Torsdagsmotivation
Klockan 07.00 ringde klockan. Jag bestämde mig igår för att satsa på morgonpromenader. Det beslutet kändes minst sagt jobbigt, men jag kom upp efter att ha tryckt på snooze-knappen två gånger. 40 minuter ute i det gråa vädret, men nu känner jag mig piggare!
Innan jag springer iväg till jobbet (börjar 11.00) ska jag fixa med lunchen - jag ska göra hummus - för första gången. Det kommer bli gott på bröd tillsammans med linssoppa i eftermiddag. Behöver även kolla igenom den uppdragsinformation som gäller för dagens demo.
Om några veckor ska jag på bröllop - har inte riktigt koll på klädval och skor, men ju närmre det lider desto mer tänker jag på det. Eftersom det kommer att vara fokus på dans så kommer skorna att vara låga. Och jag har två klänningar att välja mellan...
Annat att se fram emot
Hudanalys med Dr Hauschka produkter på Life Liljeholmen imorgon
Marias födelsedagsfika imorgon
Dorota kommer (förhoppningvis!!)
Kalas för pappa på söndag
Träning och mat är mycket i fokus just nu - har en del mål inför beach 2010 - men utan stress förstås. Får se hur jag ska lägga upp det hela, men nu ska jag testa morgonpromenader i en vecka (tors-ons). Sen tränar jag en del piloxing hemma i vardagsrummet. Ni som är nyfikna kan kika på youtube.
Att välja. Bort.
Golvet i köket och hela köket är rent. Så skönt att ta sig tid att städa, trots att jag tycker att det är annat som pockar på. Sven och jag har kört igenom hela föreställningen, från start till slut. Så vi ses imorgon i Kista. Och Sven är snäll och ansvarar för matlagning. Jag koncentrerar mig på att bara vara. Klockan ett kör vi, men vi är nog redan på plats klockan kvart över tolv. Det enda jag har kvar är ett citat som jag ska läsa, samt ta med mig böcker att rekommendera.
Nu ska jag vänner, inte hålla mig kvar vid det förgängliga (mer än en kopp förgängligt te) utan istället låta mina fötter få lite värme. Det här var första tisdagen på länge som jag inte träffade Maria och Klara. Men vi kommer att ses, men det är klart att det kändes tomt.
Tack
Tack till Sven, för att du står fast vid din vänskap till mig
Tack Ulliz och Emily att ni ger mig energi
Tack för att du finns, nämner dig inte vid namn
Tack Dorota, för att du kommer till mig snart - vi ska ha det mysigt!!
Tack Maria och Klara för alla tisdagar och måndagar
Tack Carlos för att du tog den där promenaden med mig igår
Tack pappa för att jag fick hänga hos dig i helgen
Tack för min tro
Tack för att jag är jag
Hjälp
Hjälp oss att få till programmet imorgon
Hjälp mig hitta motivationen
Hjälp mig att lämna världen lite bättre
Hjälp mig att se det goda i det lilla
Hjälp mig att bara vara
Earth Hour vs Earth Life
Jag körde extreme - dvs jag hade inget på, inga lampor, ingen dator, ingen mobil...Ja, det kändes rätt bra, låg i sängen, under täcket, och funderade på livet. Kom inte fram till något, men det var inte riktigt meningen heller. Tankesagor och tankeflum. I ett. Nu har jag tända lampor och ska strax borsta tänderna, dricka lite vatten, läsa i min bok och sedan sova. Hur bra som helst.
I mitt förra inlägg skrev jag om hur omotiverad jag var. Men sen fastnade jag i pysslande. Har numer fem kuvert att lägga på lådan och jag hoppas att de kommer fram i tid, innan påsk. Jag gjorde även ett påskkort till en tjej som jag träffade på när jag jobbade med Nutrilett. Och sedan tog jag mina stavar, min ryggsäck och gick nästan hela vägen till Liljeholmen och lämnade kortet där hon jobbar (idag var hon inte där). Sen hittade jag ett erbjudande på jeans och linne som jag inte kunde motstå. Aha! tänker ni. Hon bryter mot köpstoppet - det är en vecka kvar! Men! Jag resonerar såhär: jag kommer inte att använda dessa kläder denna vecka, utan väntar. Dessutom har jag tänkt köpa dem ändå (har nämligen ett par mörka jeans, likadana, och jag var just på jakt efter ett par ljusa...). Så jag hoppas att det var okej.
