Jag följer några bloggar. Det finns en som verkligen gjort intryck på mig. Och här är en av anledningarna - så här skriver niotillfem om kärlek:

"Jag har alltid sett mig själv som en vettig flickvän. Och då menar jag inte ur en pojkväns ögon, utan om hur jag själv mår. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att känna mig trängd, orolig, sorgsen eller ledsen. Ett förhållande är bara och enbart till för att man ska må bra. Man ska känna sig roligare, starkare och bättre."

Jag tänker: ja, ja, ja!

Herregud.

Läs hela inlägget här!

Ps. Grymt bra bilder tar hon också!

Totaltrött. Massor att göra. Lite oklar. Sa jag att jag var trött?

Den bästa medicinen är att sova. Jag väntar på samtal från Herr H, och efter det - natti! Men jag måste få dela med mig av en erfarenhet, åttiotalist som jag är.

Det var nämligen så att jag hade bestämt mig för att springa ikväll. Jag kom hem. Och musten gick ur mig totalt. Det var som att jag inte hade lust med någonting. Alls. Men efter ett samtal med finaste Em, fick jag tillbaka lite av energin.

Och när jag satt där vi köksbordet så sa jag högt för mig själv Jag behöver nog faktiskt gå ut och springa. Meningen kändes rätt och den kändes uppmanande. Jag satte på mig löparkläderna och skorna - och sprang en helvtimme (plus 6 minuters uppvärmning). Jag kan säga att det gick trögt till en början. Stressen pulserade i kroppen och jag försökte lösa en massa problem. Inte bra. Men jag gav mig 17 på att fortsätta springa.

Någonstans på vägen lossnade det litegrann och nu känner jag såhär: lösningen finns inom mig - men den kan lika gärna få formuleras imorgon. Det är ingen idé att sitta uppe på natten. Nej, det finns andra prioriteringar i mitt liv. Och till saken hör att jag lärde mig väldigt mycket idag - och det är jag tacksam för!

Vet ni. När jag sprang där i skogen, så hoppade det fram två rådjur framför mig. Och de tittade på mig. Nästan som om de ville säga vilket bra beslut ändå. Att du kom ut för att springa. På sista biten av löpningen, en kvart senare, så kommer en hel drös med hästar. Med tillhörande rytterskor. Ja, de var säkert en tio stycken. När jag passerade de sista hade jag ett stort leende på läpparna. Och vet ni en sak till? Skogen luktade underbart idag.

Går omkring med en bra känsla i kroppen. Tjoho säger jag bara! Har varit grymt effektiv här hemma och lagat paj och kokat lite gula brytbönor (tror jag det heter). Jag ska nämligen träffa Maria och Åke vid Vitabergsparken, så vi ska picknicka, dricka vin och titta på Herr Gardell som gästar scenen. Kameran är med! Så både paj, sällskap och annat kommer senare ikväll. Åh, idag hittade jag två jättefina kuddar som var nedsatta. Och lite yogakläder - så allt måste ju fotograferas och jag lovar en massa härliga inlägg framöver!

Jag har samtidigt varit lite trött idag, tagit på mig en aning för mycket. Men! Jag är ändå glad att jag klarar av det!

Dags att göra sig i ordning!





Vad gör du ikväll? Varit på någon parkteater?

Klockan 05.55 ringde klockan. Strax efter nio begav jag mig hemifrån, mot Odenplan. Då hade jag hunnit med fyra maskiner tvätt och skriva ut en massa viktiga papper. Och bädda sängen. Faktiskt väldigt skönt att börja med en tidig morgon!

Sen lite tvättstugefilosofi. Visst händer det, ja till och med ganska ofta, att tvättstugan är ostädad och luddet i tumlaren sitter kvar från hyresgästen innan. Det finns då anledning att irritera sig, kanske du tänker? Och kanske skita i att lämna snyggt efter sig? Men jag har en annan tanke. Jag brukar ta i lite extra och fixa tvättstugan riktigt ordentligt. What goes around, comes around.... Visst händer det att jag också är stressad så att jag missar att skura golvet och så. Men ofta försöker jag tänka på min medbroder eller syster som tvättar efter mig...

