Göra-delen i Träning
Det är ju så att jag tidigare deklarerade min fulla kärlek för träning. Ett enkelt beslut för mig, men kanske svårare för dig? För några veckor sedan bröt jag foten på ett danspass. Det gjorde hiskligt ont - och min första tanke var: hur gör jag nu med träningen? Jag bröt foten på fredagen, och tränade på måndagen. Anpassat, ja, men jag kände mig inte begränsad, utan mera nyfiken på hur det skulle gå. Det gick bra!
Jag kommer nu att svara på några frågor som jag hade med i mitt förra inlägg. Kanske håller du med, kanske tycker du inte alls som jag. Men skriv gärna!
Det är en ganska vanlig sak - att inte ha tid. Många av oss vill ha mer. Jag vet att vi alla har mycket att göra. Men jag tänker att om du vill träna, så kan det vara värt att göra en tidsinventering. Kan du ta bort något? (tv, Facebook, slösurfning, kanske inte städa lika ofta), be någon om avlastning så att du kan få träna 30 minuter? Jag tror att det är möjligt, testa att tidsinventera!
Det här är ju förstås svårt att argumentera mot - vill man inte, då är det klart att det blir svårt för träningen att bli av. Men om jag ställer frågan: vill du träna? och svaret är ja - då vill jag gärna inspirera dig! För jag tror att man kan vilja träna utan att samtidigt ha lust. Ibland kan det vara bra att direkt gå på "göra-delen" av träning. Det vill säga: inte utvärdera hur roligt eller tråkigt det är, utan mer eller mindre bestämma sig för att ja, nu gör jag det här. Jag har också dagar då jag inget hellre vill än att ligga på sängen och läsa en bok. Mina promenader är ofta ett resultat av pannbenstänk: nu går jag ut, oavsett hur jag känner mig. För ska vi hela tiden känna efter när det gäller träning, då tror jag det blir svårt att få den att bli av. Givetvis ska man känna efter av andra skäl - till exempel hur man mår (man ska ju inte träna om man är sjuk)
Kanske har du aldrig tränat, men du har viljan. Jag skulle satsa på att göra en research - testa olika träningsformer. Ibland kan man få till gratisträningar - passa på att prova. Gillar du dans - kanske zumba eller afro kan vara något? Löpning är ju en klassiker - men då måste man först satsa på att bygga upp sig successivt för att slippa skador. När jag började springa för ett par år sedan använde jag ett träningsprogram för nybörjare - suveränt enkelt att följa. Man kan få många goda råd på vägen genom magasin och tidningar. Kanske att man hittar någon blogg som kan inspirera en. Jag tror nyckeln i träning är att vara varierad. Testa och träna olika saker. Och - har roligt - välj sådant som du gillar!
Att köpa träningskort är en form av investering. Alla har inte den möjligheten ekonomiskt. Antingen räknar man på det, och ser om det finns utrymme, eller så får man fundera på hur man istället kan få till träningen. Det är nämligen fullt möjligt! Att träna hemma är dessutom trendigt och enkelt att genomföra. Du kan använda din egen kropp som motstånd och genomföra träningsprogram på vardagsrumsmattan. Inspiration och övningar kan du hitta i böcker (närmaste bibliotek?) och på youtube eller bloggar. Det är klart att alla, oavsett inkomst, ska ha möjligheten att röra på sig. För det du behöver är en kropp - och den har du! Ett annat exempel är att använda utomhusgym, som finns på många platser runtom! På sommaren har också Friskis&Svettis gympa kostnadsfritt i parkerna i Stockholmsområdet. Några andra tips?
En kärleksförklaring - träning
"Gud vad duktig du är"
Jag funderar. Ja, jag kanske är duktig, som tränar. Men det är ingen uppoffring. Det låter förstås pretentiöst och helylle - för idag ska man gilla träning, det ska vara något att se fram emot, det är så rätt som det kan bli.
Men för mig handlar det om vad jag ger mig själv. När jag som 22 åring fick min första panikångest, som sedan följdes av några års sömnrubbningar, var det största straffet i mina ögon att jag inte kunde glädjas åt rörelse och träning (jag hade tränat en hel del innan). Den där känslan efter träning infann sig aldrig. Jag kunde inte följa koreografi då jag var så uppfylld av oro och ångest. Så jag slutade träna och den onda cirkeln fortsatte. Jag gick upp i vikt, jag började röka och ångesten fick sig en boning att frodas i.
