte lägger in vila.
 
Min elitsatsning är på livet. Jag satsar fullt ut. Och det är en konst att vara nöjd. Det är en konst att inte vilja mer. Snarare vill man kanske mindre. Och vara närvarande i det lilla man nu väljer att göra.
 
 
 
 
 
Tack Ulliz för idag!

Våra hjärtans Dag

Så här på alla hjärtans dag tänker jag på att varje dag borde vara våra hjärtans dag. Att vi utmanar kärleken i oss att nå ut. Och komma lite längre. Inte bara gå på irritationens impuls. Utan agera med kärleken i fokus. Skitsvårt, säkert. Behövligt? Jajemän.
 
Några av oss borde också skänka sitt hjärta till sig själv. Vårda det ömt. Liksom älska sig själv. Jag är just nu übertrött på allt som heter prestation, prestige och "jag-ska-minsann-visa-vad-jag-kan". Nej, det finns ingen anledning att jaga allt det där som numera är norm i kvadrat. Skapa din egen filosofi. Vad är viktigt för dig? Kanske är det just det som jag ratar, men det är bara min mening. Allas våra drömmar är ju olika.
 
Mina drömmar handlar mycket om vad jag kan göra för att slippa stressa. Hur jag kan hitta smarta lösningar på vardagsuppgifter. Se över mina recept och laga storkok. Skriva av mig när livet är upptrissat. Träna för glädjens skull. Sova för återhämtning. Våga ta steget till förändring, även om det är megaläskigt.
 
Idag ger jag ett enkelt recept som kan förgylla din middag. Jag har som regel att alltid äta grönsaker/råkost till lunch och middag. Svosch säger det och så är det färdigt!
 
 
 
 
Granatäppelkärnor från 1/4 granatäpple
Cosmopolitansallad
1 äpple
rödkål
morot
 

Skala granatäpplet (gör hela på en gång, så har du kärnorna till andra rätter senare, t ex till frukostyoghurten). Riv moroten och äpplet på rivjärn. Använda en osthyvel för att hyvla rödkålen. Skär till cosmopolitansalladen. Lägg allt i en tallrik! Finast om granatäppelkärnorna sprinklas ovan det hela!
 
 
 
 
 
 
 

Från Livsbalans till Livskraft

Jag återkommer ofta till temat balans. Livsbalans. Att hålla balansen på en trottoarkant kan vara vingligt och du får använda ditt balanssinne till max. En ansträngning med andra ord. Och är det inte lite så med livet: vi står där och balanserar, nästan håller andan, bara för att få uppleva det där magiska. Den där eftertraktade, populära, ouppnåeliga balansen.
 
Men jag tror det snarare handlar om att släppa jakten. Låta andetaget sippra ut. Och istället tänka efter. Att gå från livsbalans till livskraft. Vi behöver kraft för att fungera. Att det vissa dagar är stressigt kommer vi nog inte ifrån. Om vi absolut inte satsar stenhårt på ett liv utan stress. Men det tror jag är svårt. Då är det istället viktigt att hämta kraft.
 
Var hämtar du din kraft ifrån?
 
Jag hämtar min på en yogamatta. I ett löpspår. I en bok. Eller genom att prioritera om - ta bort saker som faktiskt inte är livsnödvändiga. Jag är grym på att boka om det mesta - för att kunna tanka livskraft. En sådan enkel sak som att skita i tvätten, dammsugningen eller vad det nu kan vara. Det kan också vara att ta paus från träningen. Eller från sociala aktiviteter. Downshifta lite helt enkelt.
 
 
 
 
 
 
 
Just nu
Bloggar som inspirerar, ja ger lite livskraft!
 