Mål denna vecka (företaget):
- sälja två av mina artikelidéer
- läsa ut boken Börja skriva
- förbereda en intervju som är på lördag!
- bokföra mina kvitton

Om jag hinner
- kontakta en redaktör ang jobb i oktober
- se över mina kundkontakter

Mål för övrigt
- planera in en dag som jag ska hälsa på Herr H på jobbet (håller ju på att bygga en kökshylla!)
- träning - kommer ett inlägg om det inom kort!
- se till att ha kul på jobbet torsdag & fredag! Ringa innan jag ska dit (typ idag)
- gå förbi skatteverket och lämna in en blankett (imorgon tisdag)
- två möten
- ta det lugnt förstås! Min filosofi för denna höst!




Så här trött är Elviz idag


En Emilia som är ganska motiverad

Det här blev gårdagens resultat av lite fipplande i köket



Om du också vill testa så gör du så här:

För två personer
KYCKLINGEN
2-3 kycklingfiléer

marinad
0,5 dl dijonsenap
0,5 dl fryst (eller färsk) hackad persilja
2 msk rapsolja
Salt & Peppar


Blanda ihop marinaden. Skär kycklingfiléerna i bitar. Lägg lite av marinaden i en plastpåse (t ex en fryspåse), sedan varvar du med kyckling och marinad. Massera in marinaden i kycklingen. Lägg i kylskåp, gärna en timme eller två (lite beroende på hur mycket tid du har!). Sen lägger du kycklingen i en ugnsform, och in i ugnen på 225 grader ca 35 minuter. Se till att kycklingen är ordentligt gjord.

ZUCCHINIRÖRAN
En halv zucchini
En halv lök
Japansk soja
Olivolja och rapsolja

Skär zucchinin i mindre bitar. Skär lökar i ringar eller halvringar. Stek dem i en blandning av raps - och olivolja, en matsked av varje. Efter en stund - tillsätt den japanska sojan. Rör om och stek en stund till. Klart!

Servera kycklingen och zucchiniröran med exempelvis fullkornsris!

Lycka till!

Emilia

Dagen var som sagt lite trög. Jag blev iakttagen. Jag gav igen.

 

Dagens eminenta sällskap. Grym på att pussas

 

Ibland behöver man springa av sig gamla känslor. Annars rostar man

 

Min senaste craving: halloumi. Åh. Så gott! Stek i olivolja

 

Är väldigt vaken. Men ska upp tidigt. Så jag säger godnatt nu

 

Du försökte ta dig in idag. Men jag bygger inte längre murar. Jag blundar istället. Och då finns du inte. Ska ta mig igenom det här. Det känns redan lättare. Även om murar sägs vara starka, fanns det en tid där din närvaro gjorde att murarna rasade. Så. Blunda är det nya.

Till exempel läsa senaste numret av LevaPS! Och äta bulle med kaffe

Jag har allt jag behöver. Den tanken slog mig för någon minut sen. Och då är det bara att tacka och ta emot. För det är ganska vackert och tryggt att känna så.

Kanske är det så att jag trivs så bra just nu för att allt stämmer. Både på vänskapsfronten och jobbet. Jag har varit grymt effektiv de senaste dagarna, och saker börjar lossna. Till saken hör: ingen stress. Och: jag ber om hjälp ifall jag behöver det. Tack fina L som kunde ta mitt telefonsamtal idag - toppen! Jag tar saker i min takt, men behöver saker göras, så gör jag dem. Jag är inte rädd. Jag är frimodig.

Min kompis M sa till mig häromdagen att jag är mer öppen i bloggen nu, om hur jag känner. Det stämmer. Men det är ändå viktigt med den nyansen, att jag aldrig lämnar ut någon. Det är viktigt för mig, och för dem som jag träffar (eller inte träffar). Samma sak med foton, jag ber om lov.

Just nu är löpningen min räddning. När saker och ting inte riktigt fungerar är det bara på med skorna och ut i spåret. Och nu har jag Ulliz som kan hänga på ibland. Eller Elviz. Planen är att springa onsdag och lördag denna vecka.... Kanske att jag kommer upp i 45 minuter? Eller: jag ska komma upp i 45 minuter!

En vacker låt!



Varje dag är en resa. Bort från dig. Jag tar tåget och sätter mig längst bak. Bara för att kunna känna minnena i ryggen, men samtidigt lära mig att glömma dem. Ditt ansikte suddas mer och mer ut. Jag minns inte din röst längre. Nej, det är inte lätt. Men ja, det är så det ska vara.

Ulliz lurade mig bigtime. Vi kom överens om att springa i 35 minuter. Och hon såg till att jag var ute i 43 minuter - och då med både backar och spurt på slutet! Topploppet - here I come! Tack Ulliz!