Så nu när jag kan träna, så är det förstås med stor tacksamhet som jag låter endorfinerna ta över min kropp. Nu när jag kan träna, så lägger jag det högt uppe på min lista. För mig finns det en mening med träning:
1. Jag känner mig starkare mentalt om jag får träna
2. Jag sänder signalen till mig själv att jag är värd all träning som jag kan få
3. Jag sover bättre och magen verkar gilla det
4. Jag fungerar bättre på mitt jobb
5. Om man väljer rätt träning så är det ju fantastiskt kul!
Samtidigt kan jag förstå dem som tycker att träning är lite jobbigt och uppoffrande - vi har alla lika mycket tid och måste fördela den på något sätt. Väljer vi träning, så kanske vi får välja bort något annat. Men den insats som vi gör, genom att röra på oss, ger faktiskt så mycket tillbaka i form av hälsofördelar och välmående. Tyvärr är det så att det måste upplevas, jag kan inte berätta för dig hur bra det är.
Därför är min uppmaning: testa att träna under två veckor och utvärdera sedan - var det värt det?
Jag har inte tid
Jag har inte lust
Vad ska jag träna?
Jag har inte råd
Hur mycket ska vi träna?
Du kanske har några frågor om träning? Jag lovar att svara på dessa ovan i ett inlägg framöver - om du har någon annan fråga - skriv i kommentarerna!
The Iso Way of Life
En vecka har gått, jag började med Isodieten i måndags, efter uppmaning av Susanne Dalsätt, som sa: "testa!". Jag är inte den som säger nej, särskilt inte när upplägget känns vettigt.
Reflektioner från senaste 7 dagarna: Jag äter 5 gånger om dagen. I början tänkte jag: hur ska det gå? Men det har gått bra, jag behöver de fem målen, varav två är mellanmål. Men jag har vid två tillfällen känt mig hungrig, ibland är dagarna så långa att fem mål helt enkelt blir för lite. Ikväll tog jag ett extra mellanmål, för det kändes som att det behövdes. Men vad äter man när man äter enligt Isodieten? Jag fick med mig lite recept från kursen, och sedan använder jag mig av hemsidan, isodieten.se
Det finns en grundtanke med rena råvaror, med "liten" innehållsförteckning. Man ser till att satsa på bra fetter, protein och kolhydrater. En kosthållning med bra kvalitet, rakt av. Man använder till exempel 10 % ost - för den är rikare på protein än den "vanliga" osten. Och så tar man istället fettet från till exempel avokado eller nötter. Det här är några av de riktlinjer som Isodieten introducerar.
Denna vecka har jag instagrammat en del av maten som ätits, här kommer de i bloggen, recepten är som sagt från isodieten.se
chili sin carne, med sojafärs och vita bönor
Ett av mellanmålen - ost paprika frukt och några valnötter
Total räkfrossa blev det i slutet av veckan, med ägg och frukt, och rödkål
Kanske en favorit till förmiddagsmellanmål? Lättkesella med bär och nötter!
Söndagsmiddagen blev nötpanerad torsk
När jag var och handlade i måndags tänkte jag: "nä, nu skiter jag i det här". Det var trångt i butiken och jag försökte koncentrera mig på vad jag skulle handla. Jag är van att handla på känn, men nu skulle helt plötsligt en lista bockas av. Och alla pensionärer handlade samtidigt som mig. Där står man, med svetten rinnandes längs ryggen och försöker parera mot rullatorer och långsamma rörelser. Men jag stod ut. Nu tycker jag det är ganska skönt att bara laga enligt recepten. Och jag vill få in tänket, med bra råvaror, mättande mat och slippa vara hungrig. Senare kommer jag igen att kunna handla på känn, men då har mitt känn blivit lite mer riktat, med basen i goda kostråd!
Det bästa är ju att min käreste hänger med på detta tåg. Vi gör små justeringar så att han kan få sin pasta och annat. Vi äter till exempel helt olika frukostar. Mina har i flesta fall bestått av havregrynsgröt och två ägg. Hur som helst, jag kallar honom för min personliga isokock! Han lagar mat när jag är och tränar och har verkligen varit en klippa, rakt igenom!
60 minuter. Så mycket har jag rört mig, minst, varje dag, sedan i måndags. Det gjorde jag nog redan innan - träning är min passion! Men nu ser jag till att det blir rörelse varje dag!
Ni minns kriterierna va? Här kommer mina svar efter min första vecka
1 Hur mår jag?
Jag mår bra! Har orkat träna hela veckan och sett till att äta ordentligt. Att ta hand om sig stärker självkänslan. Värt "besväret" helt enkelt.
2 Hur mår magen?
Det är jättekonstigt och ovant att slippa den svullna magen - men så skönt!!
3 Orkar jag träna hårt?
Tja, frågan är om jag tränar "hårt" - men jag försöker utmana mig ett snäpp högre varje gång!