Annika Strongday
Träningsglädje
Uppochhoppa
Johanna på Livskick
 
Och den här sköna tjejen - Lotta på Livskick

Vardagens Vackra Vyer

Det är inte utan att jag känner mig rätt bra. Nästan frisk. Och så vet jag att yogan ikväll kommer bli en skön upplevelse. Jag tittar ut i skymningen. Det snöar på, ymnigt. Jag tog en kort promenad idag, runt kvarteret, och fick se fina hus, i olika färger. Tidigare idag var det en hackspett som höll mig sällskap (har ett träd utanför fönstret) medan jag satt och knackade på tangenterna
 
I allt detta befinner sig en gnutta arbetsro. Har skickat iväg några viktiga mail idag. Och jag hoppas förstås på ett positivt gensvar.
 
Så är det såhär. Jag tror jag har ett viktigt meddelande till mig själv. Så jag lyssnar tålmodigt. Men det ekar tyst just nu. Men vänta kan jag också göra.
 
Nu är skymningen slut.
 
Imorgon träffar jag den här filuren!
 
 
 
Vi behöver omväxling ibland - saknar det gröna!
 
 
Färg, mera färg
 
 
 
 
 
Hälsningar från den Vita Staden
 
 

Kalla fingrar och varm hjärna

Det är så himla trist. Att få nej. Det är som att ens idéer faller platt. Som man en gång tyckte var grymma.
 
Men till saken hör: de är grymma! Jag lägger ner tid och energi på att formulera idéer till tidningar. Det är min grej liksom. Men, det är mycket annat som ska falla på rätt plats.
 
Det fina är att jag tar nej:en ganska bra. Fortsätter. Fnular. Tänker om, tänker nytt. Hittar intressanta case.
 
Så jag fortsätter. Och det är jag glad över!
 
Och så har jag börjat sälja in annat också - men mer om det senare!
 
Just nu fryser jag fingrar och tår av mig. Vet inte varför. Har på mig värsta koftan och benvärmare. Tror den här förkylningen har separationsångest. Bäst att värma vetekudden igen!
 
 

När kroppen inte orkar kan man alltid längta - och recept.....

 
 
Det slog till med en sådan kraft - ett virus, en förkylning, ja något av alternativen har drabbat även mig. Jag har höga tankar om mig själv, jag som har koll på träning, sömn och mat. Allt det där är sant, men det betyder inte att jag kan stå emot allt. Så besegrad har jag legat till sängs. Den stora upptäckten har blivit olika podcasts. Från exempelvis P1. Jag lyssnade bland annat till P1 Dokumentär - den fastspända flickan. Otroligt välgjord. Och otroligt otäck. Och allt däremellan. Ja, jag var faktiskt helt inne i den. Kanske kunde min kropp vila lite, medan öronen spetsades till tusen.
 
 
Kurera sig - det är vad man kan göra i sådana här lägen. Jag har dessutom haft mitt hjärta till hjälp, helt oumbärlig är han. Varje morgon kl sju kommer han med hett vatten som blandats med riven ingefära, honung och citron. Sen äter jag apelsiner som om det vore det enda tillgängliga livsmedlet. Men de är så goda. Och så bra för en sjukling som mig.
 
 
För att ändå peppa mig själv lyssnar jag som sagt på olika program, på peppande träningsmusik och så läser jag om jag orkar. Det har vänt nu, det känner jag tydligt. Men jag tar inte ut något i förskott.
 
Däremot kan man ju längta
 
 
 
Att få pyssla - här gjorde jag förra veckan ett kort till min mamma som fyllde år
 
 
Handmålat kort med attiraljer. Stämplat & klart
 
 
Längtan efter ordning och blommor. Högt på listan. Tända ljus
 
 
7
Mat. Åh. Mat, att få hitta på smaker i köket igen. Nu har jag haft turen att hjärtat lagat mat varje dag.
 
 

Jag är faktiskt så pass kry att det blir lite matlagning idag. Jag hittade ett recept i en gammal Amelia, där Emma Hamberg & Anette Rosvall ger recept.
 