Det blev en god lunch idag - lite höstig sådär!





Ingredienser
3 msk rapsolja
2 dl skuren purjolök
2 vitlöksklyftor
Ett halvt blomkålshuvud
Några färskpotatisar
1,5 dl kikärtor (färdigkokta)
2 paket krossade tomater

Currykrydda
Salt

Så gör du!

Koka först blomkålen tillsammans med potatisen, så att de nästan är färdigkokta. Skär vitlöken i skivor. Stek den tillsammans med purjolöken i rapsoljan. Krydda redan nu med lite curry. Häll i de krossade tomaterna, lägg i potatisen och blomkålen, samt kikärtorna. Krydda nu med lite salt och ännu mera curry. Rör om och låt koka upp, så att potatisen och blomkålen blir färdigkokta. Det går bra att servera detta till ris, eller som jag använde: Druvans Ris & Bulgur! Ett annat tips är att använda lite koriander!


Varför jag gjorde detta? Blev inspirerad av Molly, som gör en massa fina vegetariska recept!

Nej. Jag skrev en mening. Och den försvann. Jag borde ha som vana att skriva inläggen i ett open office dokument, och sen klistra in det. Men nu testar jag igen.

Det är en sån där dag. Där allt går lite trögt. Där tangenterna inte lyder fingrarna. Där rastlösheten ger sig till känna. Jag som brukar gilla måndagar känner bara ett stort NEJ till allt. Det var nästan tråkigt att spela tv-spel (och resultatet blev därefter) och jag vet att så här kan det inte fortsätta. Jag är hemma hos fröknarna L och är hundvakt till världens bästa kille, Elviz.

Jag vet också vad som kan ändra på detta, detta nej-tänk. Det gäller att fixa till det på insidan, på tankens nivå. Jag vet ju vad jag ska göra, i almanackan står allt det viktiga. Så nu tänker jag titta igenom mina papper. Lyssna på någon pepp-musik. Och sen, ta mig 17, så ska jag se till att skaffa mig en bra dag!





Saker att se fram emot

Bygga min kökshylla
Gå på Scandinavien Sport & Fitness Festival
Yogan börjar - äntligen!!
Kanske börja träna - var kommer att avslöjas inom kort!
Springa Topploppet
Kanske få besök av Dorota! (hoppas hoppas!)
Allt för hälsan i november
Återträff med konfagruppen





Om du vill peppa mig lite, så skriv en rad i kommentarsfältet!

Kram

Emilia

Daj mi spokoj

Nu känns det bra, med helt klart godkänd sömn i natt. Utan sömn, inget bra jobb.

Jag kom hem till Casa L efter klockan nio, och jag tänkte jobba en stund innan jag går till Hagaparken med Elviz. Ikväll vankas häng med Herr H, vi ska laga mat och så får vi vad resten av kvällen bjuder på. Herr H vrickade foten igår, så några långpromenader  blir det inte!

Dagens mål: att i grova drag sätta ihop en ny artikelidé. Kan inte berätta något nu, men det kommer!

Sen - i våras skrev jag en artikel om löpning för tidningen Hälsa. Såg att den del av texten även publicerades på nätet: varsågod!

Näe. Om man skulle ta och sätta igång!

Sitter här och fryser. Men är så tacksam att den enda som kan hålla om mig är - jag själv. Just nu är det helrätt.

Jag har hittat en sak att arbeta på. Det är inte helt lätt att leva ett liv, där man kanske vill bjuda in någon annan. Har liksom vanan att vara min egen huvudperson. Trivs ganska bra med det. Så. Ja. Vi får se hur det går. Än så länge har det inte gått så bra, nej. Men jag jobbar på det [smiley!]

Idag får ni en bild på fot med ljusrosa tånaglar. Tyckte det blev fint.

Slänger in en bild på mig själv också, så att ni inte glömmer bort hur jag ser ut!

Kram, nu är det snart helg!






Det vet jag när jag ser dig. Vart har du tagit vägen? Jag gav upp för länge sen (M. Horn)

Den här platsen är någon annans, och jag måste hitta ut (M. Horn)

Det var bra pris på ekologisk bacon idag. Så när jag kom hem gjorde jag en sån här:



Och då undrar du - hur gör man?