4 Är jag hungrig under dagen?
Det har hänt vid minst två tillfällen att jag blivit riktigt hungrig, men det beror på långa dagar tror jag. Och att jag kanske ätit för lite. Ska justera.
5 Är jag sötsugen?
Nej! Det var just det - inte alls!
6 Är jag starkare?
Eftersom magen är bättre, så blir humöret bättre och jag orkar mer vid träning - toppen!
(7 Ev mätning av fördelning protein och fett i kroppen)
Inte just nuNya matvanor. Nya resultat?
I helgen har jag gått kurs för Kristina Andersson och Susanne Dalsätt - kursen handlade om Isodieten
.
Att prata dieter idag är förstås laddat - vad det handlar om är egentligen enkelt: det är en kosthållning. Isodieten säger sig vara en kosthållning som satsar på kvalitet när det gäller råvaror. Men kanske det viktigaste av allt - du ska ALDRIG vara hungrig. Sen har kosthållningen olika effekter - beroende på vem du är och vad du behöver maten till. Våra kroppar är maskiner med olika behov.
Så det är klart att jag vill testa - för min mages skull. Jag har ofta ont i magen, det kniper och bullrar. Det hindrar mig på sätt och vis att leva fullt ut. För magen gör sig påmind ofta.
Det som jag tror gör att Isodieten kommer fungera för mig är att den är glutenfri. Jag har tidigare inte testat en glutenfri kost, men varför inte? Om magen börjar fungera normalt så är det verkligen värt det. Alla gånger.
Men hallå - det står ju ett kilo i veckan med viktminskning på Isodietens hemsida - vad handlar det om? Ja enkelt - behöver du gå ner i vikt - så gör du det. Idag är det många som har det som mål - låter vågen vara ett kvitto på hälsa. Det kan man förstås diskutera - men för en del är det en hälsoaspekt att gå ner i vikt (de behöver det ur ett hälsoperspektiv). Det är möjligt att jag också kommer gå ner. Men samtidigt tränar jag flitigt, så det är inget jag förväntar mig. Jag mätte min fettprocent för ett halvår sen, och där fick jag veta att en lite för stor del av mig består av fett än vad som räknas i ett normalspann (än en gång, vi kan diskutera "normalitet" också!) - så om jag tränar på så kanske proportionerna av mig kommer förändras (mer muskler). Kan jag få svar på detta på en vanlig våg? Nej - så därför använder jag andra mått - och måtten är
1 Hur mår jag?
2 Hur mår magen?
3 Orkar jag träna hårt?
4 Är jag hungrig under dagen?
5 Är jag sötsugen?
6 Är jag starkare?
7 Ev mätning av fördelning protein och fett i kroppen
Så följ med vetja!
Jag säger hejdå till bröd på grund av gluten - men detta bakades för en vecka sedan:
Bröd till soppa förra veckan, hembakat. Men om jag kommer sakna bröd så har jag ju alltid Friends of Adam som bakar glutenfritt!
Dag 1 med ny kosthållning: 2013-03-04
Gör något helt annat & bakad potatis deluxe
Jag hade en härlig måndag igår, mycket tycktes gå min väg. Var och tränade på förmiddagen, och jag känner mig starkare än någonsin. Och då bröt jag ändå foten för en dryg vecka sedan. Men eftersom jag måste träna (ska skriva ett inlägg om detta måste inom kort) så tänkte jag ut ett sätt som fungerar för mig. Numera är det cykel, crosstrainer och styrketräning som gäller. Jag avvaktar passen än så länge. Foten känns av, så är det, och jag vill inte utmana ödet.
Jobbet. Jag gillar att jag skapar mina egna arbetstillfällen. Säljer ofta in egna idéer, det är min styrka. Har också börjat sälja in egna matinspirationer. Det går bra nu och känner mig peppad att fortsätta.
Gör något helt annat.
Det rådet fick jag för många år sedan. Det handlar om att släppa taget om sådant som man inte kan lösa just nu.
Jag har några lösa trådar nu, men jag vet att jag kommer fixa det. Men min hjärna behöver en paus, lite friskt syre, lite tankeavstånd. Så då ger jag mig själv det.
Att lägga tankarna på mat händer ju mer ofta här än sällan. Igår åt vi en härlig middag som jag gärna vill ge er i receptformat!
Du behöver
4 stora potatisar
1 paket bacon svensk
2 dl creme fraiche
1 dl riven parmesan
1 vitlöksklyfta
2 avokado
1/2 hackad röd lök
löjrom
gräddfil
Så här gör du:
1. Stick hål på potatisen och förbaka den i micron 10 minuter. Sätt ugnen på 225 grader, och in med potatisen. Det bör ta ca 30-40 minuter, beroende på potatis och ugn. Känn efter! Under tiden gör du i ordning tillbehören.
2. Ta fram en liten skål. I den blandar du ihop creme fraiche och parmesan, pressa i en vitlöksklyfta. Salta och peppra. Ställ in i kylen.
3. En till liten skål - i den lägger du i 2 st avokados, lättast gröper du ut dem med en gaffel. Hacka en halv rödlök, hälften av hacket lägger du i skålen, resten lägger du separat på en liten serveringstallrik. Salta och peppra avokadoröran. Låt även denna stå i kylen.
4. Klipp ner baconen i en het panna och stek den.
5. När potatisen är klar, lägg i en klick smör. Servera med båda rörorna, löjrom och gräddfil och den knapriga baconen!
Smaklig spis!
Min elitsatsning: Livet
Livet förändras snabbt ibland. I lördags var jag på afro, jag var peppad till tusen. Dansade till musiken och njöt av bra koreografi. Så pass att jag stukade foten.Jag hann knappt med själva stukningen, men kände att det verkligen gjorde ont.
Precis i början blev jag så besviken - först en sjukdomsperiod med förkylning och hostattacker i ett, och nu en fot som inte fungerar. Men jag började ganska snabbt fundera på vad jag faktiskt kan göra, trots en trasig del i kroppen. Och det var nog min räddning. Det har gått så pass bra att jag nu går utan kryckor. Och idag var jag på gymmet och tränade med handcykel, kettlebells och rygg- och bålträning. Kände mig så stark! Det är klart att jag kommer komma ur det här!
Jag träffade en av mina närmsta vänner idag på lunchen. Och hon sa saker som har fått mig att tänka om litegrann. För jag har kört lite för hårt på hjärnkontoret den senaste tiden. Tänkt ut, tänkt lite till, tänkt massor. Producerat på löpande band. Och det är klart att det är kul. Men allt som är kul är inte alltid bra. För trissas man upp för mycket och går på höga växlar, så kan det senare slå tillbaka på en om man inte lägger in vila.
Min elitsatsning är på livet. Jag satsar fullt ut. Och det är en konst att vara nöjd. Det är en konst att inte vilja mer. Snarare vill man kanske mindre. Och vara närvarande i det lilla man nu väljer att göra.
Tack Ulliz för idag!
La Gomera - lite lagom, och lite mera
Förra året, någonstans i september om jag inte minns fel, så bestämde sig jag och min vän Maria att, ja, vi ska ta oss till den vackraste platsen vi känner till (just nu). Bokat, klart och dessutom har jag sålt in ett resereportage om vandring i samma veva! Känns dunderkul!
Så den 6 januari begav det sig. En bild säger mer än tusen ord, men: att se ön och uppleva den genom ögats lins är än större än dessa tusen bilder....
Jag kan ju inte låta bli att visa poolområdet, med utsikt åt havet och på andra sidan: utsikt mot bergen. Vi var här en hel del, läste böcker, pratade, badade och åt mellis. Jag mötte en tysk turist senare under resan som undrade vad vi gjorde på semestern. "Läser böcker" svarade jag. "What a waste of time" tyckte hon. Men jag fick gehör från en annan som sade att det beror väl på om man hinner läsa böcker när man är hemma i Sverige eller inte...!
Maten - något som är viktigt för mig, och även för Maria. Här på restaurangen där den dagliga lunchen intogs - precis vid havet, och så kunde man kolla in människorna. Både jag och Maria är duktiga observatörer!
På kvällarna lagade vi mat själva, och frukosten ingick i resan - en bra buffé med mycket frukt, helt okej kaffe och ägg i olika form - fungerade alldeles utmärkt!
På kvällarna lagade vi mat själva, och frukosten ingick i resan - en bra buffé med mycket frukt, helt okej kaffe och ägg i olika form - fungerade alldeles utmärkt!
Mitt eminenta resesällskap, som trots envis hosta var på bra humör. Maria har haft lite otur med snörvel och host på våra två resor, men desto mer för oss att upptäcka nästa gång! Här är vi på ett litet torg, där det varje kväll samlades horder av människor. Ett litet kapell skymtas i det nedre högra hörnet.
Ljumma kvällar och vackra solnedgångar. Framför allt - det var ljust till 18.30 på kvällen - det kan man kalla skillnad. Jag har laddat med D-vitamin nu, och dagsljuset var fantastiskt att uppleva. Vi hade fint väder hela veckan - 23-26 grader.
Vi hann skriva några vykort också.
Det som gjorde mest intryck på mig (och mina vader) var en fantastisk heldagsvandring i The Palm Valley. Ca tio kilometers vandring, och mycket gick nedför.
Jag visste på en gång att det här var något för mig - jag älskar att röra på mig, och det här sättet var ypperligt. Det enda var förstås belastning på vader och knän, men jag klarade mig utan skador. Däremot är nästa investering ett par vandrarkängor. Det var en kvinna som halkade, som tur var gick det bra. Det är svårt att beskriva, men vi fick se fantastiska vyer från ganska höga höjder och det var hisnande, rent ut sagt. Det var nästan svårt att ta in.
En liten glimt
Det som gör mig glad är att kroppen orkar. Jag fick förvisso en träningsvärk med kvalitet, men det var det värt. Hemkommen nu från resan känns det skönt att fortsätta med rörelse och motion. Jag hann springa en gång på La Gomera, men jag promenerade en del.
Framöver väntar träning, och träningsdejter. Mer om det senare!
Tankar inför det nya året 2013
Var jag än mig vänder planeras det frenetiskt för nästa år. Mål av olika slag läses på bloggar och Facebook. Det är väldigt nära att vi ska lämna 2012.
Jag sitter inte med några särskilda mål, och vet inte om jag borde det? Jag som älskar att mäta och jämföra. Runkeeper och jag är ju bästisar!
Kanske kommer jag att skapa en liten mållista. Eller inte. Har inte bestämt mig. Jag vet inte om livet måste bestå av allt detta. Tänk om jag bara får bli berörd av livet. Det räcker ganska långt.
Samtidigt - träningen får mer och mer plats. Jag springer Gröna Linjen, jag tränar på SATS, är med på olika event, mars 2013 är det Fazer Blogger Boot Camp!. Vad skulle jag vilja ha för träningsmål 2013?
Att träningen fortsätter att vara lika viktig, att den blir av, och att jag har roligt! Lite starkare, lite friskare. Och det mäter jag längs vägen! Jag har en träningsdagbok på gymmet, mest för att se vilka vikter jag använde senast. Bloggen som sådan är bra för den biten också, då jag ofta bloggar om både träning och andra må-bra-aktiviteter.
Springa lopp, jo, jag siktar på Hässelbyloppet igen nästa år! Löpning vill jag fortsätta med, och ser fram emot att avsluta etappen Kristineberg-Hässelby Strand, 11 km, tillsammans med Strongday-Annika
Mål - ja eller nej? Har man inte koll på läget annars?
Till den unge man som hjälpte mig idag att bära ner min tunga dramaten på moddig och isig trappa. Jag hann med tvärbanan och slapp stå ute och frysa...
Gröna Linjen löpning - nu med uppbackning!
Att träna med andra är alltid extra kul, och igår träffades jag & Annika vid Hötorget för att tillsammans köra en sträcka på Gröna Linjen. Vi körde till Kristineberg, och det var alldeles lagom för mig! Reflexvästen var förstås på, men broddarna behöll vi i händerna hela vägen, trots att det var moddigt och isigt på många ställen!
Sedan blev det häng i Annikas soffa, jag höll på att sätta saffransskorpan i halsen när Annika helt plötsligt spänner ögonen i mig och ropar: du är väl inte allergisk mot nötter!!??
Himla trevligt det här.
Men givetvis var vår sms-konversation efteråt den som satte ribban för Gröna Linjens nästa etapp.
Jo för vi ska springa Kristineberg-Hässelby Strand. 11 km. I januari.
Joråsåatt.
Kika in på Annikas blogg för att se hennes version av Gröna Linjen!
Fazer Blogger Boot Camp 2013 - my hopes!
Jag ska ju vara med på Fazer Blogger Boot Camp. Och nu är det tävlingsdags:
Så här till jul vill vi bjuda på en tävling som är öppen för alla som är anmälda till Fazer Blogger Boot Camp och har en egen blogg. Fem vinnare kommer att få varsin julpåse innehållande värdecheck på 30 kr till valfritt Fazer-bröd, en påse Dumle Gingerbread, en 200g Karl Fazer Marianne Crisp och en förpackning Karl Fazer Blå. En massa gott att njuta av till jul!
Frågan lyder: Vad ser du mest fram emot på Fazer Blogger Boot Camp?
Alltså. Vilken fråga! A L L T!
Som man frågar får man svar.
Här kommer mitt svar:
Nu sippar jag vidare på kaffet och laddar lite....
Gröna Linjen - i mål!
Det vackra vädret igår, vilken grej! Gnistrande snö och strålande sol. Jag och min vän Herr Höckert går som bekant Gröna Linjen - tunnelbanans spår mellan Hässelby Strand och Farsta Strand (i etapper). Vi bestämde igår att gå den sista sträckan, Gubbängen - Farsta Strand. Det var en sträcka på 4,5 kilometer - och vad roligt att få komma i mål!
Och vet ni vad? Vi börjar om från början i nästa vecka. För varje gång vi går sträckan, händer något nytt. Vi funderade på hur vi skulle variera oss, och det lutar åt att vi ska gå lite längre för varje etapp.
Nästa vecka, fredag, startar vi från Farsta Strand!
Stay tuned for some more of the Green line!
B.A.B.Y - kvällen den 29 november
Träning är ju speciellt på det viset att de som älskar den, kan inte vara utan den. Det blir som en drog, fast förhoppningsvis i positiv bemärkelse. Därför vill jag gå i god för att träning är en av de viktigaste sakerna i mitt liv, för min kropp och för mitt välbefinnande!
Apropå träningsälskare. Jag var på en invigning i torsdags, som anordnades av nätverket B.A.B.Y. Lokalen var inne i stan, på Rosa Skrot.
Det var en kväll där vi fick möjlighet att träffa gamla som nya ansikten. Jag blev förstås extra glad över att få se, Betty, Sofia, Annika och Helena!
Och så var det bästa Magdalena Bibik. Träffade henne första gången i Motala, och sedan har jag sett henne på stand-up tillsammans med Janne Westerlund. Vad ska man säga? Hon är alltid positiv och ger allt!
Visst ser jag väldigt bekväm ut på sista bilden?
Sen träffade jag även på en nygammal vän, som jag inte sett på evigheter, fina Kia
Det jag vill skriva är: det är så roligt att man har dessa blogg- och nätvänner. Annika och jag har tränat ihop, Betty ser jag titt som tätt, trots att hon inte bor i Stockholm. Sofia och jag planerar en fika framöver. Och Helena avslutade kvällen med att fråga om jag ville ta en långpromenad - hur bra är inte det? Ja, helt enkelt schyssta träningstjejer som verkligen motiverar mig till att fortsätta!
Ja, till mina blogg & nätvänner!
Det finns ibland stunder av ren och skär tacksamhet. Till exempel att jag nu kan träna - det känns fantastiskt rent ut sagt. I veckan blev det tre pass:
Core
2 gånger styrkepass som jag fått av en PT. Det är ett pass för hela kroppen, men mest fokus på rygg och ben. Dessutom ska jag köra armhävningar, vilket inte bara kräver styrka, utan tålamod och mental balans. Jag kämpar på.Bloggvänner & Livet
Jag skulle kunna skriva att jag hänger på Allt för Hälsan 2012. Men om det kan ni läsa om här, på Livskick.
Fast det är ju så trevligt att träffa bloggvänner. Som Terese, som Jenny. Och träffade även Sara, för första gången.
Kameran kom först igång senare under dagen - men här kommer en blandat kompott från den senaste veckan!
Allt för Hälsan igår - här med Malin!
Från i helgen! Vi var på Treater! 6 timmars (!) föreställning
Fika ingår då i konceptet
Den senaste tiden promenerar jag som aldrig förr. I veckan har jag gått både 8 km och 10 kilometer. Att möta skymningen är att möta sig själv för en stund
Nu ni! Ska iväg på personlig träning. Spännande! Sen ska jag träffa mamma en stund. För promenad....
till dig min fästman - för att du är du
Beach 2013 - vad är det egentligen?
Jag blir motiverad att skriva om kroppen igen. Kanske för att Johanna skrev sin point of view om Beach 2013.
Jag köpte som bekant (?) ett SATSkort för att fortsätta det ingångna spåret - träna är en av de saker som jag verkligen uppskattar. När jag sprang i mål i söndags på Hässelbyloppet så var det som att landa i ett enda stort, rosa lyckomoln. Förmodligen var jag hög på endorfiner. Sa jag att det var jobbigt att springa en mil? Som bortblåst när man väl var i mål, kan jag säga
Motiv bakom varför jag tränar är viktigt tycker jag. För det har skett en förskjutning. Från vikt- och storlekshets till må bra- och bli stark-hets. Fördelen med att vilja träna för att få den där feelgoodkänslan och känna att jag klarar mer och mer är bra för att:
* tänk dig att du står på löpbandet och ska springa 5 kilometer - vad tror du taggar mest - tanken på vågen som du ställer dig på efteråt, eller det faktum att endorfinerna och andra godsaker kommer göra att du får en toppendag?
* vad är viktigast för dig - den där storleken på tröjan eller att du kan bära både matkassar, ha mindre ryggont och vara en allmänt mer positiv person?
Jag välkomnar Beach 2013 av flera anledningar:
Det är varmt och skönt och ljust!
Utomhusaktiviteter blir än mer möjliga!
Semester & bad
Och du, det där med hur du ser ut på stranden - skippa det nu!
Jag lanserar Happy Beach 2013!
Och ja - Happy Training!
I am the fire burning, desperately, but you keep holding me
Hässelbyloppet 2012!
Hässelbyloppet gick av stapeln idag - och det var med pirr i kropp och knopp som jag och min fotograf begav oss.
Det som är oslagbart med lopp är stämningen. Jag blev glad av alla människor, av musiken och att få springa i en lång svans
Och att min kropp orkar, vill och ger mig det jag behöver
Vill ni veta hur det gick? Jo, det gick bra - sprang en minut bättre än förra året! Och jag sprang på bra, men tog ibland i alldeles för mycket. Och det gjorde mig trött. Men ändå, jag hade pepphumör, och vid varje kilometer skrek jag: 9 kilometer kvar, 8 kilometer kvar, 7 kilometer och så vidare.
Klart att det också var jobbigt, men det var så värt det! Att få springa i mål var verkligen en suverän känsla! Och så hade jag mitt fina sällskap som väntade på mig: Herr Höckert och så hjärtat mitt.
Alla foton är tagna av den eminente Christofer Lind
Starten
Slutspurten
1.06.02
Härligt att få träffa lite kompisar! Här har vi Szilvia!
Min publik!
Trött, lycklig, varmare klädd!
Jag känner mig glad och resan går mot att förälska mig i min egen kropp - för den är fantastisk!
Tack också Lisa & Ki - bra kämpat!!
Idag ger jag min kärlek till löpningen
10 drömmar den sista september
Jag tror att en av de bästa sakerna man kan göra i september är att lägga märke till de färgförändringar som sker runt om oss. Först kom det smygande, som om sommaren tagit kommandot även över september. Men sen blev det pråligt värre, med gult, rött och orangt. Fantastiskt fint, särskilt om solen är framme och förstärker färgspelet. Den gångna helgen var en lugnets helg. Är ovan vid att inte veta vad jag vill göra under helgen. Sova gjorde vi mycket, men sen då? Vi tog oss ut efter några timmars velande. Och då fick vi ta del av allt det vackra. Jag kallade följande serie bilder för "Höstdrömmar"
Något av vad jag önskar mig framöver - lugn och ro, att lyfta blicken för nuet, att få se lite mer av vad skapelsen har att erbjuda. Att öppna dörren och gå ut från mitt huvud. Där är det trångt, och ofta snurrigt. Och så vill jag träna, för känslan efteråt är oslagbar. Kämpade mig igenom 8 kilometer på löpbandet idag - kände mig trots allt stark, och vill ha mer! Jag springer Hässelbyloppet snart, 1 mil ska avverkas - det ska bli roligt!
Nu på sistone läser jag mest hela tiden - nu senast blev det Vinteräpplen (Josefine Sundström, 2010), som jag avslutade igår, en spännande skildring av livet för tre generationer - jag kan aldrig sluta förvånas över hur livet kan te sig så olika, och vad vi ärver mellan generationer - inte bara utseenden, utan beteenden och förhållningssätt. Jag kan verkligen rekommendera boken! Och jag fortsätter att läsa vidare...
Vad har du för höstdrömmar?
Den där förbannade bilden av att vågen säger något
Jag är ju den som säger att det viktigaste är att må bra.
Det är olika vad detta må bra är för något. Hur det känns för mig när jag mår bra, är inte samma sak för dig.
Ändå. Ställer. Jag. Mig. På. Vågen.
Och drar en suck - hur kan jag ha gått upp tre kilo? Eller två? Eller vad den nu visar. Jag går av och lovar ett nyttigare och hälsosammare liv.
Något mer ohälsosamt än att förlita sig på några siffror finns nog inte. Varför ohälsosamt?
Därför min våg visar inte
- hur glad jag är när jag tränar
- hur mycket jag älskar att löpa, även de dagar när jag hatar det
- hur stark jag är
- hur många gånger jag slänger träningskläderna i tvätten = träning är min livsstil
- hur passionerad jag är inför rörelse och mental avslappning
Skulle det finnas en sådan våg skulle jag slå till.
Så. Näe. Jag skippar vågen ett tag framöver
Varför skriver jag detta inlägg? För att jag är en av dem som förlitar mig på att vikten säger något. Men blir inte klok på vad det är den säger
Alldeles Yr och Knäsvag
Det finns saker som gör mig alldeles yr
Just igår specifikt löpning
Igår träffades jag med Lisa - som jag egentligen bara pratat med två gånger. Men med träningsdejter verkar det vara så att man kan ses i alla fall. För man ska ju "bara" springa. Och som vi sprang! Och pratade. Efter några kilometer bestämmer vi oss för att vara tysta, för andfåddheten gjorde det hela svårt. Backe upp och backe ner, vid Årstaviken. Till saken hör att jag följer Lisas löputveckling på Facebook - och vad mer kan jag skriva? Hon är grym! Vi var så peppade att vi höll ett lite för högt tempo. Vi snittade på 7:12 per kilometer och för mig är det en ökning.
6 kilometer blev det, och sedan en två kilometers nedvarvning och så lämnade jag av min nya löpkompis på hennes jobb. Stunden efter de sex kilometrarna var helt underbar. Det var som att jag levde lite mer än vanligt! Tack Lisa!
Mina onsdagar har blivit något alldeles särskilt. Jag är L E D I G. Visst, idag har jag ringt ett jobbsamtal, som jag skjöt upp från igår till idag. Men annars är tanken - minsta möjliga (mentala) ansträngning. Jag behöver bli bättre på vila och hela den biten, men jag känner mig stolt över mina senaste onsdagar. Som avslutas med yoga hos Janne på Heart & Hand. Det är det bästa jag vet - att få yoga mig lugn!
Det finns saker som gör mig alldeles knäsvag. Just nu min fästman
Född att vakna tidigt?
Det är något speciellt med att gå upp tidigt. Än så länge är det faktiskt ljust vid sexsnåret. Solens första strålar gjorde att det var helt okej att gå upp. Vaknade med en dusch, drack en kopp rykande kaffe och hann göra en extra smörgås att ta med. Jag är på väg för att träffa fina Johanna, i Nyköping. Vi ses inte så ofta, men när vi väl ses är det så kul! Jag sitter på tåget och lyssnar på Laleh, hennes tolkningar i programmet Så mycket bättre, som jag följde slaviskt för ett år sedan.
Det här med att gå upp tidigt och få till träningen. Det är något som jag funderar på. Om en vecka hoppas jag också vara ägare till ett nytt gymkort!
Apropå träning. I det senaste numret av Hälsa ser man mig och Svenne gå längs Gröna Linjen - det är oktobernumret och bilderna är superfina och tagna av Nicklas Thegerström
Nu vågar jag väl skriva att det är höst? Halva september har passerat, men det har varit ganska varmt. Idag tog jag dock en extra tröja.
Fast samtidigt, på min promenad igår såg jag både blommor och sol. Det känns som att sommaren vill vara med på höstens intrång!
Det bor en annan i min kropp, hon har det vackraste av själar (Eva Dahlgren Ängeln i rummet, även tolkad av Laleh)
Ps. Jag har recenserat en bok på Livskick. Av Patricia Tudor-Sandahl. Boken heter Ett givande liv (Brombergs 2012)
Mild sol i ett mildare liv
Det går inte att undgå den friska luften. Den skira solen. Den nya doften av löv som tar adjö.
Och det går inte att undgå livet. Så också denna morgon när jag vaknade 05:15. Utan egentlig anledning. Jag hade ett möte igår som rörde om i grytan. Ett bra möte, men många känslor. Kanske påverkar det mig mer än vad jag tror?
Jag gick upp, fick till en träning (cardio, bröst & axlar, 2 plankor & lite stretch) och åt sedan frukost nummer två. Sedan kom jag hem och fikade med mig själv - har nyligen gjort världens godaste kanelbullar (hemligheten är att lägga till lite dinkel i degen!)
Men så lite bilder. Så att ni förstår stämningen!
Förra veckan var det efterrätt hemma hos Ulliz, på fina nya tallrikar. Och en kladdkaka deluxe!
Så här koncentrerad är jag ibland. Perfekta bullar kräver perfekt bagerska!
Det enda som hördes senare var ett enda långt mmmmmmmmmmmmm
Jag & hjärtat har tagit en del promenader på sistone. Och jag försöker att njuta av nuet. Men oftast pladdrar jag på om mina idéer. Men ibland slår hösten mig häpen och då kan jag stå och bara vara. För en stund.
Möter man en gigantisk solros måste man ju faktiskt vara närvarande (datum stämmer inte på bilden!)
Älskar dig rakt av. Rakt på. Rakt igenom.
Tanken är att jag ska vara idéfri på onsdagarna. Joråsåatt. Hjälp mig om du vill! Ge mig något ANNAT att tänka på!
Hittade en lista på Spotify som jag har kallat för "Specialutvalda" - sådana listor blir man så glad av när man hittar tillbaka till dem!
Kärlek utöver det vanliga är riktig kärlek. Strör ut lite här på bloggen - självplock!