Sedan gick jag från Liljeholmen till Medborgarplatsen - gick på vigilmässan klockan 17.00 - det var fint. Handlade på ICA (lax, kyckling...) och begav mig hemåt. Hade lite problem med att skära upp laxen (det var liksom ingen liten bit...) men lyckades innan earth hour ordna det samt laga middag åt mig själv (mycket nöjd).
Blek. Men Yoga, vilken grej!
Som sagt - jag fick några tips på hur jag ska bota min trötthet. Dorota tyckte jag skulle sova tills jag vaknar. Men jag tror faktiskt att för mycket sömn inte heller är bra. Min personliga åsikt. Men trots åsikter blev det 09.30 igen, även fast jag hade laddat med tankar som "jag ska påskpyssla det första jag gör - så då kommer jag upp". Och påskpyssel har det blivit. Ni får se lite grann.
Så bestämde jag mig för yoga. Och vilket bra beslut sen. Jag märker tydligt, att innan jag börjar får jag nästan lite oroskänslor. Eftersom jag vet att jag måste koncentrera mig och fokusera. Så här efteråt känner jag mig piggare och mer samlad. 45 minuter blev det, inklusive vilor och meditation. Jag är nöjd! Men jag tittade mig i spegeln och ser alldeles blek och glåmig ut. Men Maria hon gav mig tips om hur jag ska bota eventuell järnbrist - hummus på danskt rågbröd och en massa annat gott. Och därför ska jag alldeles strax mejla Maria och be om ett bra hummusrecept!
Planen för dagen är att ta mig till Odenplan efter mässan på Medborgarplatsen. För jag ska ses med Ulliz och Ida - förhoppningsvis kommer vi på någon bra middag! Och bara hänga där ett tag - det ska bli så skönt! Innan dess ska jag skriva ihop en artikel - eller i alla fall börja. Samtidigt vill jag kontakta en tidning - för jag har förslag på några artiklar. Som jag vill sälja!
Hoppas att ni får en skön dag! Har ni pysslat nåt än?
Saker man kan göra på en fredagskväll...
2. Skriva dagbok
3. Städa så att det blir ännu mysigare (I know, vilka förslag jag kommer med...!)
4. Baka bröd
5. Ta ett yogapass/lära sig mer om yoga (kundalini)
6. Ta ett varmt bad
7. Titta på Skavlan
8. Tända ljus och kolla in bloggvärlden
9. Skicka sms till någon man tycker om
10. Göra visitkort eller fundera på visitkort
Hej kära vänner! Vilken dag det har varit - träffade en kompis vid lunchtid och vi promenerade en halvtimme - det var verkligen mysigt att hinna ses en stund. Solen tittade fram - för att stanna. På något sätt blir relationen till solen så kärleksfull när man inte sett den på ett bra tag. Den ger liv. Fantastiskt. Jag funderar bara på var all snö ska ta vägen!
På eftermiddagen kom min fina morfar - jag delar ju honom med min kusin och med mina systrar. Jag och morfar tycker om att spela schack tillsammans och det gjorde vi även idag - hård men rättvis match måste jag säga! Denna gång vann morfar men det var svettigt ett tag. Två timmar tog det, men det är så kul att man märker inte att tiden går.
Så, snart börjar Skavlan - nummer 7 på listan. Sen blir det nog tidig läggning för mig - ska ut och gå på Djurgården med Sven imorgon, men jag hoppas hinna med morgonmässan i kyrkan.
Vad ska ni göra i helgen?
Ja men just ja!
Ni kanske är sugna på min VILL-lista?