Jo:

Ingredienser
1 paket ekologisk bacon
1 paket Zetas blandade bönor, ekologiska
1 paket ekologiska krossade tomater
1-2 vitlöksklyftor
Ost, så mycket som du känner passar dig
Basilika
Salt & peppar

This is how you do it:
Koka pasta (t ex penne) enligt anvisning - jag gjorde så pass mycket att jag har till lunch imorgon

Stek på baconen på ganska hög värme. Häll i de krossade tomaterna. Pressa i vitlöksklyftorna. I med genomsköljda bönor. Blanda om. Skär upp lite basilika, spara lite till dekoration, och blanda i. Sist i med lite ost som du skurit till. Jag använde en gul hårdost som jag hade hemma. Så! Rör om förstås! Och hoppas att det smakar!


Kram
Emilia på Morgonsolens Sanning

Lätt hänt det där. När man saknar någon. Att man glömmer sig själv. Att jag glömmer mig själv. Men just idag är insikten: att jag behöver mig. Jag vill vara i det läge som jag var på Djurgården för ett tag sen: glad och tillfreds. Det är inte långt dit, men jag har fastnat i något mellanläge. Därför är det toppen och se att saker ändå går framåt, jobbmässigt. Det ringer litegrann och jag efterfrågas litegrann.

Nacken har däremot fått sig något ont och nästa sak på listan är att ringa min snälla sjukgymnast.


Katter den där gången när jag & Herr H var på Strandvägen, på väg mot Djurgården


Hade jag haft ett hus, hade jag bjudit in dig

Det kunde inte ha gått många minuter igår, när jag lade huvudet på kudden. Ja, att somna alltså. Och jag sov hela natten igenom. Känner mig fortfarande lite sovmör - men mycket klarare. Just nu är jag hemma hos Casa L och ska snart gå ut med hunden Elviz. Egentligen inte så mycket till planering idag, behöver åka till mamma på eftermiddagen för att kolla hennes post. Ska försöka klämma in lite jobb också. Främst - försöka hitta tillbaka till mig själv. Gick lite vilse kan man säga...

Det är ett ganska fint arkiv att gräva i, min blogg. Dels kan jag ta reda på var, när, hur på ett enkelt sätt och dels kan jag läsa om sådant som jag med all säkerhet har glömt (jag har skrivit drygt 1200 inlägg sedan starten). Det var riktigt roligt att se vad jag gjorde för ett år sedan. Jag tänker också på var jag befann mig rent själsligt. För det kan jag minnas genom att se vilka platser jag befann mig på. Jag vet att jag vara ganska trött efter förra sommaren. Det var en del resande och hälsa-på:ande. Till exempel Belfast. Och ett bröllop i september. Allt var roligt och spännande. Men jag behövde vila sen.

Skillnaden nu är att jag känner mig utvilad. Och något närmare mig själv. Och jag vet att jag söker något. Vad? Det vet jag ännu inte...

Det bara skriker i mig. Jag vill ut! Det finns inget säkert svar på varför rastlösheten river och drar i denna kropp.

Däremot finns en aning. Och den slåss jag emot. Fina Emily gav mig tipset på hur jag ska boosta mig inför svåra stunder och konversationer.

Just nu känner jag mig mest liten. Jag förställer mig sällan, däremot har jag många olika sidor att tampas med. En Emilia är inte bara en, hon är flera. Hon tittar ogärna i dina ögon. Hon vill inte att du sitter där och smeker hennes axel. Din känsla är en hennes oro. Hon förbannar sig själv när hon inte har kontroll över situationen. Det enda hon ville var att höras. Och hjärtat att synas.

Där tog vägen slut.

Saker som gör att man vaknar till litegrann:

• du åker och hundvaktar Elviz
• du spelar lite wii (supermariobros - jag är grym!)
• du äter lunch

... och är nu redo att jobba en timme eller två.

Tanken är att:

• lägga alla artikelidéer i ett dokument (jag har ca 6-7 stycken aktuella)
• kontakta de redaktörer som jag hört mig av till
• se om det kan finnas någon öppning hos andra tidningar/redaktioner

Då kör vi!

Äntligen ordning i badrummet.....

Kostnad: 149 kronor per korg, med lock. Den längst ned hade jag redan

Hej fina ni! Helgen har gått fort - i lördags fick jag äntligen sätta på mig min fina rosa klänning. Det vankades bröllop mellan två fina. Jag publicerar bilder på mig, Ulliz & Ida, men resten får vara kvar i minnena! Vi hade en underbar dag och jag kände en oerhörd glädje att dessa två människor fick varandra! Längst ner ser ni kortet jag gjorde!