Detta är vad jag ska göra - citerat från Amelia nr 18 2012
 
Lax med vitlökssmör
4 morötter, skalade och skurna i slantar
8 potatisar, skalade och skurna i slantar
4 ark folie
4 bitar lax
salt & peppar
 
Vitlökssmör
100 gr smör, rumsvarmt
5 vitlöksklyftor, pressade
1 pressad citron
lite salt
lite socker
1 näve persilja, finhackad
 

Min tolkning av receptet: Ugnen ska sättas på 225 grader. Sedan ska potatisen och morötterna förkokas i tio minuter. Under tiden gör man vitlökssmöret. Lägg ut folien, och i den en laxbit. Salta och peppra. I med potatis och morötter, fördelat på fyra foliepaket. Sedan en rejäl klick vitlökssmör på varje. 15 minuter in i ugnen!
 
Klart!
 
Serverad med en sallad!

Jag återkommer med bild kära vänner, och en recension av smakerna!
 
 
Sen är det så att jag har gjort en recension för Livskick. En blogg som jag följt i flera år är Sparkibaken. Och nu har hon släppt en öppen och ärlig bok om sitt tidigare matmissbruk. Här kan du läsa recensionen!

Taco med touch & livstankar

Äter du tacos ofta? Det finns ju en massa varianter. På köttfärs, eller på quorn. Med hårda eller mjuka tacoskal.
 
Men jag vill ge dig tips på två tillbehör som verkligen kan lyfta din tacokväll!
 
 
 
 
Den första är egengjord guacamole!
 
 Och sen en salsa med chili, vitlök och lite paprika lök.
 
 

2 st avokado
1 vitlöksklyfta
1 tomat
lite citronsaft
2 msk creme fraiche
 
Mixa allt tillsammans i en skål!
Använd som tillbehör till din tacokväll!
 

Tillhör du dem som köper färdig salsa? Jag lovar att det blir mycket godare med egengjord. Det kommer bli över av denna sats, och då kan man använda den som pastasås till exempel. Men nu till tacosarna:
 
1/2 gul lök
1/2 röd chili
1/2 paprika, röd
1 paket krossade tomater
1 vitlöksklyfta
1/2 msk socker
 
Hacka löken, även chilin. Skär paprikan i mindre bitar, "chunks". Värm på olivolja i en kastrull och lägg i de första nämnda ingredienserna. Häll i de krossade tomaterna. Pressa i vitlöken och sist i med sockret. Låt puttra på några minuter och låt sedan svalna! Sedan är den klar att servera på din tacokväll!
 
 
Nu serverar jag något annat. Någon fyllde år idag (inte jag!)
 
 
 
 
Söndag. En sån där skön söndag. Med inget särskilt i sikte. Utan att få vara i nuet. Jag har skrivit ihop en recension för Livskick, som jag gärna delar med mig av när den publiceras. Jag ska vara helt ärlig med er. Igår låg jag i sängen - i princip h e l a  d a g e n.
 
Jag var utmattad, jag var trött, håglös, deppig, förvirrad, förlamad i min egen kropp. Jag orkade inte ens tänka.
 
Sviterna av några dagars hektiskt leverne fick mig sängliggandes. Idag var det bättre, men jag måste vila då och då.
 
Det kittlar minimalt i halsen. Men det skulle kunna bli värre.
 
Det vill jag inte.
 
Jag vill träna, jag vill kunna fixa med mina företagsidéer, jag vill läsa, jag vill vila i friskt tillstånd.
 
Så jag surplar vidare på ingefära-häxbrygden. Och tycker det är helt okej om jag somnar 22:00
 

Tankar inför det nya året 2013

Var jag än mig vänder planeras det frenetiskt för nästa år. Mål av olika slag läses på bloggar och Facebook. Det är väldigt nära att vi ska lämna 2012.
 
Jag sitter inte med några särskilda mål, och vet inte om jag borde det? Jag som älskar att mäta och jämföra. Runkeeper och jag är ju bästisar!
 
Kanske kommer jag att skapa en liten mållista. Eller inte. Har inte bestämt mig. Jag vet inte om livet måste bestå av allt detta. Tänk om jag bara får bli berörd av livet. Det räcker ganska långt.
 