1. Skriva min artikel
2. Blogga och maila om bion (vi är några som ska gå och se Alice i Underlandet på söndag!)
3. Sortera tvätten
4. Läsa
5. Göra kort till Emily och Ulliz (jag förklarar senare)
6. Duscha och tvätta håret
7. Lyssna på CD:n din möjlighet Nu!
Brukar ni skriva upp små listor på vad ni vill göra? Eller är det mer måste-listor? För mig funkar det bra eftersom då behöver jag inte hålla det i huvudet. Det finns så mycket som jag vill göra!
Fåglarna kvittrar därute - jag måste UT!
Om att förvirra
Skrivpuffs utmaning denna 28 februari är
Om att förvirra, fri berättelse
Sakta gick det upp för henne var hon faktiskt var. Det var det enda fasta hon hade, och medvetenheten om hennes sjukdomsstillstånd hjälpte inte. Hennes verklighet stämde inte överens med det som kallas verklighet. Hon låg på en säng, snarare en brits, med en blå landstingsfilt över sig. Det var den 5 november 2007 och tiden stod för närvarande stilla. Bredvid sängen fanns det en skärm, och bakom denna blommiga vägg såg hon två fötter sticka fram, liggandespå den andra sängen i rummet. Hjärtats takt ökade – hon var förföljd och det var den andra personens tofflor som avslöjade det hela. Tofflor, tänker den normale, varför då? Det gick inte att förklara psykosens tankar, men rädslan i henne fanns där på riktigt i form av ångest, hjärtklappning och känslan av att vara fast.
Eftermiddagen gick, och kvällen kom. Alla tankar som kom till flickan omvandlades till paranoida vanföreställningar: telefonen var avlyssnad, andra patienter var förklädda spioner och framför allt fanns det bara ett fåtal personer som hon kunde lita på. En av dem var vårdaren Liselott. Hon tittade på de lappar som Camilla skrev och försökte att förstå. Camillas övertygelser tycktes inte störa henne det minsta – kanske såg hon något förbi psykosen? Liselott förstod på sitt sätt men Camilla ville också få svar på hur hon skulle lösa härvan som hon försatt sig i. Utanför fönstret rörde sig nu en lyftkran, de höll på att bygga därute. Camilla såg den röda lampan från kranen som lyste. Längst upp. Hon duckade bakom sängen – nu skulle hon dö! Det var någon däruppe med vapen, som skulle skjuta henne. Andningen blev häftigare och personal tillkallades. Men eftersom förtroendet inte fanns så valde hon Tabletten. Så slapp hon förklara.
Liselott gick in i personalrummet och fram till datorn där hon skulle fylla i dagens observationer av de nya patienterna. Hon var trött och nacken värkte. Raster hade varit obefintliga idag, och den nya flickan förvirrade henne, trots att hon gjorde sitt yttersta för att förstå. Det var underligt att en psykos kan få en människa så ur balans. Och samtidigt förvirra sin friska omgivning...
Något tufft
NÅGOT TUFFT - fri berättelse
Maja tittade ner på sina armar. De kanske var lite smalare ändå? Hennes kroppsuppfattning hade förändrats, trots att sjukdomen hade sina klor i henne, så såg hon inte förändringen – nej, snarare tyckte hon många gånger att hon var tjock. Hon kände sig obekväm i allt. Fast skillnaden denna vecka var att något hade hänt. På Mottagningen hade de vägt henne, hm:at några gånger, kliat sig i huvudet, frågat henne om vardagen. Allt var som vanligt och hon kände sig tvungen att säga något. Det var ju ändå självvalt att hon gick dit. Eller var det? Hon satte sig senare i väntrummet – hon skulle träffa sin kontaktperson. Hon var inte ensam. Längst till vänster satt en ung kvinna på en sliten fåtölj. Hon var kanske i hennes egen ålder. Hon satt och log. Maja blev nästan provocerad – vad var nu detta? Hon vred sig lite och försökte hitta annat att tänka på. Bläddrandes i en tidning, som egentligen inte passade in i sammanhanget (”hur du når din målvikt på 30 dagar”) ansträngde sig Maja att hitta något av intresse. Men just nu var nyfikenheten för stor, den växte och hon kikade än en gång försiktigt på kvinnan i den slitna fåtöljen. Hon märkte att kvinnan satt och betraktade henne och för en kort stund förstod Maja – de var varandras motsatser just i denna stund. Men de hade något gemensamt – kvinnan hade varit i Majas sits och nu var hon, ja, frisk. Och det var därför provokationen var så tydlig, hon var där Maja borde vara. Det där leendet på kvinnans läppar, det var Majas önskan. En önskan om lättnad, om att vara frisk. Vägen dit tycktes vara tung, men nu såg hon att det faktiskt var möjligt.
- Jag ska också klara det – hörde Maja sig själv säga
- Jag vet, du kommer dit. Håll ut, svarade kvinnan
Tankekompott
Jag hade ingen aning om att saker och ting kan vända till det bättre, även när det känns lite tungt. Tungt är också ett ord som kan tolkas på olika sätt. Medeltungt har det varit, men jag känner att jag är på väg. Någonstans. Det här med riktning kan vara viktigt. Att ha ett mål. Många tycker det är obehagligt att inte veta. Andra tar dagen som den kommer. Men samtidigt, vad vet vi om framtiden egentligen? Absolut ingenting. Vi kan ana, vi kan planera, men ytterst är det inte vi som styr. Och då kanske vi kan ta det lite lugnare på planeringsfronten. Fast vänta här ett tag, jag skulle nog klassificera mig som en planeringsguru i alla fall.
Tanke 2
Jag har en timme på mig - vad hinner jag? Jo skriva förstås. Kanske diska undan lite. Håller på att fixa te - rött ska det vara. Sen har jag en hel del att göra. Jag håller på att hjälpa en kvinna som ska åka till Polen i vår - och hon ville få lite information och råd. Jag kom på att jag skulle spela in några polska fraser på diktafonen som jag har. Men det kommer inte att ske denna timme som jag har
Tanke 3
Företagande är roligt har jag insett - men varför? Jag gillar att känna att jag har saker att göra helt enkelt. Kommer ni ihåg CD-skivan som jag lyssnade på? Din möjlighet NU. Jag har tänkt på den flera gånger, men utan att ta mig i kragen och lyssna klart. Däremot är jag stolt över att jag har ordning på bokföringen och papprena. Jajemän!
Tanke 4
Veckan i stort. Tar det lite lugnare. Lite långsammare. Men faktum är att jag ska ut till Botkyrka imorgon. Hur vet jag ännu inte. För som sagt, allt verkar stå still. Igår gick jag in till stan, eftersom snön och kylan gjorde att tunnelbanan inte gick. Alls. Eller jo, den trafikerade Gullmarsplan-Thorildsplan. Så jag tog bussen över bron för att sedan fortsätta till fots. På fredag ska jag träffa en vän och vi ska räkna på några statistikuppgifter. Och mässa efteråt.
Tanke 5
Saker att se fram emot - helgen - morfar kommer! Sedan har jag bokat en klassisk massage i mars. Det känns nästan för bra! Och om en dryg timme träffar jag mina tisdagstjejer! Och Alice i Underlandet är bokat till den 7 mars...Med Johnny Depp. Det tackar vi för!
Oplanerad Lördag - loving it!
Det är härligt med Oplanerade Lördagar - verkligen. Jag låg och drog mig en kvart i förmiddags innan jag bestämde mig för att faktiskt gå upp. Frukosten blev cornflakes med russin och mjölk. Lunchen blir min enkla risotto - som jag lärde mig att göra för några dagar sen.
Saker jag VILL idag är: promenad. Men, berättade jag om min Kettlebells pass? Det var helt otroligt vad förtjust jag blev - och trött! Ni som undrar om Kettlebells kan kika på youtube. En av de bloggar som jag ibland kikar in har en del matnyttigt också.
Jag vill pyssla lite också. Jag vet inte i vilken form, men jag vill göra något med händerna!
Sen är det städning på schemat. I know - totalt knäppt att jag faktiskt vill det, men det ger mig känslan av att jag bryr mig.
Kommer ni kanske ihåg mitt löfte om att leva långsammare? Jo, jag påminner mig själv ofta och jag märker att jag faktiskt lever. Ganska otroligt.
Ah, en sak som jag ska ta mig an NU är att skriva en recension - långsamt...
Förresten, igår var det sista demon med Nutrilett (jag åker runt och säljer dessa produkter, samtidigt som jag berättar om dem!) - jag är nöjd med min insats dessa veckor - och vilka trevliga butiker jag har stött på. Och jag har fått för mig att jag ska börja arbeta i en sådan. På halvtid. Och resten av tiden ska jag skriva om...kost, motion och hälsa. Tycker ni inte att det är en bra kombo?? Jag tyckte mig höra var och varannan dag att det behövdes folk...
Mod - inte bara ett ord
Mymlan hittar på tema - denna vecka är det mod
För mig handlar mod om handling – i vid bemärkelse. Att hoppa bungy jump för första gången kan vara modigt – men gör man det varje dag kan det till och med bli slentrian... Jag samlar på människor som är modiga. Ibland kategoriserar jag mig själv som modig, men idag vill jag skriva om de människor som inte enbart påverkar sitt eget liv – utan även andras...
Det finns en förening som heter SHEDO – det står för Self Harm and Eating Disorders Organisation - de tjejer som sitter i styrelsen vill jag kalla modiga. Sofia, som är ordförande, syns med jämna rum i media och med sitt lugn, sina erfarenheter och mod, tar hon självskadebeteende fram i ljuset. I mina ögon försvinner allt hysch hysch kring detta något undangömda ämne. Varför då? Därför att Sofia och de andra som arbetar med SHEDO visar det ur ett annat perspektiv – det mänskliga och intelligenta perspektivet. De engagerar sig i psykiatridebatter och mod, det är bara förnamnet. Det finns värme, empati, intelligens, känsla, retorisk kraft och......att kunna möta motargument på ett sätt som gör att jag bugar lite lätt. Ni behövs!
Det finns två bloggar jag tycker ni ska kika på:
Leva livet l å n g s a m m a r e
Kom upp i morse, men det måste ha sett roligt ut - blunda, öppna ögonen och blunda igen - jag kunde inte riktigt bestämma mig...Men det var bra - har haft så många sovmorgnar att jag nu gör annorlunda.
Igår var det en något stingslig dag - huvudvärk så in i bomben - men jag lyckades städa köket ordentligt och gå till återvinningen och lämna en hel del. Så jag kände mig nöjd, och det är huvudsaken!
Alldeles strax är det dags att bege sig, ska jobba några timmar, mellan klockan 11 och 15. I vanlig ordning är det Nutrilett - och det är sista veckan. Dessutom är det nya uppdrag på gång - bland annat dessa kryddor! De är afrikanska och det är Santa Maria som står bakom dem. De ska jag dema och sälja senare i vår!
En dag då jag förstår
Nu får jag inte glömma att jag har mat som görs i ugnen.
Semmeltisdag. Eller fettisdag. Vi ska gå (alltså jag, Maria och Klara, även kanske min syster) till kafé Lux, tydligen mycket goda semlor enligt recensenter. Jag tycker om mina tisdagar, kan jag konstatera.
Imorgon börjar en del av det som jag skulle vilja kalla allvarets tid. En ställningstagande som jag funderat på att ta under fastan är att undvika rött kött. Men kyckling och fisk går bra. Detta under 40 dagar. Sen! Det som jag tidigare har nämnt är shoppingstoppet. Det kan tyckas svårt. Men också enkelt och befriande. Ni som hängt med ett tag vet att jag levde parallellt med mayan i höstas. Mayan är alltså det liv som vi lever i kommersialism och sökandet efter den materiella lyckan. Den ställer jag mig utanför - med andra ord.
Regler för de 40 dagarna - räknat från den 17 februari (onsdag)
Inget rött kött
Ingen shopping och så lite fika ute som möjligt (tisdagarna med Maria är fikat ett måste!)
Sen är det ju viktigt vad jag också gör den här tiden. För någon annan än mig själv. Alltså inte bara fokus på vad jag inte gör. Utan vad jag gör.
Jag kikade lite snabbt igenom gamla blogginlägg - oj vad jag har hunnit med de senaste två åren. Och jag tycker mig skönja GLÄDJE, VÄNSKAP. Och MAT
Några tjejer som ska ses och äta temla!
Stunder av lycka
Mobilen vibrerade imorse (läs i förmiddags), det var Maria som berättade att de briserat en grötbomb i form av Klara och att lunchen skjuts på en timme. Kunde inte passat bättre, eftersom jag satt och dividerade hur jag skulle hinna med budgeterandet...Om cirkus en timme ska jag alltså iväg, till damerna i Årsta. Det ska bli mysigt och jag hoppas att Klara är på bushumör - för det är jag!
Jag läser Agneta Sjödins bok om en kvinna som vandrar Santiago de Compostela, En kvinnas resa. Jag har läst halva boken och jag trivs med det enkla språket, beskrivningen av känslor. Men framför allt är jag nyfiken på vandringen. Att vandra 80 mil är inget man gör bara sådär. Det har fötts en tanke hos mig och min kompis Line. Ytterligare en kvinna är med på att...ja, vi vill gå leden, om ca ett och ett halvt år. Det kanske är något jag borde behålla för mig själv, men samtidigt. Det är stort att bara tänka på det. Jag har saker som jag vet jag borde ta tag i. Och jag älskar att vandra. Jag vill inte bara prata om det. Jag vill genomföra det.
Det var ett tag sedan det hände. De kände inte varandra. Han, mannen, hade just suttit och bläddrat i några papper. Hon satt försjunken i sin bok, trots allt surr på tunnelbanan. Så, helt plötsligt ser jag att mannen nyfiket tittar över hennes axel för att se vad hon läste. Men inte på något sätt framfusigt. Utan lite försiktigt. En ganska lång stund. Jag undrade om han kunde urskilja vad som stod i hennes bok. Och varför han var så nyfiken.
Kvinnas iakttagelse på tunnelbanan i Stockholm en vinterdag 2010
Dagens ros: min kaffekopp
Dagens ris: lite tidigt att avgöra...
Vad vill jag? Egentligen?
Några minuter senare
Sen vill jag göra tackkort till dem som var hemma hos mig i lördags - då ska jag försöka fixa det idag - annars är det lätt att man skjuter på det. Jag är ju lite pysslig av mig. Idag gick jag upp hyfsat tidigt, bra det eftersom jag har varit så trött på sistone och har haft svårt att gå upp...
För ett tag sedan berättade jag om CD-skivan "din möjlighet NU". Den är bra, men jag har lagt den lite åt sidan. Dags att sätta igång med den igen, för jag känner att företaget inte kommer "orka" annars. Dessutom är det inte bra att hålla alla idéer i huvudet, utan det är bättre att försöka konkretisera dem och arbeta aktivt med dem. Pepp pepp på mig.
Det som gör mig lite glad just nu är att maten, träningen och magen funkar som de ska. Det är faktiskt något att uppskatta. Små, men viktiga saker. Och det som har varit en hjälp på vägen är regelbundehet, ta vara på motionstillfällen (yogade i morse) och stressa lagom. Och mår magen bra, då mår knoppen också bra. Sen är jag tacksam mot mig själv att jag har fryst mat som bara behöver värmas - det är toppen när man är trött efter jobbet! Någon dag här framöver ska jag storkoka igen. Och lite glad över att jag kombinerar linser med spannmål eller ris - på så sätt säkrar jag proteinkvaliteten..!
Snart är det dags för fasta - det innebär nya "utmaningar" - dels håller jag nu på med Måbrautmaningen (se kategorin Måbra), dels en hundradagarsutmaning (som det går lite trögt med, men jag är ute minst en halvtimme om dagen). De nya utmaningarna under fastan är:
Inget rött kött
Köpfritt under 40 dagar
Utmanar du dig själv inom något område? Skulle du vilja testa något? Dela gärna med dig!
Jag tar andlighet på allvar
Snart är det en vecka kvar - till 30 årsdagen - kan ni tänka er? Men som sagt, jag tror jag har krisat så det räcker för en livstid - så jag är inte så orolig. Jag struntar i min ålder, det värsta är väl vad andra tror?
Jag har tittat på två avsnitt av Carnivale - måste säga att serien ger mig lite kalla kårar. Och jag tycker nog att första säsongen var bättre. Men samtidigt vill man ju se hur det hela slutar..!
Ja, lasagnen ja. Helt galet god. Jag körde ett eget recept, med influenser av bland andra Jenna. Det var champinjoner, lök, kyckling, broccoli, sockerärtor, keso och creme fraiche. Det blandade jag med Sambal oelek, soja och Sweet chili sås. Jag säger bara: yes! Mycket gott! Nu är jag laddad inför träning imorgon. För det är minst lika viktigt att äta bra på vilodagar också - det är då kroppen regenerar sig och laddar inför kommande dagar. Så det så!
Imorgon är det fredag - och jag ska hälsa på Hanna. Jag tror det är över ett år sedan vi sågs. Dessutom har det kommit en till bebbe. Så jag ska spendera kvällen hemma hos familjen i Solna. Trevligt!
Som sagt. Andlighet. Over and out!
Onsdagar när de är som bäst
Ett behov av vila har yttrat sig hos mig. Och som jag sa igår, så är det bäst att lyssna. För jag hoppas att kroppen inte lurar mig, utan säger sanningen. Det var måndag i förrgår, och det var då dags att utvärdera veckan som gått. Det kanske låter oroväckande, men jag minns inte så mycket från den veckan. Men nu när jag tänker på det, så var jag fokuserad på arbete - jag skrev en artikel, och det tog en del av min tid. Det kändes bra! Därför är poängen en 8/9 - det är nog rekord. Yogan fick göra sitt också - gick på kundalini och kände mig trött rakt igenom. På ett behagligt sätt. Ikväll är det dags igen, och det ska bli skönt. Träningen igår var inte riktigt 100 %-ig, nej, jag var inte där. På något vis. För att det ska funka så är medveten närvaro ett måste. Men! Jag tränade mage och axlar (egentligen skulle det vara framsida lår, men jag hade träningsvärk i benen, så det får bli vid ett annat tillfälle).
Jag skrev lite idag, för hand. Med rubriken Empty your brain. För det är så att jag har lite svårt att fokusera just nu. Vimlar av tankar. Allt talar till mig, mycket ska göras, ordnas, städas, skrivas...Det är då jag måste säga till mig själv - en sak i taget. En sak i taget. Så jag tömde hjärnan. Till min förskräckelse verkar det finnas massor däruppe. Men för 17 - nu har jag det på papper och huvudet är lite tommare.
Min mage har fått i sig en massa gott - en tallrik med siciliansk apelsin i bitar, kiwi, blandade nötter, solroskärnor, mild yoghurt, havregryn och kruskakli. Till det polskt bröd med skinka. Jag är nöjd, helt klart.
Däremot, kära vänner, så måste ju Måbrautmaningen, den som ska vara i 20 veckor, fortsätta att finnas här. Förra veckan var det vecka 8 av 20 - och min föresats lyckades jag hålla bra - det skulle vara andlighet i fokus. Det ligger nära till hands att dra en parallell till den medvetna närvaron - de hör ihop. Kort och gott. Nu funderar jag över hur de resterande dagarna i vecka 9 (onsdag till söndag) ska se ut. Föresatsen för den är:
Lyssna på kroppen. På riktigt. Och fortsätta att vara närvarande. Städa - dvs rensa ut lite hemma!
Gå ut. Ja redan idag onsdag, mellan klockan 14.00-15.00.
Det kan gå. På måfå.
Nu: kaffe och chokladbiskvie. Because I´m worth it!
Att kunna säga: jag är nöjd
Sven, min vän, har äntligen kommit tillbaka från semestern. Han pratar lite kryptiskt om saker han ska göra. Jag tänkte, att om han vill, så skulle han kunna dela med sig här på bloggen. Men först - fråga, för det är inte säkert att han vill. Jag vet att sakerna innefattar motion och mat, och då blir jag ju lite extra nyfiken...! Vi har båda antagit hundradagarsutmaningen som går mellan 22 dec 2009 - 31 mars 2010 - att vara ute minst en halvtimme om dagen och gå. Det fungerar ganska bra, om jag får säga det själv!
Åh, måste höra med Emily angående den där broccolisoppan - den som vi åt hemma hos henne för några dagar sedan. Den var god. Jag vill påstå himmelskt god. Jag tror jag har alla ingredienser!
Inspiration från andra bloggar och sidor
Dag 1-10 är alltså mellan den 10 till 20 januari (av någon anledning tror jag fortfarande att det är december...)
Idag avklarade jag: Övre delen av ryggen och bröstmuskulaturen - check! Och egentligen bålen också, men jag tänkte få med den igen. Dessutom blev det en halvtimmes cardio med en blandning av crosstrainer, rodd och crosstrainer igen.
För att det ska fungera med träningen så måste kosten också hamna i fokus, men det ser jag inte som något problem, eftersom jag, eh, ja... Jag brinner för mat!! in case you didn´t know!
Frassekatten har fått i sig massa gott. Försökte ta bilder. Här kommer resultatet:
Dagens middag och morgondagens lunch!
En bra sång att slappna av till, godnatt!
Juz pol roku minelo - oczywiscie myslalam ze zapomnialam o tobie. Widze cie czasami, twoje plecy, twoj wzrok. Ale wiem tez ze to nie mozliwe. Moze wlasnie dlatego boli.
En kvinnas tankar om en gången kärlek
Ord. Högläsning. Fokus.
Det är alltid roligt att komma hem till Anna-Maria eftersom det oftast inkluderar någon aktivitet - dvs, det är inte så att man bara "hänger" där. Idag var det högläsning och jag valde förstås Märk Världen. Föga förvånande hade Anna-Maria redan läst den, men inte de andra. Det var roligt att läsa högt. Jag kunde gissa en av böckerna och det var Gudrun som hade Rensa i Röran med Feng Shui. Tänk, de få meningar som hon läste inspirerade mig massor. Nu ska här införskaffas rensa i röran. Men först kanske vila. Jag måste ständigt påminna mig själv att det är ganska bra att inte göra så mycket. Som en utmaning i sig. Förutom Anna-Maria, Gudrun och hennes två barn så var även en ny kvinna med, som jag träffade för första gången, Sanna. Hon läste också, men nu minns jag inte författarens namn. Boken hette Hon älskade. Jag hade även med mig en bonusbok, den illustrerade boken Visa mig hur, som jag fick i julklapp av Emily.
Anna-Maria hade också en bonus (förutom hiostorien om elefanten Jumbo som hon läste) - en artikel om adopterade ord. Och vi kom fram att vi ska adoptera var sitt ord, något som har "glömts bort" och sedan använda det minst tio gånger under ett år. Jag valde flink. Jag tror nämligen själv att jag är flink och skulle tycka det var väldigt roligt att skriva det på ett CV, som en egenskap. Ja just det. Meritförteckning heter det, inte CV. Har jag fått lära mig idag. Anna-Maria irriterade sig på att ordet andlig inte används lika mycket som förr och att spirituell har tagit över, trots att det finns skillnad i begreppen. Gudrun slog till på stort. Hon ska minsann använda sig av ordet levnadsbana. Och levnadsglad om jag inte minns fel. Anna-Maria var inte riktigt säker, men vi får se. En väldigt trevlig kväll hur som helst!
Nu ska här ändras fokus till tvätt och Carnivale. Punkt. Godnatt!