Det är lustigt det där. Att jag genom en situation får ett starkt ljus över en annan. Kanske ser jag klarare nu. Nu när blåa ögon har lyssnat på denna flickas hjärta. Hon är försiktig, hon är fortfarande öm, hon vill egentligen bara ligga hemma under täcket och läsa Själens fem stadier. Men så blev jag utbjuden på fika. Och kan liksom inte tacka nej, för det var en fin inbjudan. Så jag tackade ja. Med förbehåll. Att jag får ta det i min takt. Svisch sa det och tre timmar hade gått. Vi stannar där.

Jag var kär en gång. Det var ganska länge sen. Han var min stora tonårskärlek. Vi bodde inte i samma stad. Ja, inte ens i samma land. Kärleken var besvarad, men omöjlig. Det fina var att jag lärde mig att älska. Och som jag älskade honom. Det tragiska var att det gjorde ont, det där omöjliga. Tiden gick, han fann någon annan. Det är först nu, efter så många år, som jag ser klarare. Jag ser att vi är främlingar för varandra. Men det var vackert då. Den här låten får representera den kärleken. Artisten pratar först lite, men sen kommer denna vackra sång!


Det hände saker på stan idag. Två bilder. Gott & ont på samma gång.

Det finns stunder där jag finner mig själv ganska fantastisk. Jo så är det.

Det finns stunder då jag undrar vad det var som fick dig att missförstå mig. På alla punkter.

Jag undrar ibland. Ganska ofta. Vad det är som gör att jag klassas som "en bra person"(??). För ni ska veta att jag är gräsligt trött på det. Jag vill inte bara vara bra. Jag vill vara den som får ditt hjärta att slå lite mer än vanligt. I leave this heartache to the angels

I alla fall. Idag är jag fantastisk av flera anledningar:

• för att jag städade köket i en vändning. Det luktar gott där.
• för att jag i princip har skrivit klar min synopsis. Och klockan är inte ens ett
• för att jag bokstavligen sprutar ut artikelidéer
• för att jag värderar min önskan om kärlek högre än din påverkan på mig. Vilket är på tiden.
• för att jag verkligen, verkligen uppskattar livet. Och de små sakerna.

Jaha, jag tänkte fortsätta vara fantastisk. Tänker du?

Här får ni lyssna på lite glad musik (spotify)

Har en hel lista för dagens aktiviteter. Druckit te och ätit en väldigt god ostmacka. Ska koka mera te. Hur som helst. Det skulle nog vara bra att inte bara ha listan i huvudet - utan skriva ned den. Och - ta bort en del så att det inte blir för mycket. Det är en konst i sig, att ta bort, säga nej, skjuta upp. Men ack så viktigt!

Målet idag är att skriva klar en synopsis - och skicka iväg den.


Jag är redo

Jag har en stor kärlek till mat. Det är något med matlagning som gör mig lugn och tillfreds. Oftast. Häromdagen gjorde jag en cheesecake som var riktigt god, och inte så svår att göra. Den ska dock vara i frysen några timmar, så se till att ha gott om tid. Den uppskattades av vännerna! Idag snurrade jag ihop en lätt lunch med fyllda tortellinis (soltorkade tomater och ost, tio kronor per förpackning på Konsum för någon dag sen) och till det en blandning av tonfisk, majs, tomat, gurka, kapris, lök, solroskärnor och lite majonnäs och creme fraiche. Har en förmåga att laga till det mesta, har jag märkt. Det behöver inte vara så komplicerat tänker jag. En som verkligen är duktig på att slänga upp recept på sin blogg är denna tjej, kika gärna!

Varför just mat som intresse? Ja, dels för att det gör mig gott, både till kropp & knopp och dels för att det finns ju så mycket man kan göra och lära sig! Dessutom blir det betydligt billigare än att äta ute, och vem vet vad som händer bakom kulisserna... Ibland ser jag till att laga storkok, för det finns inget bättre än en välfylld frys. Lycka i frysformat!

Hur tänker du kring mat? Kanske har du något recept att tipsa om?



Koka upp tortellini. Blanda tonfisk med grönsaker och andra tillbehör. Lite basilika blir fint!