Samtidigt - träningen får mer och mer plats. Jag springer Gröna Linjen, jag tränar på SATS, är med på olika event, mars 2013 är det Fazer Blogger Boot Camp!. Vad skulle jag vilja ha för träningsmål 2013?
 
Att träningen fortsätter att vara lika viktig, att den blir av, och att jag har roligt! Lite starkare, lite friskare. Och det mäter jag längs vägen! Jag har en träningsdagbok på gymmet, mest för att se vilka vikter jag använde senast. Bloggen som sådan är bra för den biten också, då jag ofta bloggar om både träning och andra må-bra-aktiviteter.
 
Springa lopp, jo, jag siktar på Hässelbyloppet igen nästa år! Löpning vill jag fortsätta med, och ser fram emot att avsluta etappen Kristineberg-Hässelby Strand, 11 km, tillsammans med Strongday-Annika
 
Mål - ja eller nej? Har man inte koll på läget annars?
 
 
Till den unge man som hjälpte mig idag att bära ner min tunga dramaten på moddig och isig trappa. Jag hann med tvärbanan och slapp stå ute och frysa...
 

Det senaste inom Emilia

I några dagar har jag faktiskt funderat över livet. Det sägs ju vara bra att veta vad man vill. Just nu är jag expert på vad jag inte vill. Jag tror att en sådan lista i livet kan vara bra. Saker jag inte vill göra.
 
Jag vill inte stressa mer. Och vidareutvecklar man tanken i positiva ordalag: jag vill vara sådär förbaskat harmonisk. Typ mest av alla. Helst nu. Eller igår.
 
Vadå harmoni? Tja, jag tänker att jag vill kunna ta smarta beslut där stress inte är ett alternativ.
 
Min senaste tanke var något i stilen med: ja, det är klart att man ska gilla det man gör (läs: arbete) men det ska inte vara det viktigaste enligt mina värderingar. Det betyder inte automatiskt att du skiter i ditt jobb och gör det dåligt. Tvärtom tror jag du kan göra det riktigt bra. För du släpper hela den där "måste-jobba-prestera-stressa-för-att-det-ska-bli-bra". Utan förhållningssättet blir: jag arbetar, trivs och vet var mina gränser går.
 
Jag tycker nämligen att livet kan ge mycket utöver jobbet. Jag kan tänka mig att det inte är något nytt. Ni kanske tycker samma sak? Eller kanske tycker något helt annat?
 
Vadå är jobb dåligt? Nej, men det kan bli. Har sett otaliga exempel där det går överstyr och där människor blir sjuka. Där du maxar så mycket att du drunknar i din egen prestation. Jag räcker upp handen och säger som det är: jag har jobbat mig sjuk en gång i tiden. Jag har drivits av prestation ända in i kaklet. Jag blev inte bara blåslagen. Jag blev dränerad, utmattad och beroende av vård.
 
 
Lite julmys på dessa tankar och jag är miss Hamony herself!
 
 
 
 
 
Går till min fästman. Han lyssnar, ser och förstår. Han är min bästa, bästa och det älskar jag honom för!
 

Vara istället för göra

Sista månaden på året. Det kunde likväl vara den första. Men förkylningar, dystra sinnesstämningar och stress får mig att fundera. Varför jag inte kan läsa en bok mitt på dagen, utan att känna mig rastlös? Att det är svårt att släppa "produktionsstressen"? För vad spelar det för roll?
 
Tanken med livet är ju att leva det.
 
Nej. Snälla göra-gen, släpp mitt sinne, min kropp. Låt mig ligga på sängen och läsa min bok. Låt mig vara med mina vänner, och verkligen VARA. Jag slänger göra:t i papperskorgen för en stund. Hela livet vimlar av prestationer åt höger och vänster. Det ska göras. Det ska presteras.
 
Men tänk att få känna. När någon nära går bort. Det hände mig i förra veckan. Det var som att jag förstod, men som att tårarna var på prioritet långt nere. Först när jag skulle somna på kvällen kände jag hur de rann nerför kinden.
 
