Om att förvirra
Skrivpuffs utmaning denna 28 februari är
Om att förvirra, fri berättelse
Sakta gick det upp för henne var hon faktiskt var. Det var det enda fasta hon hade, och medvetenheten om hennes sjukdomsstillstånd hjälpte inte. Hennes verklighet stämde inte överens med det som kallas verklighet. Hon låg på en säng, snarare en brits, med en blå landstingsfilt över sig. Det var den 5 november 2007 och tiden stod för närvarande stilla. Bredvid sängen fanns det en skärm, och bakom denna blommiga vägg såg hon två fötter sticka fram, liggandespå den andra sängen i rummet. Hjärtats takt ökade – hon var förföljd och det var den andra personens tofflor som avslöjade det hela. Tofflor, tänker den normale, varför då? Det gick inte att förklara psykosens tankar, men rädslan i henne fanns där på riktigt i form av ångest, hjärtklappning och känslan av att vara fast.
Eftermiddagen gick, och kvällen kom. Alla tankar som kom till flickan omvandlades till paranoida vanföreställningar: telefonen var avlyssnad, andra patienter var förklädda spioner och framför allt fanns det bara ett fåtal personer som hon kunde lita på. En av dem var vårdaren Liselott. Hon tittade på de lappar som Camilla skrev och försökte att förstå. Camillas övertygelser tycktes inte störa henne det minsta – kanske såg hon något förbi psykosen? Liselott förstod på sitt sätt men Camilla ville också få svar på hur hon skulle lösa härvan som hon försatt sig i. Utanför fönstret rörde sig nu en lyftkran, de höll på att bygga därute. Camilla såg den röda lampan från kranen som lyste. Längst upp. Hon duckade bakom sängen – nu skulle hon dö! Det var någon däruppe med vapen, som skulle skjuta henne. Andningen blev häftigare och personal tillkallades. Men eftersom förtroendet inte fanns så valde hon Tabletten. Så slapp hon förklara.
Liselott gick in i personalrummet och fram till datorn där hon skulle fylla i dagens observationer av de nya patienterna. Hon var trött och nacken värkte. Raster hade varit obefintliga idag, och den nya flickan förvirrade henne, trots att hon gjorde sitt yttersta för att förstå. Det var underligt att en psykos kan få en människa så ur balans. Och samtidigt förvirra sin friska omgivning...
Något tufft
NÅGOT TUFFT - fri berättelse
Maja tittade ner på sina armar. De kanske var lite smalare ändå? Hennes kroppsuppfattning hade förändrats, trots att sjukdomen hade sina klor i henne, så såg hon inte förändringen – nej, snarare tyckte hon många gånger att hon var tjock. Hon kände sig obekväm i allt. Fast skillnaden denna vecka var att något hade hänt. På Mottagningen hade de vägt henne, hm:at några gånger, kliat sig i huvudet, frågat henne om vardagen. Allt var som vanligt och hon kände sig tvungen att säga något. Det var ju ändå självvalt att hon gick dit. Eller var det? Hon satte sig senare i väntrummet – hon skulle träffa sin kontaktperson. Hon var inte ensam. Längst till vänster satt en ung kvinna på en sliten fåtölj. Hon var kanske i hennes egen ålder. Hon satt och log. Maja blev nästan provocerad – vad var nu detta? Hon vred sig lite och försökte hitta annat att tänka på. Bläddrandes i en tidning, som egentligen inte passade in i sammanhanget (”hur du når din målvikt på 30 dagar”) ansträngde sig Maja att hitta något av intresse. Men just nu var nyfikenheten för stor, den växte och hon kikade än en gång försiktigt på kvinnan i den slitna fåtöljen. Hon märkte att kvinnan satt och betraktade henne och för en kort stund förstod Maja – de var varandras motsatser just i denna stund. Men de hade något gemensamt – kvinnan hade varit i Majas sits och nu var hon, ja, frisk. Och det var därför provokationen var så tydlig, hon var där Maja borde vara. Det där leendet på kvinnans läppar, det var Majas önskan. En önskan om lättnad, om att vara frisk. Vägen dit tycktes vara tung, men nu såg hon att det faktiskt var möjligt.
- Jag ska också klara det – hörde Maja sig själv säga
- Jag vet, du kommer dit. Håll ut, svarade kvinnan
Livet från den bästa sidan
Men! Nu till recensionen av boken YCDBRALAI - den kan ni läsa här
Jag har lite svårt att få till det med fitmamas hemsida - en del av texten gömmer sig bakom annat - upplever ni samma problem?
Tjing!
Dagens ros: Anna-Carina för sin värme och gästvänlighet. Och till tjejen på busshållplatsen i Alby som förklarade hur jag kunde gå till fots till ICA MAXI - tusen tack!
Dagens rys: att vara här och nu ger oss rysningar ibland...
SL-erfarenheter och diamantutdelning
Igår var en speciell dag. Jag skulle ta mig till Botkyrka - med ersättningsbuss. Det gick, men jag åkte en aning för långt, och såg Ica Maxi medan bussen körde vidare till Hallunda. Jag trodde i min enfald att jag kunde gå från Hallunda, det såg ut så från bussen. Men nej, allt var barrikaderat av snö. Jag frågade runt, gav upp och gick surt tillbaka till Hallunda för att ta ytterligare en ersättningsbuss. För att åka en station. I Alby hade jag turen för 707 kom som en räddande ängel och jag blev bara en halvtimme sen till jobbet. Sammanlagt tog det 2,5 timme att komma dit. Det kändes nästan som en bragd.
Jag sålde Brämhults Juice så att det slog härliga till. Jag fick någon slags megaenergi när jag stod där (i mejeriet, kallt, men jag var påklädd!). Sen hade jag tur, eller jag har tur snarare - för Sven kom och hämtade mig med bilen - han fick gårdagens diamant av mig. Och ros också! Precis när vi åker på Årstavägen kommer jag på - jag glömde att lämna tillbaka nyckeln i butiken...och som pant hade jag lämnat busskortet...Så idag ska jag dit igen - men då tänkte jag passa på att handla. Att bara hämta busskortet känns lite trist...
Vi åt god middag, kikärtsbiffar med råkost och lite sockerärtor. Och sweet chili sås - helt klart godkänt! Nu ska jag snart gå in till stan, men tänkte hinna med en lunch först och göra mig lite i ordning!
BILDER FRÅN VECKAN
Tankekompott
Jag hade ingen aning om att saker och ting kan vända till det bättre, även när det känns lite tungt. Tungt är också ett ord som kan tolkas på olika sätt. Medeltungt har det varit, men jag känner att jag är på väg. Någonstans. Det här med riktning kan vara viktigt. Att ha ett mål. Många tycker det är obehagligt att inte veta. Andra tar dagen som den kommer. Men samtidigt, vad vet vi om framtiden egentligen? Absolut ingenting. Vi kan ana, vi kan planera, men ytterst är det inte vi som styr. Och då kanske vi kan ta det lite lugnare på planeringsfronten. Fast vänta här ett tag, jag skulle nog klassificera mig som en planeringsguru i alla fall.
Tanke 2
Jag har en timme på mig - vad hinner jag? Jo skriva förstås. Kanske diska undan lite. Håller på att fixa te - rött ska det vara. Sen har jag en hel del att göra. Jag håller på att hjälpa en kvinna som ska åka till Polen i vår - och hon ville få lite information och råd. Jag kom på att jag skulle spela in några polska fraser på diktafonen som jag har. Men det kommer inte att ske denna timme som jag har
Tanke 3
Företagande är roligt har jag insett - men varför? Jag gillar att känna att jag har saker att göra helt enkelt. Kommer ni ihåg CD-skivan som jag lyssnade på? Din möjlighet NU. Jag har tänkt på den flera gånger, men utan att ta mig i kragen och lyssna klart. Däremot är jag stolt över att jag har ordning på bokföringen och papprena. Jajemän!
Tanke 4
Veckan i stort. Tar det lite lugnare. Lite långsammare. Men faktum är att jag ska ut till Botkyrka imorgon. Hur vet jag ännu inte. För som sagt, allt verkar stå still. Igår gick jag in till stan, eftersom snön och kylan gjorde att tunnelbanan inte gick. Alls. Eller jo, den trafikerade Gullmarsplan-Thorildsplan. Så jag tog bussen över bron för att sedan fortsätta till fots. På fredag ska jag träffa en vän och vi ska räkna på några statistikuppgifter. Och mässa efteråt.
Tanke 5
Saker att se fram emot - helgen - morfar kommer! Sedan har jag bokat en klassisk massage i mars. Det känns nästan för bra! Och om en dryg timme träffar jag mina tisdagstjejer! Och Alice i Underlandet är bokat till den 7 mars...Med Johnny Depp. Det tackar vi för!
Måndag. Solen skiner. Livet levs.
Jag just nu
Jag har lite svårt att fokusera - det är mycket som ska göras. Under mars månad har jag två intervjuer och två artiklar som ska skrivas. Och sen säljas. Det är den sista biten som kan vara lite svår. Men jag kämpar på. Igår var det så kallt att jag ett tag trodde jag skulle vara tvungen att gå baklänges. Snön föll och det var samtidigt fuktigt i luften. Det fuktiga var kallt, kallt, kallt.
Vet ni vad jag blev glad över igår? Ski crossen som gick på OS. Så häftigt. Och läskigt. Trots att jag var trött så tittade jag säkert nästan en timme. Det kallar jag mys, samtidigt som elementen äntligen sattes på igen. Så jag överlevde natten.
En låt till er - med Norah Jones - Chasing Pirates
Lite skriverier om måbrautmaningen...
Långsammare liv var det. Det funkar ganska bra. Om jag påminner mig själv. Jag försöker till och med skriva långsammare på datorn.
Förra veckan var speciell - jag tyckte om den. Jag tyckte om mitt uppdrag med Nutrilett. Och jag har blivit Kettle Bells frälst. Jag ska köpa klippkort i april! Och sen var det semmeldags - och vilka semlor sedan
Poängen för förra veckan är 8/9 - det är jag nöjd med - receptet är långsammare liv, fysisk aktivitet, vänner, semlor och acceptans!
Vecka 14 är alltså nu och jag har sju härliga dagar på mig. Vad ska jag göra? Fortsätta att leva långsammare, träffa Kinga på fredag och göra moodboards, imorgon tisdag är det tjejerna Maria och Klara igen (tänk om Klara kan krypa nu??). Jag kommer att yoga idag också, vilket jag tror påverkar mitt mående mycket!
-----------------------
Övrigt
Jag skrev igår på recensionen som jag ska skicka till fitmama - jag kommer att lägga upp länken här på bloggen, förstås!
Nu ska jag alldeles strax koka linssoppa - ni vet väl att kombinationen protein från linssoppa och från spannmål gör att proteinkvaliteten blir mer komplett? 
Hon kikade ut genom dörren. Där fanns en hall med skor och jackor. Och även mannen som hon hade svårt att glömma. Men hon var bättre rustad - och återgick till sin bok och försvann från verkligheten. Nästan stolt. Men mest lättad över förnuftets kraft
Ung kvinnas tankar om svunnen kärlek - någon gång i en framtida sommar
Den oplanerade lördagen var en succé!
Jag fastnade inte helt oanat på Gullmarsplan - jag visste att det var risk för förseningar. Så jag gick hem istället. Det var skönt och jag höll ett högt tempo. Tycker däremot lite synd om dem som har längre hem - vad gör man? Lönen är slut och taxi känns då kanske inte som ett alternativ...
Söndag - då vet ni att jag brukar ta det lugnt. Jag låg och drog mig länge, och det var skönt. Nu planerar jag att gå in till Medborgarplatsen senare idag - jag litar inte riktigt på tunnelbanan.
Innan dess har jag ändå planer - jag ska ta mig en tripp till Sockenplan och handlar lite. Lök och mjölk bland annat - ska göra storkok av linssoppa och använda mina afrikanska kryddor!
Hennes naglar var nerbitna och blicken flackande. Det var kallt den dagen och hon visste inte var hon skulle sova. Med sig hade hon en vagn med tillhörigheter. Vintern slår på dem som har minst. Hon bad en ung kvinna om fika, och de pratade en stund. Några minuter senare fick hon sitt efterlängtade kaffe och en brownie. Kvinnan gav henne en kram och gick vidare, samtidigt som hon bad om varmare tider...
Saker man borde göra oftare, tankar 2010
Oplanerad Lördag - loving it!
Det är härligt med Oplanerade Lördagar - verkligen. Jag låg och drog mig en kvart i förmiddags innan jag bestämde mig för att faktiskt gå upp. Frukosten blev cornflakes med russin och mjölk. Lunchen blir min enkla risotto - som jag lärde mig att göra för några dagar sen.
Saker jag VILL idag är: promenad. Men, berättade jag om min Kettlebells pass? Det var helt otroligt vad förtjust jag blev - och trött! Ni som undrar om Kettlebells kan kika på youtube. En av de bloggar som jag ibland kikar in har en del matnyttigt också.
Jag vill pyssla lite också. Jag vet inte i vilken form, men jag vill göra något med händerna!
Sen är det städning på schemat. I know - totalt knäppt att jag faktiskt vill det, men det ger mig känslan av att jag bryr mig.
Kommer ni kanske ihåg mitt löfte om att leva långsammare? Jo, jag påminner mig själv ofta och jag märker att jag faktiskt lever. Ganska otroligt.
Ah, en sak som jag ska ta mig an NU är att skriva en recension - långsamt...
Förresten, igår var det sista demon med Nutrilett (jag åker runt och säljer dessa produkter, samtidigt som jag berättar om dem!) - jag är nöjd med min insats dessa veckor - och vilka trevliga butiker jag har stött på. Och jag har fått för mig att jag ska börja arbeta i en sådan. På halvtid. Och resten av tiden ska jag skriva om...kost, motion och hälsa. Tycker ni inte att det är en bra kombo?? Jag tyckte mig höra var och varannan dag att det behövdes folk...
Mod - inte bara ett ord
Mymlan hittar på tema - denna vecka är det mod
För mig handlar mod om handling – i vid bemärkelse. Att hoppa bungy jump för första gången kan vara modigt – men gör man det varje dag kan det till och med bli slentrian... Jag samlar på människor som är modiga. Ibland kategoriserar jag mig själv som modig, men idag vill jag skriva om de människor som inte enbart påverkar sitt eget liv – utan även andras...
Det finns en förening som heter SHEDO – det står för Self Harm and Eating Disorders Organisation - de tjejer som sitter i styrelsen vill jag kalla modiga. Sofia, som är ordförande, syns med jämna rum i media och med sitt lugn, sina erfarenheter och mod, tar hon självskadebeteende fram i ljuset. I mina ögon försvinner allt hysch hysch kring detta något undangömda ämne. Varför då? Därför att Sofia och de andra som arbetar med SHEDO visar det ur ett annat perspektiv – det mänskliga och intelligenta perspektivet. De engagerar sig i psykiatridebatter och mod, det är bara förnamnet. Det finns värme, empati, intelligens, känsla, retorisk kraft och......att kunna möta motargument på ett sätt som gör att jag bugar lite lätt. Ni behövs!
Det finns två bloggar jag tycker ni ska kika på:
Leva livet l å n g s a m m a r e
Kom upp i morse, men det måste ha sett roligt ut - blunda, öppna ögonen och blunda igen - jag kunde inte riktigt bestämma mig...Men det var bra - har haft så många sovmorgnar att jag nu gör annorlunda.
Igår var det en något stingslig dag - huvudvärk så in i bomben - men jag lyckades städa köket ordentligt och gå till återvinningen och lämna en hel del. Så jag kände mig nöjd, och det är huvudsaken!
Alldeles strax är det dags att bege sig, ska jobba några timmar, mellan klockan 11 och 15. I vanlig ordning är det Nutrilett - och det är sista veckan. Dessutom är det nya uppdrag på gång - bland annat dessa kryddor! De är afrikanska och det är Santa Maria som står bakom dem. De ska jag dema och sälja senare i vår!
Vilken dag! Må-bra-recension med bottennapp...
Sedan var det tänkt att jag skulle ha gått på öppet hus, Emma Pihl släpper en ny bok. Om kontroll. Jag ville gärna, men orkade inte riktigt. Så det blev en kvällsmässa i Eugenia, promenad till Slussen och i princip åka hem. Skönt. Ikväll ska här tvättas. Och ett tappert försök till att städa - det kan gå. På måfå!
Så var det Må bra utmaningen. Kanske är det för att det har gått så många veckor att jag inte bryr mig lika mycket. Jag vet inte. Men jag sätter 5/9 för förra veckan. Lördagen drog ner poängen rejält och dessutom har jag känt mig lite låg. Trots det har det funnits fina stunder:
- När jag träffade Maria och Klara
- Djurgårdspromenaderna med Herr Höckert
- Jag har läst lite i boken YCDBRALAI och fått inspiration till att skriva en recension
- Jag vet att jag är på rätt väg. Och bara det är ju hur bra som helst!
- Trevlig Lifepersonal när jag har jobbat med Nutrilett
Nu är vi inne i vecka 13 (7 veckor kvar till...ja, kan man kalla det mål? Jag vill ju fortsätta att må bra!) och planen är l å n g s a m m a r e tempo. Det tror jag blir bra.
En dag då jag förstår
Nu får jag inte glömma att jag har mat som görs i ugnen.
Semmeltisdag. Eller fettisdag. Vi ska gå (alltså jag, Maria och Klara, även kanske min syster) till kafé Lux, tydligen mycket goda semlor enligt recensenter. Jag tycker om mina tisdagar, kan jag konstatera.
Imorgon börjar en del av det som jag skulle vilja kalla allvarets tid. En ställningstagande som jag funderat på att ta under fastan är att undvika rött kött. Men kyckling och fisk går bra. Detta under 40 dagar. Sen! Det som jag tidigare har nämnt är shoppingstoppet. Det kan tyckas svårt. Men också enkelt och befriande. Ni som hängt med ett tag vet att jag levde parallellt med mayan i höstas. Mayan är alltså det liv som vi lever i kommersialism och sökandet efter den materiella lyckan. Den ställer jag mig utanför - med andra ord.
Regler för de 40 dagarna - räknat från den 17 februari (onsdag)
Inget rött kött
Ingen shopping och så lite fika ute som möjligt (tisdagarna med Maria är fikat ett måste!)
Sen är det ju viktigt vad jag också gör den här tiden. För någon annan än mig själv. Alltså inte bara fokus på vad jag inte gör. Utan vad jag gör.
Jag kikade lite snabbt igenom gamla blogginlägg - oj vad jag har hunnit med de senaste två åren. Och jag tycker mig skönja GLÄDJE, VÄNSKAP. Och MAT
Några tjejer som ska ses och äta temla!
Tiden rinner. Iväg?
Jag hinner inte!
Oj, vad tiden rinner iväg!
Måste somna, klockan är ju så mycket!
....
Acceptera åter igen. Jag kan förstå poängen med klockan - ett utmärkt verktyg för att stämma träff med någon. Och ja, visst är det bra om man vet när man ska hem från jobbet. Men om det är något som vi verkligen har så är det TID. Konstigt nog.
Jag funderar på hur jag ska hantera tid. För inte är det så att jag går omkring inte påverkas. Nej, jag påverkas. På många sätt. När jag har tråkigt på jobbet, är det lätt hänt att jag kikar på klockan och undrar om den har stannat. Eller när jag har haft skrivuppdrag som känts givande - ja, då flyger tiden iväg. En av de saker som jag tycker är vanskligt är detta med sömn och tid. Det finns som en regel om 8 timmars sömn. Och det är ganska lätt att få panik om sömnen inte infinner sig. Nu var det länge sedan sist, men visst kan jag minnas sömnlösa nätter. Och tiden som gick och gick. Och jag låg där och kikade på klockan och undrade hur morgondagen skulle bli. Tiden blev fienden. Och det är ofta så att vi fightas mot tiden.
Jag läste en bok för ett tag sedan - tio tankar om tid. Den gav perspektiv på saker och ting. Ställtid var jag fäst vid ett tag - den tid det tar innan man påbörjar något. Ställtid kan vara lite olika. Men att gå och lägga sig kräver också en insats. Borsta tänderna. Eventuellt förbereda lite inför morgondagen. Stänga ner datorn. Vädra. Och sen sova. Jag testar alldeles strax.
Vänta, en sak till - tror ni inte att om vi själva drar ner på tempot, så går den upplevda tiden saktare? Ge mig dina tankar om tid i kommentarsfältet!
Godnatt!
Ni kanske undrar om gårdagen?
Därför var det speciellt att gå till kyrkan idag - det var en stund att begrunda och en stund där jag kunde vända mig till det jag tror på, och be om hjälp. Efteråt var det fika, och det var trevligt att träffa Anna-Carina, Agnieszka och Christian. Tog rejält med mackor till fikat, för sedan var det dags att träffa kompis Sven. Vi har hittat Djurgården på ett härligt sätt. Vi tycker båda om att gå där, helt enkelt! Trots att jag gick och grämde mig lite grann, så kändes det ordentligt i benen och Sven var en riktig vän som tröstade och peppade! Sammanlagt var vi ute och gick i en och en halvtimme. Sedan har jag kokat ärtsoppa och fixat med pannkakor! Det var gott. Nu slappar vi lite. Skönt. Livet är bra!
Därför går dagens ROS till Sven!
Dagens ris är svårare att dela ut offentligt, men det finns några mottagare där också, tyvärr
Ett försök att vara lite rolig...
Borrrrrrrrrrr
Jag tycker det är svårt att gå upp på morgonen. Kanske är det för att jag ligger nära elementet där det är varmt och skönt. Men i morse gick det ändå hyfsat. Idag ska jag jobba i Kista Centrum några timmar, det är Nutrilett igen. Nästa vecka har jag en intervju som ska göras, jag kan inte avslöja vad det handlar om - men när det är klart och sålt kan jag berätta mer!
I tisdags, den 9:e februari, var det 50 dagar sedan jag och Svenne startade 100-dagars utmaningen. Det innebär att vi under 100 dagar ska vara ute och gå minst en halvtimme om dagen. Det har gått mest bra, och ofta längre än en halvtimme. Men igår hade jag blodsockerdippar så det sprakade om det. Tacka vet jag kanelbullar och mumsiga kakor på fik! Ibland behöver kroppen ladda ur! Nu ska den däremot ladda med kaffe! I love the smell of coffee!
My new love in the kitchen!
Annars har jag haft en bra dag - träffade en vän på förmiddagen och sedan hade Sven och jag möte på Mellanmålet - en förening som satsar på aktiviteter för unga vuxna som har haft psykoserfarenhet. Vi ska dit och föreläsa, förhoppningsvis i april!
Efter det lyckade mötet begav oss till Djurgården, men vi stannade även vid Hantverkargatan för att inköpa något som jag velat äta de senaste dagarna - kanelbullar! På Djurgården var det vackert, vitt och strålande sol. Helt fantastiskt. Vi gick en bra bit och sedan fick Sven syn på en skylt som gjorde att vi tog en paus...
Helt jättetrött. Skönt! Linssoppa
Själv har jag varit allt utom ensam. Jag har umgåtts med fröknarna Årsta hela dagen och det var mysigt i kvadrat. Maria är piggare än vanligt, så vi kompletterar varandra ganska bra - hon lagade mat åt lillstumpan medan jag höll ovan nämnda i knät och myste. Klara har koll på läget och ibland kommer det förtjusande små illvrål när till exempel Elvira kommer in (katt). Sen gillar Klara att känna och klämma. Mina glasögon var jag noga med kan man säga. Maria bjöd på lunch och senare, när matlagningen var klar (blomkåls - och morotspuré med diverse bönor och couscous) begav vi oss ut i moddyran. Det är faktiskt lite klurigt att köra vagn nu när vädret är som det är. Men vi kom ända fram till Globen Centrum och tog oss en liten pannkakstallrik (man kan tro att det enda vi tänker på är mat. Och så är det också, vi är lika känsliga på den punkten). Nu när jag kom hem var jag så inspirerad av all matlagning att jag själv fixade en linssoppa med sting -fräste lök och morötter, blandade i curry, örtsalt och sambal oelek en matsked. Sköljde ca 3 dl linser (röda) hällde dem i kastrullen och på med 1,7 liter vatten. Två buljongtärningar. Sedan, när det var färdigkokt mixade jag med två matskedar creme fraiche och några knippen persilja (tack Line som lämnade den hos mig sist!). Sedan pressade jag en halv citron. Klippte ner några aprikoser i en djup tallrik, hällde över den varma soppan, och i med lite citron. Till det en macka med ost. Fantastiskt gott!
Stunder av lycka
Mobilen vibrerade imorse (läs i förmiddags), det var Maria som berättade att de briserat en grötbomb i form av Klara och att lunchen skjuts på en timme. Kunde inte passat bättre, eftersom jag satt och dividerade hur jag skulle hinna med budgeterandet...Om cirkus en timme ska jag alltså iväg, till damerna i Årsta. Det ska bli mysigt och jag hoppas att Klara är på bushumör - för det är jag!
Jag läser Agneta Sjödins bok om en kvinna som vandrar Santiago de Compostela, En kvinnas resa. Jag har läst halva boken och jag trivs med det enkla språket, beskrivningen av känslor. Men framför allt är jag nyfiken på vandringen. Att vandra 80 mil är inget man gör bara sådär. Det har fötts en tanke hos mig och min kompis Line. Ytterligare en kvinna är med på att...ja, vi vill gå leden, om ca ett och ett halvt år. Det kanske är något jag borde behålla för mig själv, men samtidigt. Det är stort att bara tänka på det. Jag har saker som jag vet jag borde ta tag i. Och jag älskar att vandra. Jag vill inte bara prata om det. Jag vill genomföra det.
Det var ett tag sedan det hände. De kände inte varandra. Han, mannen, hade just suttit och bläddrat i några papper. Hon satt försjunken i sin bok, trots allt surr på tunnelbanan. Så, helt plötsligt ser jag att mannen nyfiket tittar över hennes axel för att se vad hon läste. Men inte på något sätt framfusigt. Utan lite försiktigt. En ganska lång stund. Jag undrade om han kunde urskilja vad som stod i hennes bok. Och varför han var så nyfiken.
Kvinnas iakttagelse på tunnelbanan i Stockholm en vinterdag 2010
Dagens ros: min kaffekopp
Dagens ris: lite tidigt att avgöra...
Må bra - utvärdering - vecka 11
Göra mer av det jag vill? Hur har det gått? Jo, ganska bra, men nu är det mycket att hålla reda på - och då är det lätt att jag missar målet - att må bra. Men förra veckan får ändå höga poäng, en 8/9. Det som jag tidigare har tyckt varit bra är detta med medveten närvaro och det är en övningssak - det går inte bara av sig själv, utan ofta och metodiskt påminner jag mig själv!
Idag är det början på den tolfte veckan och jag har som vanligt funderingar på hur jag kan förändra, fortsätta, och öka möjligheten att må bra. Ni vet att schemat är ganska fullt, men ett säkert kort är umgänget med Maria och Klara. Så jag ser fram emot imorgon! I better keep on walking!
Jag ska göra det jag vill. Medvetet. Och gå ut i ljuset. Lägga mig innan tolvslaget!
Smoothie, söndagsförväntan, Damernas Detektivbyrå
Sedan gick vi till fiket bakom Dramaten - kommer inte ihåg vad det heter, men jag har varit där med Maria och Klara en gång. Så får vi våra laxmackor, och flyttar oss närmare fönstret. Jag kikar lite åt höger - och då brinner servetten - ganska rejält. Sven tar tag i den och jag pekar på vattenglaset. Så var det med det. Och det luktade bränt. Sedan får jag fnissattack - se upp för Emilia och Svenne, the next generation of pyromaner
Jag är lite smått glad - köpte nya byxor och skor idag - och det är på tiden! Ska försöka lägga upp bilder vid senare tillfälle.
Söndagsförväntan - ni kanske undrar vad jag menar? Ofta pratas det om söndagsångest - och då vill jag säga som så här - gör om det till söndagsförväntan! Mer positivt och lättare att hantera! Så från den kommande veckan förväntar jag mig:
Måndag: en lugn tid med en person som jag ska vara fadder åt i kyrkan. Och härligt yogapass på kvällen!
Tisdag: ska umgås med tjejerna Maria och Klara - det är ju en av veckans höjdpunkter!
Onsdag: Jobb med Nutrilett. Eventuellt Yoga på kvällen
Torsdag: Möte på Mellanmålet tillsammans med Herr Höckert
Fredag: Jobb - nu i Kista Galleria
Lördag: ??
Söndag: Kyrkan
Jag vet att utvärderingen av Måbrautmaningen för den gångna veckan kommer först imorgon, men jag känner att jag redan nu medvetandegör att jag ska försöka må riktigt bra denna kommande vecka!
Idag på tunnelbanan hem, efter att vi höll på att sätta eld på caféet, så träffade jag på en gammal skolkamrat från gymnasietiden. Det var faktiskt lite omtumlande. Men jag hoppas på en snar återträff med några gamla vänner! Och det tänker jag se till och inte bara sitta här och ha goda intentioner. Action is the key!
Dagens ros: till Sven som orkade med att både promenera och shoppa.
Dagens ris: rökare som inte tar hänsyn
Om en timme börjar Damernas Detektivbyrå. Jag förbereder mig genom att äta lite grann....
Myskväll med vännerna...
1 dl kruska
0,5 dl havregryn
0,5 dl russin
lite salt
Blanda ut med vatten och koka i några minuter
Perfekt med blodapelsin - verkligen! Och jag håller mig ganska mätt och dessutom så håller sig magen i form!
Sedan åkte jag till Uppsala - det var mysigt att åka tåg, och jag unnade mig en stor latte på vägen. Till min förskräckelse hade jag inga papper. Jag älskar ju att skriva. Men det var ett tecken på att jag behövde ta det lite lugnt. Jag lyssnade på musik och pratade lite i mobil. Vips så var jag framme. Tog mig en sallad till lunch och klockan två var det dags att dema Nutrilett - fram till klockan sex! Och det gick bra, men jag kom på sedan att placeringen inte var den bästa. Men det var det så dags...
Sedan träffade jag min syster på Hemköp och vi handlade mat till middagen - det blev lax i ugn, bulgur, sås gjorde på creme fraiche, lök, pepparrot och salt och peppar. Monika gjorde en god sallad till. Sedan var det förstås i vanlig ordning en bismarck-omgång. Monika vann, det var kul att spela. Sedan var jag jättetrött. Jag hittade en massa fina bilder på mig när jag var liten, så dem har jag tagit hem nu!
Idag var det sovmorgon och sedan en långpromenad. Till lunch gjorde vi lövbiff i sojamarinad (tack Line för inspirationen!!), bulgur och morötter. Och sedan en skjuts till stationen - ännu en härlig tid på tåget. Jag känner mig tröttare än vanligt, men jag tror det beror på ljuset...
Om ett litet tag kommer Sven, Kostas och Elisabet hit. Kanske Carlos också, är lite osäker...Jag har städat undan det värsta och ordnat med lite tårta och present. Förhoppningsvis tar jag lite bilder också! Fick ett samtal från Line, hon kommer också!
Vad vill jag? Egentligen?
Några minuter senare
Sen vill jag göra tackkort till dem som var hemma hos mig i lördags - då ska jag försöka fixa det idag - annars är det lätt att man skjuter på det. Jag är ju lite pysslig av mig. Idag gick jag upp hyfsat tidigt, bra det eftersom jag har varit så trött på sistone och har haft svårt att gå upp...
För ett tag sedan berättade jag om CD-skivan "din möjlighet NU". Den är bra, men jag har lagt den lite åt sidan. Dags att sätta igång med den igen, för jag känner att företaget inte kommer "orka" annars. Dessutom är det inte bra att hålla alla idéer i huvudet, utan det är bättre att försöka konkretisera dem och arbeta aktivt med dem. Pepp pepp på mig.
Det som gör mig lite glad just nu är att maten, träningen och magen funkar som de ska. Det är faktiskt något att uppskatta. Små, men viktiga saker. Och det som har varit en hjälp på vägen är regelbundehet, ta vara på motionstillfällen (yogade i morse) och stressa lagom. Och mår magen bra, då mår knoppen också bra. Sen är jag tacksam mot mig själv att jag har fryst mat som bara behöver värmas - det är toppen när man är trött efter jobbet! Någon dag här framöver ska jag storkoka igen. Och lite glad över att jag kombinerar linser med spannmål eller ris - på så sätt säkrar jag proteinkvaliteten..!
Snart är det dags för fasta - det innebär nya "utmaningar" - dels håller jag nu på med Måbrautmaningen (se kategorin Måbra), dels en hundradagarsutmaning (som det går lite trögt med, men jag är ute minst en halvtimme om dagen). De nya utmaningarna under fastan är:
Inget rött kött
Köpfritt under 40 dagar
Utmanar du dig själv inom något område? Skulle du vilja testa något? Dela gärna med dig!
22.53 pip. Jag är på gång!
Vad gör man när lägenheten är kall som en istapp? Först och främst så är det ingenting emot vad de hemlösa får stå ut med...Men en quick fix är ju fotbad - det värmer hela kroppen. Och det är oftast fötterna jag fryser om.
Eftersom kategorin är företagande - så kan jag säga att jag fick ett trevligt samtal idag - I am wanted och ryktet sprider sig om demodrottningen. Men inget är bestämt, men visst gör jag rätt i att boosta mig själv med "I´m good"?
Känner ni er lite uppvarvade? Varsågod!
Dipp, depp, dipp, depp och vecka 10
Min föresats för vecka 10 (förra veckan), var: "att behålla lugnet trots stressiga tider! Kunna njuta av min födelsedag och ta vara på tiden som jag har med mina vänner och familj!"
Och det lyckades jag med och betyget för veckan är en 9/9! Rekord! För trots trötthet har jag mått bra och haft det riktigt roligt. Idag är det tisdag och jag funderar. Vad ska jag göra för nytt inom området Måbra? För hälften av tiden har gått och betygen har varit relativt höga. Jag får ju nyhetsbrev i min inkorg (jag prenumerar bland andra på Olof Röhlanders peppbrev) och ibland fastnar jag för dem. Varför? Jo, för de talar till mig. Som denna vecka: gör bara det du vill. Här kan ni läsa i hans blogg vad han menar.
Ska jag kanske satsa på att göra mer av de saker som jag vill? En del måsten ligger och lurar, men samtidigt. Ta mig tid till det jag vill. Just nu tycker jag det är soft att sitta framför datorn och bara surfa. Men jag vill också komma ut i ljuset. Jag vill göra tackkort. Jag vill måla. Titta på TV. Bada. Vara galen på jobbet.
Föresats för vecka 11: Göra mer av det jag verkligen vill.
Vad skulle du göra om du fick göra precis det du vill göra? Skriv gärna i kommentarsfältet
En av presenterna som jag fick var en CD-skiva med fröken Klara. Jag har tittat på skivan två gånger. Här är en av mina favoritbilder. Tack MARIA - för denna present satt mitt i prick. Och Mateusskålen var ju sååå fin. Den inspirerar till matlagning
Presenter är alltid trevligt...!
Jag har fotat mina presenter som jag fick i lördags - alltid kul! Det märks att mina vänner vet att jag tycker om matlagning. Här kommer lite bilder! De första två visar de blommor som jag fick!