Frukost imorse, med block och penna i högsta hugg. Jag har saknat mig själv dessa dagar


Ska på bröllop i helgen. Pysslade ihop ett kort som ni får se efter helgen!





När du gett allting som de säger att du har.
Det är tomma ord som fastnar, för att jag låter dem vara kvar.
Jag hann låta hjärtat slå några extra slag för dig.
Nu bromsar jag av all min kraft
Vill rädda mig undan det oundvikliga
Jag skulle vara någon annan, om du fick önska nåt

(med inspiration från M. Horns låt "Tyck synd om mig nu")

Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här

Ingen kanske lade märke till det. Men det gjorde jag, på ett skönt sätt. Ja, att semestern var slut i måndags.

Jag fortsätter att njuta på samma sätt, men klämmer in lite jobb emellan. Det var längesen jag hade en sån ledighet att jobbet inte fick ta någon plats alls. Det var någon korrigering som skulle göras på en av mina artiklar under ledigheten, men annars har jag varit så ledig som det bara går!

Nu är jag igång igen. Satt både igår och idag med hjärnan utvilad och kreativ. Filar på idéer och jobbar med sälj. Det är mina styrkor. Ja, skrivandet också förstås! Sen är jag grymt bra på att ta pauser. För att få igång mig själv kan ett sätt vara att blogga, eller att springa, eller ta en kopp kaffe....

Sen försöker jag sköta mig också - även om bokföring är lite trist, så måste det göras!

Träning är min andra luft. Idag klarade jag av att springa i 35 minuter. Jag brukar ligga på runt 30 minuter, så det är en 17 %-ig ökning. Nästa mål, i nästa vecka, blir 40 minuter.

Det första stora målet är att springa ToppLoppet den 1:a oktober. I lag. Denna tjej har ett lag, och om du också vill springa - så anmäl dig! Jag ska springa en mil. Det känns både läskigt och roligt samtidigt!

Så var det ryggen. Jag kämpar på med hållningen! Ibland glömmer jag, så ser du mig kutryggad - säg till!

Började dagen med en sån här. Nu vrålar magen efter riktig frukost. Det blir ägg och gröt


Igår bäddade jag rent. Jag sov som en prinsessa. Jag är nog en prinsessa.


Masserade in naglarna och nagelbanden så här på morgonen. Bra start på arbetsdagen


Och läste några sidor. "Det kan vara så att den kraft som driver oss från partner till partner egentligen är kraften hos vår maskerade andliga längtan". Jaså. Jo, kanske.

Det flög precis in ett stort litet djur i lägenheten. Skönt att jag inte är ensam. Nu destination: frukost

Klockan är strax efter nio. Och det innebär att det finns tid över. Till mig. Tacksamt. Och jag vet vad jag ska göra. En kopp te och min bok ska få ta plats i mitt liv. Jag ska få ta plats i mitt eget liv. Kärleksbekymmer ska tas bort ur mitt liv. I alla fall nu. Och det tackar jag mig själv för.

Vattnet omslöt denna kropp ikväll och tröstade så gott det kunde. Med kalla omfamningar låg jag där en kort stund medan solen torkade mitt ansikte. Kände att jag någonstans är älskad ändå. Sen satt jag på bryggan och jobbade. En sisådär tio minuter (penna plus nytt block gör susen). Det låter kanske lite, men faktum är att jag nu vet vad jag ska arbeta med i augusti månad. Det är ganska fint ändå.

Sushi. Ja. Precis vad jag behövde!

Och vet ni vad? Jag hann med tre maskiner idag - och mangla samtliga lakan. Lycka i tvättstugeformat!

Det finns lösningar. På alla problem. Det finns ljus, där det är mörker. Det enda som inte finns. Är jag. Mitt hjärta krympte flera storlekar idag.

Det enda jag ville ha. Var ärlighet. Jag fick något annat.

Socker i vatten. Du är vattnet.

Salt i såren. Du är saltet.

Vakuum istället för syre. Du är vakuumet

Saknad efter något som aldrig fanns. I det krympta hjärtat. Jag är saknaden.

Så

Ja

Nu bada. Nyktra till efter känslornas bestämda intåg

Där någonstans befinner jag mig. Känslomänniska uti fingerspetsarna. Jag känner av dem som har något att säga, men där tystnad råder. Ibland känns det som att jag skulle må bättre utan dessa egenskaper att känna av. Men jag är skapad så här, och tacksamhet råder, trots allt.

Jag ska dansa lite här i skuggan.