Tänk att få känna glädje. I stunden, och inte bara säga "vad mysigt det var". Känn hur mysigt det är istället.
 
Som att baka lussebullar.
 
Fröken Klara kom på besök
 
 
Hon hade med sig mamma Maria och Å. Vi satte två degar, det jästes, knådades och bakades!
 
 
Pensla innan ugnen
 
 
Det var gott, men vi var också helt slut efter en hel dags bakande. En slummer på eftermiddagen var precis vad som behövdes!
 
 
 

Livskvalitet i andra mått än pengar

Livskvalitet. Byggs på olika sätt, av olika människor. Hur vi upplever livet är ju faktiskt högst subjektivt. Att träna, laga mat och slippa prylhets är livskvalitet för mig. Frihet där jag väljer hur mina dagar ska se ut - det är för mig viktigare än något annat. Jag vill dra det så pass långt och säga att jag gärna "offrar" prylar och status för att kunna göra sådant som gör mig riktigt glad. En stresslös vardag är nog det vackraste som finns.
 
Vänta nu. Vad är det jag skriver? Ja, kanske att jag skyr den vanliga normen för hur ett liv ska byggas upp. Med karriär, med möjlighet att handla prylar, med status.
 
Pengar är ju inte dåligt eller? Nej, men jagar jag pengar så är det mycket annat som inte får plats.
 
På ett sätt kostar min fria tid. Men jag betalar gärna för den!
 
För på den fria tiden uppfinner jag nya maträtter. Eller läser en bok. Eller umgås med en vän. Eller gosar med någons bebis.
 
Klart att jag också måste betala hyra, äta mat*, betala CSN och mobilen. Klart att jag behöver en dator, då jag arbetar som journalist. Och ja, jag har ett träningskort. Och hemförsäkring.
 
Men sen då? Tja, på något sätt har saker ordnat sig. Har fått flera garderober kläder av vänner. Mina möbler är ett hopplock från andras liv. Mamma har hittat fynd på olika ställen, så jag har ett komplett kök.
 
Men att shoppa då? Jovars. Jag har en svaghet för ansiktskrämer och ansiktsrengöring. Det är så långt det sträcker sig. I alla fall just nu. Hur många gånger har jag inte velat slänga de prylar jag har, för att de tar plats, för att jag inte vet vad jag ska använda dem till?
 
Så ett stort ja till frihet, mat och träning. Och kärlek!

* mitt matintresse sträcker sig oerhört långt. Att shoppa mat är banne mig det roligaste som finns. Att laga den och äta den är ju kanon. Och är det något man behöver så är det ju mat!
 
Mat - smörgås med ägg, räkor och majonnäs
 
 
Titta på fasad - underskattat perspektivingivande!
 
 
14 månader - men känslan är ett helt liv

Lyckliga i alla sina dagar

Har precis läst ut Lyckliga i alla sina dagar (Nina Björk, W & W 2012) - en bok som talar om ekonomi, mänsklighet, val, frihet och ofrihet. Som funderar över samhället och dess system. Och systemfel. Och hur det skulle kunna vara, i utopisk bemärkelse. Det är klart att det sätter igång tankar hos mig också. Hur sjutton ska vi leva våra liv? Och är det kanske så att dessa funderingar landar i att just vara funderingar, för att de system som vi har, med vinst, intresse och kapitalism, gör att det är svårt att leva på annat vis?
 
Jag tänker att vi får göra så gott vi kan. Eller så gott jag kan. Jag vet vad jag vill. Och vad jag inte vill. Det blir tydligare ju mer jag gör sådant som jag vill - för det känns rätt i både hjärta och huvud.
 
Att hela tiden tänka i termer av tid och pengar gör livet ganska torftigt. Det måhända vara naivt, men ibland blir jag väldigt trött på alla de krav som ställs på oss - hellre livskvalitet än livspussel och dåligt samvete.
 
Jag tyckte om boken - stundtals kollrades jag bort - men mestadels hängde jag med.
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg